Silvergumpseglare

	Silvergumpseglare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Seglar- och kolibrifåglar; Apodiformes
Familj	Seglare; Apodidae
Släkte	Rhaphidura
Art	Silvergumpseglare; R. leucopygialis
Vetenskapligt namn
	§ Rhaphidura leucopygialis
Auktor	(Blyth, 1849)
Synonymer
	Vitgumpad taggstjärtseglare; Silvergumpad taggstjärtseglare;

Silvergumpseglare^[2] (Rhaphidura leucopygialis) är en fågel i familjen seglare.^[3] Den förekommer i skogsområden i Sydostasien från Burma till Stora Sundaöarna. Beståndet anses vara stabilt.

Utseende och läte

Silvergumpseglare är en liten (11 cm) seglare med en typisk vingform, med böjd yttre del och utbuktande inre del men innupen intill kroppen. Stjärten är tvärt avskuren, utbredd rundad, med taggformade fjäderspetsar som sticker ut upp till fyra millimeter utanför fanet. Fjäderdräkten är djupt blåsvart med tydligt kontrasterande gråvitt på övre stjärttäckare och övergump, på håll vitt. Ungfågeln liknar den adulta, men fjäderdräkten är inte lika glansig och övre stjärttäckarna kortare. Lätet består av ett snabbt tjatter, inte olikt husseglare, men även ett ljust "tirrr-tirrr".^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln återfinns från södra Myanmar till Malackahalvön, Stora Sundaöarna och Bangka.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Arten hittas i låglänta områden, på Sumatra upp till 600 meters höjd, 1500 meter på Java och 1250 meter på Malackahalvön. Den ses över skogar och plantage, ofta nära vatten. Mer oregelbundet ses den även nära bebyggelse. Fågeln födosöker vid gläntor och klippsprång i skogar, vanligen över 30 meter upp i luften, dock generellt lägre än andra seglare som Hirundapus och stubbstjärtseglare.^[5]

Häckning

Häckningsbiologin är dåligt känd. I maj och juni troddes ett antal fåglar häcka i ett ihåligt träd i Borneo, möjligen i en koloni. Den har observerats para sig i luften i mitten av februari och ägg har noterats i mars på Malackahalvön.^[6]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1] Den tros ändå vara utsatt för hot från habitatfragmentering och skogsavverkning.^[7] Arten är lokalt vanlig i rätt miljö, dock ovanlig på Java. Studier har också visat att av fåglar födosökande i luften i västra Malaysia var denna ovanligast av alla seglararter i området.^[5]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2012 Rhaphidura leucopygialis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ Chantler, P., and G. Driessens (2000). Swifts: A Guide to the Swifts and Treeswifts of the World. 2nd edition. Pica Press, Robertsbridge, UK.
^ [a b] Chantler, P., G. M. Kirwan, and C. J. Sharpe (2020). Silver-rumped Needletail (Rhaphidura leucopygialis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sirnee1.01
^ Wells, D. R. (1999). The Birds of the Thai-Malay Peninsula. Volume 1. Non-passerines. Academic Press, London, UK.
^ Lambert, F. R., and N. J. Collar (2002). The future for Sundaic lowland forest birds: long-term effects of commercial logging and fragmentation. Forktail 18:127–146.

Externa länkar

Wikispecies har information om Rhaphidura leucopygialis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Rhaphidura leucopygialis.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Rhaphidura leucopygialis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.

[BLS-2] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[4] Chantler, P., and G. Driessens (2000). Swifts: A Guide to the Swifts and Treeswifts of the World. 2nd edition. Pica Press, Robertsbridge, UK.

[BOW-5] [a b] Chantler, P., G. M. Kirwan, and C. J. Sharpe (2020). Silver-rumped Needletail (Rhaphidura leucopygialis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sirnee1.01

[6] Wells, D. R. (1999). The Birds of the Thai-Malay Peninsula. Volume 1. Non-passerines. Academic Press, London, UK.

[7] Lambert, F. R., and N. J. Collar (2002). The future for Sundaic lowland forest birds: long-term effects of commercial logging and fragmentation. Forktail 18:127–146.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]