Stød

Stød, stöt, är ett danskt språkljud. Ljudet är laryngalt och bildas genom att stämläpparna närmar sig varandra och orsakar en oregelbundenhet i stämbandssvängningarna, så att det låter som en stöt eller en hickning.^[1][2] Ljudet blir endast ibland en fullständig glottisstöt eftersom stämläpparna oftast inte stängs helt.^[1] På samma sätt som tonaccenten utvecklades i många svenska och norska dialekter utvecklades i stället på danska stötljudet, möjligen i ett senare skede ur tonaccenten.^[1] Precis som man på svenska skiljer mellan akut och grav accent (accent ett respektive två) har man på danska i stället ord med eller utan stød. Ord som på fornnordiska var en stavelse har därför akut accent på svenska och norska, medan de i stället på danska har ett stød. Ord som var två stavelser har på svenska och norska grav accent och på danska inget stød.^[1] Därför har ord som fod [ˈfoðˀ] och kold [ˈkʰʌlˀ] stød men inte till exempel kone [ˈkʰoːnə] eller gade [ˈɡ̊æːðə]. Vissa ord som på fornnordiska var enstaviga, men som nu är tvåstaviga har därmed också stød, såsom finger (där e är en så kallad svarabhaktivokal).^[3] Det innebär också att till exempel køb och kold har stød, men inte købe och kolde.^[2] Precis som svenska skiljer på annars homofona ordpar genom sin tonaccent, såsom and-en och ande-n. Här är støden betydelseskiljande på danska i ordpar såsom [lɛːˀsɔ] (”läser”) och [lɛːsɔ] (”läsare”).^[2]

• Engström, Christer; Marklund, Kari, reds., Nationalencyklopedin, "4", Höganäs: Bra böcker, Libris 8211184, ISBN 91-7024-619-X 
• Molde, Bertil; Wessén, Elias (1971), Svensk språklära för danskar (4:e), København, Libris 11636852 
• Pettersson, Gertrud (1996), Svenska språket under sjuhundra år: en historia om svenskan och dess utforskande, Lund: Studentlitteratur, Libris 7279158, ISBN 91-44-48221-3