Sammetshätta

	Sammetshätta; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Adult hane
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Sylvior; Sylviidae
Släkte	Curruca
Art	Sammetshätta; C. melanocephala
Vetenskapligt namn
	§ Curruca melanocephala
Auktor	Gmelin, 1789
Synonymer
	Sylvia melanocephala

Sammetshätta^[2] (Curruca melanocephala) är en tätting tillhörande familjen sylvior (Sylviidae).^[3] Den är huvudsakligen stannfågel i Medelhavsområdet där den är vanligt förekommande i olika låglänta miljöer. Enstaka fynd finns av sammetshättan norr om utbredningsområdet, där den påträffats i alla länder i Norden utom Island. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.

Utseende och läte

Sammetshättan är en kompakt och rätt storhövdad sångare, 13–14 centimeter lång.^[4] Som de flesta Curruca-arterna har den en distinkt han- och hondräkt. Den adulta hanen har grå ovansida, ljusare undersida, svart huvud, vit strupe och röd orbitalring runt ögat. Fjäderdräkten kan skilja sig något, till och med på i ett och samma område, där en rödaktig ton på över- och undersida varierar från helt frånvarande (hos vissa underarter) till mycket uttalad. Honan är mest brun på ovansidan, gulbrun på undersidan och med grått huvud.

Adult hane i Portugal fotograferad i januari.

Sammetshättans lockläte är ett snabbt skramlande vilket är ett karaktäristiskt läte för de områden där den häckar. Sången är en pladdrig, knattrig och snabb ramsa med plötsliga visseltoner och det typiska locklätet invävt.

Utbredning och systematik

Sammetshättan häckar runt Medelhavet i södra Europa, västra Turkiet, i Mellanöstern samt i norra Afrika. Till skillnad från många andra sångare så är den till största delen en stannfågel, men vissa övervintrar i norra Afrika. Tongivande internationella taxonomiska auktoriteten IOC delar in sammetshättan i fem underarter med följande utbredning:^[3]

'medelhavssammetshätta^[5] Curruca melanocephala melanocephala – södra Europa till västra Turkiet och Nordafrika
Curruca melanocephala leucogastra – Kanarieöarna
Curruca melanocephala valverdei – södra Marocko och Västsahara
Curruca melanocephala norrisae – tidigare i Fayyumregionen i Egypten, numera ansedd som utdöd
Curruca melanocephala momus – nordöstra Egypten till den allra mest sydcentrala delen av Turkiet

Clements m.fl. inkluderar istället valverdei och leucogastra i nominatformen.^[6] Det görs även i verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018).^[7] Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.^[8]

Uppträdande utanför utbredningsområdet

Sammetshättan är en mycket sällsynt gäst i norra Europa, så långt bort som exempelvis Storbritannien och Sverige. I Sverige har den setts vid tio tillfällen, första gången i Ottenby på Öland i slutet av maj och början av juni 1980. År 2019 sågs två individer, båda i Stockholms skärgård: först en ung hona 27/4–4/5 på Horssten, därefter en ung hane 1–5/6 på Landsort som också ringmärktes.^[9]

Arten har även påträffats i övriga Norden utom Island.^[10]^[11]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia. Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan.^[12] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige^[13] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)^[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid sammetshättan förs till Curruca. Även eBird/Clements följde efter 2021.^[6]

Ekologi

Sammetshättan beskrivs som kanske en av Medelhavsområdets största generalister och förekommer i alla typer av habitat upp till 1300 meter över havet i största delen av utbredningsområdet och 1 800 meter över havet i Nordafrika.^[1] Den trivs i alltifrån högvuxna buskmarker till öppen skog och trädgårdar.^[4] Den placerar boet lågt i en buske eller snår och den lägger tre till sex ägg. De flesta bon i Spanien placeras lågt i kermesek (Quercus coccifera).^[1] Som de flesta andra sångare är den en insektsätare, men äter även bär och annan mjuk frukt.

Ägg från boparasiterande gök till vänster och sammetshätta till höger.

Ägg *Curruca melanocephala melanocephala*

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till 25,5–53,5 miljoner par.^[1]

Framför allt i norra delen av utbredningsområdet kan hårda vintrar påverka överlevnaden, i vissa fall med en nedgång på 50 %. Även om man tror att klimatförändringar skulle kunna gynna arten i Europa har studier visat att högre temperatur utanför Europa resulterat i minskad kroppsmassa och försämrat allmäntillstånd.^[14]

Taxonomi och namn

Sammetshättan beskrevs vetenskapligt som art av Johann Friedrich Gmelin 1789, då under protonymen Motacilla melanocephala. Typexemplaret kom från Sardinien, därav det engelska namnet Sardinian Warbler för arten, det vill säga "sardinsk sångare" (ej att förväxla med sardinsk sångare, Curruca sarda, på engelska Marmora's Warbler. Sammetshättans vetenskapliga artnamn melanocephala betyder "svarthuvad".^[15]

Källor

^ [a b c d e f] BirdLife International 2018 Sylvia melanocephala . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Sammetshätta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Tarsiger.com Fynd av sammetshätta i Västpalearktis
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.
^ Aymí, R. and Gargallo, G. 2015. Sardinian Warbler (Sylvia melanocephala). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. och de Juana, E. (red.), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sammetshätta.
Bilder & media
Wikispecies har information om sammetshätta.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e f] BirdLife International 2018 Sylvia melanocephala . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9

[Sverigelistan-5] Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18

[CC-6] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[hbwp-7] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[BirdLife2-8] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[9] Sammetshätta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[tarsiger-10] Tarsiger.com Fynd av sammetshätta i Västpalearktis

[Mitchell-11] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[Cai-12] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[BirdLife-13] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.

[14] Aymí, R. and Gargallo, G. 2015. Sardinian Warbler (Sylvia melanocephala). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. och de Juana, E. (red.), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.

[15] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]