Nikolaj Patrusjev
| Nikolaj Patrusjev Николай Патрушев | |
 Patrusjev år 2016.
| |
Medhjälpare till Rysslands president
| |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 14 maj 2024 | |
| President | Vladimir Putin |
|---|---|
Sekreterare i Rysslands säkerhetsråd
| |
| Tid i befattningen 12 maj 2008–12 maj 2024 | |
| President | Dmitrij Medvedev Vladimir Putin |
| Företrädare | Igor Ivanov Valentin Sobolev(en) (tf.) |
| Efterträdare | Sergej Sjojgu |
| Tid i befattningen 9 augusti 1999–12 maj 2008 | |
| President | Boris Jeltsin Vladimir Putin Dmitrij Medvedev |
| Företrädare | Vladimir Putin |
| Efterträdare | Aleksandr Bortnikov |
| Född | Nikolaj Platonovitj Patrusjev 11 juli 1951 Leningrad, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1951–1991) Ryssland (1991–)
|
| Maka | Jelena Nikolajeva Patrusjeva |
| Barn | Dmitrij (f. 1977) Andrej (f. 1981) |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Sovjetunionen Ryssland
|
| Försvarsgren | KGB FSB |
| Tjänstetid | 1975–2008 |
| Grad |  Armégeneral
|
| Utmärkelser | Ryska federationens hjälte (2000) |
Nikolaj Platonovitj Patrusjev (ryska: Никола́й Плато́нович Па́трушев), född 11 juli 1951 i Leningrad, Ryska SFSR (nuvarande Sankt Petersburg, Ryssland), är en rysk politiker och underrättelseofficer. Han var 1999–2008 chef för Ryska federationens federala säkerhetstjänst (FSB), och 2008–2024[1] sekreterare i Rysslands säkerhetsråd. Sedan maj 2024 är Patrusjev medhjälpare till Rysslands president.[2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Patrusjev utexaminerades 1974 som ingenjör från Leningrads skeppsbyggnadsinstitut, och utbildade sig därefter vid den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s högskola i Minsk. Han kom därefter att arbeta inom KGB:s lokalavdelningar mot smuggling och korruption i Leningrad under 1970- och 80-talet. Efter Sovjetunionens upplösning förflyttades Patrusjev till Karelska republiken i västra Ryssland, där han verkade som säkerhetsminister 1992–1994.[3]
År 1994 utsågs han till avdelningschef inom FSK, föregångaren till FSB, vid organisationens högkvarter i Moskva. Mellan 1998 och 1999 arbetade han inom Rysslands presidentadministration under Boris Jeltsin. I augusti 1999 efterträdde Patrusjev Vladimir Putin som chef för FSB, efter att Jeltsin utsett Putin till premiärminister.[3] Enligt en brittisk utredning från 2016 ska Patrusjev under sin tid som FSB-chef bland annat ha godkänt mordet på den avhoppade FSB-arbetaren Aleksandr Litvinenko i London år 2006.[4]
Från 2008 till 2024 var Patrusjev sekreterare för det ryska säkerhetsrådet.[1] I maj 2024 ersattes han på posten av den tidigare försvarsministern Sergej Sjojgu, och gavs istället ett uppdrag som medhjälpare till presidenten, med ansvar för varvsfrågor.[2]
Han har beskrivits som en av de främsta hökarna i kretsen kring president Putin, och betraktar USA, Nato och övriga väst som ett hot som Ryssland måste försvara sig mot.[5][6] Han var en stark förespråkare av den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014, samt av landets invasion av Ukraina 2022.[7] Patrusjev har också nämnts som en av de troligaste personerna som skulle kunna efterträda Putin.[8]
Efter annekteringen av Krim 2014 införde EU[9] och Storbritannien[10] sanktioner mot ett antal personer inom och med koppling till Rysslands regering, däribland Patrusjev. USA införde liknande sanktioner mot honom 2018.[11] USA[12] och EU[13] riktade liknande sanktioner mot Patrusjev 2022 och 2023, efter invasionen av Ukraina.
