Nascar Winston Cup Series 1992 |
|
Allmän information |
---|
Säsongsnummer | 44 |
---|
Antal race | 29 |
---|
Start | 9 februari (uppvisningslopp) 16 februari (poängbärande) |
---|
Slut | 15 november |
---|
Bilar |
---|
Chassin | |
---|
Deltagande |
---|
Mästare |
---|
Förarmästerskapet | Alan Kulwicki |
---|
Teammästerskapet | AK Racing |
---|
Märkesmästerskapet | Ford |
---|
Årets rookie | Jimmy Hensley[1] |
---|
◄ 1992 ► |
---|
Nascar Winston Cup Series 1992 var den 44:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.
Säsongen som bestod av 29 race startade på Daytona International Speedway med uppvisningsloppen Busch Clash 9 februari och Gatorade Twin 125 Qualifiers 13 februari, vilket även var kvallopp till den 34:e upplagan av Daytona 500. Säsongen avslutades 15 november på Atlanta Motor Speedway med Hooters 500. Serien vanns av föraren och tillika stallägaren Alan Kulwicki med endast 10 poängs marginal ner till tvåan Bill Elliott. Mästerskapstiteln var Kulwickis första och enda.[2] Märkesmästerskapet vanns av Ford som bröt Chevrolets nio års långa dominans. Det var Fords första mästerskapstitel sedan 1969.
Nr
|
Officiellt namn
|
Bana
|
Datum
|
U
|
Busch Clash
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
9 februari
|
KV
|
Gatorade Twin 125 Qualifiers
|
13 februari
|
1
|
Daytona 500
|
16 februari
|
2
|
GM Goodwrench 500
|
North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina
|
1 mars
|
3
|
Pontiac Excitement 400
|
Richmond International Raceway, Richmond, Virginia
|
8 mars
|
4
|
Motorcraft Quality Parts 500
|
Atlanta Motor Speedway, Hampton, Georgia
|
15 mars
|
5
|
Transouth 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
29 mars
|
6
|
Food City 500
|
Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee
|
5 april
|
7
|
First Union 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
12 april
|
8
|
Hanes 500
|
Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia
|
26 april
|
9
|
Winston 500
|
Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama
|
3 maj
|
U
|
Winston Open
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
16 maj
|
U
|
The Winston
|
10
|
Coca-Cola 600
|
24 maj
|
11
|
Budweiser 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
31 maj
|
12
|
Save Mart 300K
|
Sears Point Raceway, Sonoma, Kalifornien
|
7 juni
|
13
|
Champion Spark Plug 500
|
Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania
|
14 juni
|
14
|
Miller Genuine Draft 400
|
Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan
|
21 juni
|
15
|
Pepsi 400
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
4 juli
|
16
|
Miller Genuine Draft 500
|
Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania
|
19 juli
|
17
|
Diehard 500]
|
Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama
|
26 juli
|
18
|
Budweiser at The Glen
|
Watkins Glen International, Watkins Glen, New York
|
9 augusti
|
19
|
Champion Spark Plug 400
|
Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan
|
16 augusti
|
20
|
Bud 500
|
Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee
|
29 augusti
|
21
|
Mountain Dew Southern 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
6 september
|
22
|
Miller Genuine Draft 400
|
Richmond International Raceway, Richmond, Virginia
|
12 september
|
23
|
Peak Antifreeze 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
20 september
|
24
|
Goody's 500
|
Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia
|
28 september
|
25
|
Tyson Holly Farms 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
4 5 oktober[a]
|
26
|
Mello Yello 500
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
11 oktober
|
27
|
AC Delco 500
|
North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina
|
25 oktober
|
28
|
Pyroil 500K
|
Phoenix International Raceway, Phoenix, Arizona
|
1 november
|
29
|
Hooters 500
|
Atlanta Motor Speedway, Hampton, Georgia
|
15 november
|
- ^ Loppet flyttades fram från söndag till måndag på grund av regn.[3]