Per Olov Ultvedt

Per Olov Ultvedt
Född	5 juli 1927[1][2] Kemi[3], Finland
Död	21 november 2006[2] (79 år) Lidingö, Sverige
Begravd	Lidingö församlings kyrkogård[4]
Medborgare i	Sverige[5] och Finland[6]
Utbildad vid	Pernbys målarskola Kungliga Konsthögskolan
Sysselsättning	Skulptör[2], målare[2], scenograf[2], tecknare, grafiker[2]
Barn	Fredrik Ultvedt (f. 1961)
Utmärkelser
Moderna Museets Vänners skulpturpris (1960)
Redigera Wikidata

Per Olov Johannes Jörgensen Ultvedt, född 5 juli 1927 i Kemi i Finland, död 21 november 2006 på Lidingö,^[7] var en svensk skulptör, målare, tecknare, grafiker och filmkonstnär.

Ultvedt var son till direktören Nils Ultvedt och Margareta, född Sundman, samt gift med Anne Marie Ingemansson och far till Fredrik Ultvedt, Anne Ultvedt Hedström och Marie Ultvedt Widell.

Ultvedt kom till Sverige 1938 och studerade först vid Otte Skölds målarskola innan han fortsatte sina studier vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1945–1950 därefter följde en studietid i Frankrike. Han var senare professor vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1968–1978 och prorektor där 1978–1980.

Under 1950-talet var han tillsammans med Pontus Hultén medarbetare i redaktionen för Stockholmsteknologernas Blandaren. Kamratskapet som uppstod på redaktionen kom att få betydande konsekvenser för det moderna svenska konstlivet.^{[förtydliga]} När Jean Tinguely 1954 visade sin första uppmärksammade utställning i Paris med rörliga skulpturer gjorde Ultvedt sin första mobila konstruktion som dekor till Lia Schuberts balett Spiralen på Stockholms konserthus. Två år senare presenterade han sin skulptur Tavelförstöraren som var en maskin i järn med en massa hjul som utförde meningslösa kraftöverföringar i ett lyriskt virrvarr.

Han byggde 1958 den stora trämaskin Gargantux i Liljevalchs konsthall som var två våningar hög och som skulle visas i en planerad utställning tillsammans med Tinguely, Hulten och Hans Nordenström som senare inte öppnades. Ultvedt deltog i utställningen Rörelse i konsten på Moderna museet i Stockholm 1961. Tillsammans med Niki de Saint-Phalle och Jean Tinguely skapade han 1966 utställningen Hon – en katedral på Moderna museet, som är en av Sveriges mest omtalade och välkända utställningar från denna epok. Till hans verk räknas även den uppmärksammade ljusreklamen Marabou-skylten vid Stureplan i Stockholm.

Med sina mekaniska konstruktioner i trä blev Ultvedt den främste företrädaren för den rörliga konsten i Sverige och även internationellt uppmärksammad. Han var en central figur i det konstliv som blomstrade kring Moderna museet i Stockholm under 1960-talet.

Tillsammans med Robert Rauschenberg och Carolyn Brown genomförde han en rullskriskobalett i USA 1965. Han blev ledamot av Konstakademien 1966 och tilldelades statens större arbetsstipendium 1966–1967. Bland hans offentliga arbeten märks ett trappräcke för T-Centralen i Stockholm, reliefer på betongbalkarna i Farsta kyrka, relief för tidningen Expressens entré i Stockholm.

Han är gravsatt i minneslunden på Lidingö kyrkogård.^[8] Ultvedts personarkiv förvaras för närvarande hos hans son. Det innefattar bl. a. en omfattande fotografisamling som dokumenterar hans konstnärskap från 1950-talet och framåt, skisser och teckningar samt en brevsamling.

• Hundöra (1969), ljusskulptur på fasaden till stadsbiblioteket i Jönköping
• En baddare i havet, ljusskulptur, utanför Lögarängsbadet i Västerås
• Väggmålningar på tunnelbanestationen T-centralen, blå linjen, i Stockholm
• Skröna, betong, 1993, Aspuddens skola i Stockholm
• Natt och dag (2002), skulpturgrupp i lackerad järnplåt utanför Huddinge sjukhus^[9]

• Ultvedt finns representerad vid Nationalmuseum^[10], Moderna museet^[11] i Stockholm, Örebro läns museum^[12], Norrköpings Konstmuseum^[13], Göteborgs konstmuseum^[14], Lunds universitets konstmuseum och Arkivet för dekorativ konst i Lund.

• Svenskt konstnärslexikon del V, sid 521-522, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293

• Wikimedia Commons har media som rör Per Olov Ultvedt.
  Bilder & media