[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Mus terricolor

Från Wikipedia
Mus terricolor
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
SläkteMus
ArtMus terricolor
Vetenskapligt namn
§ Mus terricolor
AuktorBlyth, 1851
Synonymer
Mus dunni[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Mus terricolor är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1851. Mus terricolor ingår i släktet Mus och familjen råttdjur.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3] Tidvis brukades det vetenskapliga namnet Mus dunni för arten. En nära släkting är Mus booduga.[2]

Hos denna mus är kroppslängden (huvud och bål) 53 till 70 mm och svanslängden 51 till 70 mm. Viktuppgifter saknas. Bakfötterna är 14 till 16 mm långa och öronen är 9 till 11 mm stora. Pälsen på ovansidan kan ha en brun, ungefär rödbrun eller gråbrun färg och den tydlig avgränsade undersidan är ljusgrå till vit. Håren är korta och mjuka, utan inblandade borstar. Svansens färg motsvarar ungefär ovansidans färg. Mus terricolor har en diploid kromosomuppsättning med 40 kromosomer (2n=40).[5] Allmänt är pälsens färg anpassad till jordens färg i reviret. Så har populationer nära floder en mörkare päls.[6]

Arten förekommer främst i Indien samt i angränsande regioner av andra stater. Den kan anpassa sig till många olika habitat som skogar, buskskogar, gräsmarker och kulturlandskap. På Sumatra finns en introducerad population.[1]

Exemplaren vilar på dagen i en jordhåla och letar på natten efter föda. Antagligen äter de främst frön och insekter. Honor kan fortplanta sig under alla årstider men de flesta ungar föds under tider med bra tillgång till ris och andra grödor. Per kull föds 2 till 19 ungar (oftast 8).[5]

Boets djupaste delar ligger cirka 20 cm under ytan och består av gångar som är 2,5 cm breda samt av ett rum som har en diameter av ungefär 14 cm. Beroende på antalet invånare skapas små eller större jordhögar vid utgången. För ungarnas uppfostring byggs dessutom ett klotrunt näste av torrt gräs och andra växtdelar. Nästet placeras i boets kammare. Några hannar bor ensam i enklare bon.[5]

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

  1. ^ [a b c] Aplin, K. 2016 Mus terricolor . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 februari 2023.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Mus terricolor
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (19 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/mus+terricolor/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  5. ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Mus terricolor”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 795−796. ISBN 978-84-16728-04-6 
  6. ^ Robert Armitage Sterndale (1884). Mus terricolor. Natural History of the Mammalia of India and Ceylon. Thacker, Spink. sid. 338