Miljondrivning

Miljondrivningar eller miljonstämplingar var ovanligt stora upplåtelser av avverkningsrätter – omfattande omkring en miljon träd vardera – som gjordes i Norrbottens och Västerbottens län i slutet av 1800-talet. Med drivning menas i detta sammanhang avverkning och utforsling av virke, medan stämpling är den märkning som skedde av de trädstammar som skulle avverkas.

Upplåtelserna skedde från de kronoparker som bildades i och med avvittringen och köparna var såväl privatpersoner som aktiebolag. Stora utstämplingar ägde bland annat rum i Jokkmokks socken 1873, i Lycksele socken 1888 och i Stensele socken 1896. Avverkningsrätterna löpte på ett tiotal år.^[2]

De som köpte avverkningsrätterna fick som regel på egen bekostnad iordningställa de flottleder som krävdes för att transportera timret ned till sågverken vid kusten. I och med miljondrivningarna tillkom således en transportstruktur som öppnade inlandsskogarna för vidare exploatering. Samtidigt erbjöds sysselsättning för ett stort antal skogs- och flottningsarbetare, vilket ledde till inflyttning av driftiga entreprenörer. ^[2]

I Stensele socken skedde miljonstämplingen 1896 inom ett mer än fyra mil långt område från Gardejaure (belägen i Lycksele socken) till Övre Gunnarsjön norr om Storuman. De träd som stämplades var tallar som var minst 12 tum (ca 30 cm) i brösthöjdsdiameter. Efter avverkning skulle virket flottas från sjön Lumsen ned till Blåvikssjön, i Juktån och i Gunnarbäcken samt vidare på Umeälven.^[3]

Hela miljonstämplingen såldes på auktion i Lycksele. Sedan tidigare hade sågverksägarna i Holmsund vid Umeälvens mynning, framför allt James Dickson & Co och Sandviks Ångsågs AB, köpt upp stora mängder timmer i området, och de hade också tänkt göra upp om miljonstämplingen. Vid auktionen fick de dock se sig slagna av en representant för Gideå & Husums AB som ropade in hela stämplingen för 2,2 miljoner kronor.^[3]

En van timmerdrivare från Östmarks socken i Värmland, Per Olsson, tog på sig det praktiska ansvaret för projektet. Han styckade upp hela det väldiga området i lämpliga delar och ackordsatte dessa. Avverkning och framkörning utfördes sedan av underentreprenörer, bland andra bröderna August och Axel Persson, som även de var värmlänningar. Axel Persson bosatte sig senare i Gunnarn, medan Per Olsson flyttade till Lycksele som en välbärgad man.^[3]

Av avräkningsböcker från miljondrivningen i Stensele framgår att skogsarbetarna i stor utsträckning kom från Ångermanland. Mer långväga arbetare kom, förutom från Värmland, från bland annat Småland och Norge. Avverkningarna pågick från och med slutet av oktober till slutet av april.^[1] Vintern 1905 slutfördes miljondrivningen i Stensele.^[3]

• Norrlandsfrågan

• Urskogen med de stämpelbleckade gammeltallarna (innehållande bland annat avsnittet Berättelser från miljonstämplingen)