Non-fungible token

Non-fungible token, NFT, är en särskild typ av kryptoteknik som bland annat används som ägarbevis vid försäljning av digital konst. Varje token motsvarar en unik del i en blockkedja som skapar ett slags digitalt fingeravtryck. Detta gör att digitala konstverks originalitet och autenticitet kan verifieras, vilket i sin tur lett till att marknaden för digital konst har vuxit enormt och att priserna skjutit i höjden.^[1]

Till skillnad från annan kryptovaluta där varje token är likställd med en annan kan inte en NFT bytas ut, den är alltså inte fungibel (utbytbar).^[2][3] NFT:er är en form av speciesgods.

NFT-tekniken används även för att skapa så kallade digitala samlarkort och tillgångar eller tillträde till olika delar i datorspel.

Teknologin började utvecklas 2014 som ett lager ovanpå Bitcoin. Den fick dock sitt stora genombrott genom samlarkorten Cryptokitties^(en) i december 2017 som kunde köpas med kryptovalutan Ethereum.^[4] Intresset för teknologin ökade ytterligare när den digitala konstnären Beeple sålde en NFT för rekordbeloppet 69 miljoner dollar i mars 2021, vilket tydligt demonstrerade dess ekonomiska möjligheter.^[5]

I konstvärlden kallas detta "ett potentiellt paradigmskifte". Det har funnits digital konst sedan digitaliseringen infördes på 1960-talet men det är först nu med den nya blockkedjetekniken som man kan försäkra att verket är ett original och därmed skiljer sig från kopiorna.^[6]

På samma sätt som andra kryptovalutor som använder sig av bevis-på-arbete har NFT kritiserats för att orsaka stora koldioxidutsläpp, bland annat av artisterna Simon Stålenhag^[7] och Memo Akten^[8]. Vissa NFT-plattformar arbetar på att i framtiden istället använda sig av bevis-på-insats vilket har en mycket mindre energiåtgång, men har inte lanserats än.^[9]