Ultramarinskrika

	Ultramarinskrika; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Kråkfåglar; Corvidae
Släkte	Aphelocoma
Art	Ultramarinskrika; A. ultramarina
Vetenskapligt namn
	§ Aphelocoma ultramarina
Auktor	(Bonaparte, 1825)
Utbredning
Synonymer
	Kanjonskrika

Ultramarinskrika^[2] (Aphelocoma ultramarina) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer endast i bergsskogar i Mexiko. Trots det begränsade utbredningsområdet anses beståndet vara livskraftigt, men den minskar i antal.

Utseende

Ultramarinskrikan är en rätt liten (28–32 cm) kråkfågel utan tofs med kraftig näbb, blåaktig ovansida och smutsigt gråvit undersida. Den är mycket lik mexikansk skrika (A. wollweberi), men är något större, djupare lilablå ovan och mer streckad på strupen. Huvudet är mörkblott, tygeln svart liksom näbben och ögonen är bruna. Ungfågeln är mestadels ljusgrå ovan och näbben typiskt ljus.^[4]

Läten

Lätena är dåligt kända, men anses vara generellt lika mexikansk skrika, framför allt ’’artizonae’’ och nominatformen.^[5] De höga ljudet som hörs från upprörda flockar betraktas som mindre gällt än mexikanska skrikans motsvarande läten.^[4]

Utbredning och systematik

Ultramarinskrikan förekommer endast i bergstrakter i Mexiko. Den delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Aphelocoma ultramarina ultramarina – förekommer på södra mexikanska högplatån (Jalisco till Michoacán, Puebla och västra Veracruz)
Aphelocoma ultramarina colimae – förekommer i bergstrakter i västra Mexiko (nordvästra Jalisco till nordöstra Colima)

Artstatus

Tidigare behandlades ultramarinskrikan och mexikansk skrika (A. wollweberi) som en och samma art, under det vetenskapliga namnet Aphelocoma ultramarina, då på svenska kallad kanjonskrika. Sedan 2011 urskiljs de dock som skilda arter baserat på skillnader i utseende och DNA samt frånvaro av hybridisering.^[6]

Levnadssätt

Ultramarinskrikan hittas i bergsbelägna skogar med ek och tall på mellan 1000 och 3350 meters höjd. Den ses alltid stora familjer grupper om sex till 22 fåglar, vilket tyder på att den även häckar kooperativt. Födan består huvudsakligen av tallfrön och ekollon, men kan också ta frukt, nektar, ryggradslösa djur och ryggradsdjur som ödlor, småfåglar och gnagage.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.^[7]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2020 Aphelocoma ultramarina . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b c] Marzluff, J. och J. S. Marks (2020). Transvolcanic Jay (Aphelocoma ultramarina), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mexjay3.01
^ Boesman, P. (2016). Notes on the vocalizations of Mexican Jay (Aphelocoma ultramarina). HBW Alive Ornithological Note 211. In: Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona.
^ Chesser, R. Terry, Richard C. Banks, F. Keith Barker, Carla Cicero, Jon L. Dunn, Andrew W. Kratter, Irby J. Lovette, Pamela C. Rasmussen, J. V. Remsen, James D. Rising, Douglas F. Stotz, Kevin Winker. 2011. Fifty-second supplement to the American Ornithologists' Union Check-List of North American Birds. Auk 128(3):600-613.
^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från: http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ultramarinskrika.
Bilder & media
Wikispecies har information om Aphelocoma ultramarina.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Aphelocoma ultramarina . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[BOW-4] [a b c] Marzluff, J. och J. S. Marks (2020). Transvolcanic Jay (Aphelocoma ultramarina), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mexjay3.01

[5] Boesman, P. (2016). Notes on the vocalizations of Mexican Jay (Aphelocoma ultramarina). HBW Alive Ornithological Note 211. In: Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona.

[6] Chesser, R. Terry, Richard C. Banks, F. Keith Barker, Carla Cicero, Jon L. Dunn, Andrew W. Kratter, Irby J. Lovette, Pamela C. Rasmussen, J. V. Remsen, James D. Rising, Douglas F. Stotz, Kevin Winker. 2011. Fifty-second supplement to the American Ornithologists' Union Check-List of North American Birds. Auk 128(3):600-613.

[7] Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från: http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]