[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Pseudechis porphyriacus

Från Wikipedia
Pseudechis porphyriacus
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGiftsnokar
Elapidae
UnderfamiljHavsormar
Hydrophiinae
SläktePseudechis
ArtPseudechis porphyriacus
Vetenskapligt namn
§ Pseudechis porphyriacus
Auktor(Shaw, 1794)
Utbredning
Synonymer
Pseudechis porphyraicus MCCOY 1867[1]
Trimeresurus porphyreus DUMÉRIL 1854[2]
Naja porphyrica SCHLEGEL 1837[3]
Acanthophis tortor LESSON 1830[4]
Trimeresurus leptocephalus LACÉPÈDE 1804[5]
Coluber porphyriacus SHAW 1794[6]
Hitta fler artiklar om djur med

Pseudechis porphyriacus[6] är en ormart som beskrevs av Shaw 1794. Pseudechis porphyriacus ingår i släktet Pseudechis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[7][8]

Denna orm förekommer i östra och södra Australien i Queensland, New South Wales, Victoria och sydöstra South Australia. Arten kan leva i olika habitat men den hittas oftast intill vattenansamlingar. Födan utgörs främst av groddjur och ödlor som kompletteras med små fåglar, däggdjur och andra ormar. Honor lägger inga ägg utan föder 8 till 40 ungar under våren.[9]

Många individer dör när de äter den introducerade och giftiga agapaddan. Hela populationen antas vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[9]

Trots att det är en giftorm anses dess gift inte nödvändigtvis vara dödligt för människor. Cirka 20 dokumenterade fall av personer som har blivit bitna av ormen i Australien sedan 2005 har inte resulterat i några dödsfall.

Arten delas in i följande underarter:[7]

  • P. p. porphyriacus
  • P. p. eipperi
  • P. p. rentoni


  1. ^ McCoy, F. (1867) On the recent zoology and palaeontology of Victoria., Ann. Mag. Nat. Hist. (3) 20: 175-202
  2. ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
  3. ^ Schlegel, H. (1837) Essai sur la physionomie des serpens. Partie Générale: xxviii +251 S. + Partie Descriptive: 606 S. + xvi., La Haye (J. Kips, J. HZ. et W. P. van Stockum)
  4. ^ Lesson, R.P. (1830) Description de quelques reptiles nouveaux ou peu connus. In: M.L.I. Duperrey, Voyage Autour du Monde Execute par Ordre du Roi, sur la Corvette de La Majeste, La Coquille, exécuté Pendant les Annees 1822, 1823, 1824 et 1825. 2. Zoologie 2 (1)., Arthur Bertrand, Paris: 1-65
  5. ^ LaCépède, B. G. E. L. (1804) Mémoire sur plusieurs animaux de la Nouvelle- Hollande dont la description n’a pas encore été publiée., Annales du Muséum National d’Histoire Naturelle, Paris, 4:184-211
  6. ^ [a b] Shaw,G. (1794) The Zoology of New Holland., London, 33 pp.
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pseudechis+porphyriacus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ Pseudechis porphyriacus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
  9. ^ [a b] Shea, G., Cogger, H. & Greenlees, M. 2017 Pseudechis porphyriacus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 augusti 2021.


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]