Vattenaktivitet

Vattenaktivitet, betecknas ofta a_w, är en fysikalisk storhet som bland annat används inom livsmedelsteknik och byggnadsfysik vid bedömning av risk för bakterie- och mögelbefall.

Vattenaktiviteten anges som förhållandet mellan ångtrycket över materialet (p_m) och ångtrycket över rent vatten (p₀), vid samma temperatur och tryck.^[1][2]

${\displaystyle a_{w}={\dfrac {p_{m}}{p_{0}}}}$

En annan definition är den relativa luftfuktigheten, angett som decimalbråk, som ett material står i jämvikt med.

Ett material med vattenaktiviteten 0,75 kommer att ta upp vatten från luft med högre relativ fuktighet (Φ) än 75% och avge vatten till luft med Φ lägre än 75%.^[3]

Ett sätt att förlänga en produkts hållbarhet är genom att sänka vattenaktiviteten, dvs. genom att ta bort (torkning) eller binda vatten (saltning och sockerkonservering).

I oljor beror vattenaktiviteten av mängden vatten som redan lösts i oljan. Mätning av vattenaktivitet ger därför en bild av oljans fukthalt i förhållande till mättnadshalten.^[2]