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Patrusjev är gift och har två söner, däribland Dmitrij Patrusjev, som tidigare var Rysslands jordbruksminister och sedan maj 2024 är landets vice premiärminister med ansvar för jordbruksfrågor.[2]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Ryssland
[redigera | redigera wikitext]Ryska federationens hjälte, 2000[14]
Militära förtjänstorden, 2002[14]
Sjöförtjänstorden, 2002[14]
- Fäderneslandets förtjänstorden
Alexander Nevskij-orden, 2011[14]
Ärans orden, 2011[14]
Utländska utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Tredje klassen av Bohdan Chmelnytskyjs orden (Ukraina), 2001[14]
Ärans orden (Belarus), 2001[14]
Första klassen av Stridskorsorden (Armenien), 2003[14]
Vänskapsorden (Vietnam), 1 december 2021[15]
Unionen Myanmars orden (Myanmar), 4 december 2023[16]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Kalendarium”. Landguiden. Utrikespolitiska institutet. 12 maj 2024. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/ryssland/kalendarium/. Läst 2 juni 2024.
- ^ [a b c] Aleksandr Golts, Andreas Umland (16 maj 2024). ”Kremls komplicerade karusell”. Utrikesmagasinet. Utrikespolitiska institutet. https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2024/maj/kremls-komplicerade-karusell/. Läst 2 juni 2024.
- ^ [a b] Filip Kovačević, ”The Second Most Powerful Man In Russia”, New Lines Magazine 10 mars 2022 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ Maria Persson Löfgren, ”Litvinenkos änkas ord efter nya rapporten”, Sveriges Radio 21 januari 2016. Läst 11 juli 2023.
- ^ Dan Helenius, ”Putins inre krets har krympt – domineras helt av hökaktiga underrättelsemän”, Svenska Yle 16 mars 2023. Läst 11 juli 2023.
- ^ ”Terrorism, Ukraine and the American threat: the view from Russia” (på engelska). The Guardian. onsdag 15 juli 2015 (05.00). https://www.theguardian.com/world/2015/jul/15/russia-terrorism-ukraine-america-putin. Läst 24 september 2018.
- ^ Anders Mård, ”Nikolaj Patrusjev: Höken i Kreml som planerar störta Putin?”, Svenska Yle 15 april 2023. Läst 11 juli 2023.
- ^ Erin Snodgrass och Sam Tabahriti, ”Nikolai Patrushev — a longtime Putin ally — would 'almost certainly' replace Putin if he falls ill, predicts former British intelligence chief”, Business Insider 28 juli 2022 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ ”COUNCIL IMPLEMENTING REGULATION (EU) No 810/2014 of 25 July 2014 implementing Regulation (EU) No 269/2014 concerning restrictive measures in respect of actions undermining or threatening the territorial integrity, sovereignty and independence of Ukraine”, eur-lex.europa.eu 25 juli 2014. Läst 11 juli 2023.
- ^ ”Consolidated List of Financial Sancions Targets in the UK”, gov.uk 23 mars 2016 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ ”Treasury Designates Russian Oligarchs, Officials, and Entities in Response to Worldwide Malign Activity”, U.S. Department of the Treasury 6 april 2018 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ ”США вводят санкции против Патрушева, Сечина, Иванова и их сыновей”, RIA Novosti 24 februari 2022 (på ryska). Läst 12 juli 2023.
- ^ ”COUNCIL IMPLEMENTING REGULATION (EU) 2023/571 of 13 March 2023 implementing Regulation (EU) No 269/2014 concerning restrictive measures in respect of actions undermining or threatening the territorial integrity, sovereignty and independence of Ukraine”, eur-lex.europa.eu 13 mars 2023 (på engelska). Läst 12 juli 2023.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Патрушев, Николай Платонович”, TASS (på ryska). Läst 20 juli 2023.
- ^ ”Президент Вьетнама наградил Нарышкина и Патрушева орденом Дружбы”, RIA Novosti, 1 december 2021 (på ryska). Läst 20 juli 2023.
- ^ ”H.E. Mr. Nikolai Patrushev, the Secretary of the Security Council of the Russian Federation visits to Myanmar” (på engelska). Embassy of the Republic of the Union of Myanmar, Moscow (Russia). https://memoscow.org/h-e-mr-nikolai-patrushev-the-secretary-of-the-security-council-of-the-russian-federation-visits-to-myanmar/. Läst 23 juni 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Nikolaj Patrusjev.
- ”Патрушев Николай Платонович”, fsb.ru (på ryska). Officiell biografi över Patrusjev från Rysslands federala säkerhetstjänsts hemsida. Läst 11 juli 2023.
- ”ПАТРУШЕВ Николай Платонович”, scrf.gov.ru (på ryska). Officiell biografi över Patrusjev från Rysslands säkerhetsråds hemsida (arkiverad 13 december 2009). Läst 11 juli 2023.
|