Michael Nordberg

Michael Nordberg, född 10 april 1930 i Stockholm, död 11 juli 2016, var en svensk historiker, författare och översättare.

Michael Nordberg var son till konstnären Torsten Nordberg.^[1] Nordberg inledde sina akademiska studier med att vid Uppsala universitet läsa fornpersiska för H.S. Nyberg. Efter att ha tillbringat flera år i Frankrike^[1] disputerade Nordberg 1964 vid Uppsala universitet med en doktorsavhandling om fransk medeltid: Les ducs et la royauté.^[2] Mellan 1964 och 1995 var Nordberg docent och universitetslektor i historia vid Stockholms universitet.

I boken Den dynamiska medeltiden^[3] kritiserade Nordberg den schablonmässigt dystra bilden av medeltiden och lyfte i stället fram tidevarvet som en dynamisk tid av förändringar och intellektuellt framåtskridande.^[4] Nordbergs bok om islams historia (Profetens folk) erövrade en stor läsekrets. Renässansmänniskan nominerades 1993 till Augustpriset. Vid sidan av det egna författarskapet översatte han Erasmus av Rotterdams Dårskapens lov.^[5] Michael Nordberg var från 1976 bosatt i Tungelsta i Haninge kommun.

• Asiens historia: tiden 500–1750 1969
• Asiens historia: från forntiden till 1914 1971
• Den dynamiska medeltiden 1984
• Profetens folk: stat, samhälle och kultur i islam under tusen år 1988
• Maktkamp och mord, 1990 (Politik i medeltidens Frankrike 1380–1408. Boken är en popularisering av Nordbergs doktorsavhandling från 1964 (Les ducs et la royauté), vilken skrevs på franska.)
• Medeltiden 1990
• Renässansmänniskan 1993
• I kung Magnus tid 1995
• Eldsjälen från Mallorca och andra medeltida skribenter 1998
• Diktaren på tronen: spanskt 1200-tal: tre kulturers samexistens. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2011. ISBN 978-91-7224-089-6.

• 1997 – Hertig Karls pris
• 2000 – John Landquists pris