Matra 670

Matra 630-680
Matra 670
Grundinformation
Märke	Matra
Tillverkning	1967-1974
Även kallad	Matra-Simca
Drivlina
Motor	12-cyl V-motor
Drivning	Mittmotor

Matra 630-680 är en serie sportvagnar, tillverkade av den franska industrikoncernen Matra mellan 1967 och 1974.

Matra arbetade främst mot flygindustrin, men byggde även plastkarosser till René Bonnets lilla sportbil D’Jet. René Bonnet tävlade i sportvagnsracing med bilen och när företaget gick omkull 1964 tog Matra över verksamheten under namnet Matra Sport. Matra satsade på både sportvagnar och formel 1. Man satte upp ett ambitiöst mål: att vinna såväl formel 1-VM som Le Mans 24-timmars.^[1]

Matras första prototyp, 610, var baserad på D’Jet och försedd med en fyrcylindrig motor från Lotus. Nästa prototyp, 620, var en större bil med en tvåliters V8-motor från BRM. Bilen debuterade på Le Mans 1966, men var mest avsedd som ett testfordon inför kommande säsonger.

Matra 630 debuterade 1967, med ett nytt chassi uppbyggt av ett stort antal svetsade rör. Tidiga bilar hade BRM-motorn, men senare under säsongen byttes denna mot en betydligt större V8 från amerikanska Ford.

1968 fick bilen Matras egen motor. Det var en treliters V12:a, som även användes i Matras formel 1-bil.

Matra 640 var en prototyp som togs fram till Le Mans-loppet 1969. Tekniken hämtades från 650-modellen, men bilen hade en strömlinjeformad kaross, avsedd att ge högsta möjliga toppfart. Dessvärre förstördes bilen i en olycka vid en testkörning inför loppet.

Matra 650 debuterade på Le Mans 1969. Bilen var en vidareutveckling av 630-modellen, med ny öppen kaross och starkare motor.

Matra hade hittat en samarbetspartner i Chrysler Europe och sportvagnarna kallades därefter ofta Matra-Simca.

Matra 660 debuterade på Le Mans 1970. Bilen hade fått ett helt nytt chassi och ny kaross. Utvecklingen hämmades av att Matra under de här åren fokuserade på sin formel 1-satsning.

1972 kom så Matra 670. Bilen hade vidareutvecklats med mer aerodynamiska former och starkare motor. Till Le Mans 1973 fick bilen ett nytt chassi och kallades 670B.

Den sista utvecklingen av Matras sportvagn blev 680, som debuterade på Le Mans 1974. Bilen hade fått ännu en ny kaross. Efter säsongen drog sig Matra tillbaka från motorsporten.^[2]

Tekniska data	630	640	650	660	670	680
Motor:	Mittmonterad 12-cylindrig V-motor
Cylindervolym:	2999 cm³
Borrning x slaglängd:	79,7 x 50,0 mm
Max effekt vid varvtal:	385 hk vid 9 500 v/min	410 hk vid 9 800 v/min		450 hk vid 10 500 v/min		480 hk vid 10 500 v/min
Ventilstyrning:	Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad, 4 ventiler per cylinder
Bränslesystem:	Lucas bränsleinsprutning
Växellåda:	5-växlad manuell
Hjulupphängning fram:	Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare
Hjulupphängning bak:	Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare			Undre tvärlänkar, övre längslänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare
Bromsar:	Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross:	Fackverksram i stål med glasfiberkaross			Aluminiummonocoque med glasfiberkaross
Hjulbas:	244 cm			256 cm
Torrvikt:	750 kg			700 kg

Matra 630 körde sin första tävling i sportvagns-VM på Le Mans 1967 med BRM-motorn. Stallets båda bilar bröt. Senare under säsongen körde man ett par mindre tävlingar utanför mästerskapet med Ford-motor.

1968 tävlade Matra med sin egen V12-motor. Bilen debuterade på Spa 1000 km, med Henri Pescarolo och Robert Mieusset. Tyvärr tog de sig inte i mål. På Le Mans låg bilen tvåa, när paret Pescarolo / Johnny Servoz-Gavin tvingade bryta med punktering efter 22 timmar.

1969 tog Matra en fjärdeplats på Le Mans, genom Piers Courage och Jean-Pierre Beltoise i den nya 650:n. En 630 kom på femte plats. Efter ytterligare en fjärdeplats på Watkins Glen slutade Matra femma i mästerskapet.

I december tog Matra sin första större seger i sportvagnsracing på Montlhery, utanför VM.

I formel 1 hade Matra Sport uppnått sitt första mål, då man vann konstruktörsmästerskapet 1969.

Säsongen 1970 dominerades av femlitersvagnarna Ferrari 512 och Porsche 917. Matra lyckades bara få till två femteplatser, på Sebring 12-timmars och sedan på Monza 1000 km, vilket räckte till en fjärdeplats i VM.

1971 var ett förlorat år för sportvagnarna. Matra koncentrerade resurserna på formel 1-stallet. I sportvagnsmästerskapet lyckades man inte skrapa ihop en enda poäng.

Till 1972 ändrade FIA reglementet och begränsade motorstorleken till tre liter. Detta gynnade Matra, som satsade allt på ett kort. Stallet körde bara en tävling under säsongen: Le Mans. Den nya bilen, 670:n, bestod provet och satsningen slutade med en dubbelseger, med Henri Pescarolo och Graham Hill högst upp på pallen och därmed hade Matra nått även sitt andra mål.

Till 1973 drog sig Matra Sport ur formel 1 och fokuserade på sportvagnsmästerskapet. Stallet vann fem av säsongens tio tävlingar, däribland på Le Mans, där Henri Pescarolo och Gérard Larrousse vann med den nya 670B och Matra tog sin första mästerskapstitel.

1974 var Matra helt överlägsna och vann nio av tio tävlingar. På Le Mans tog Henri Pescarolo och Gérard Larrousse stallets tredje raka seger.^[3]

Efter sin andra raka mästerskapstitel valde Matra att dra sig tillbaka från motorsporten.

• Wikimedia Commons har media som rör Matra 670.
• Dansk hemsida om Matra Sport, på engelska.
• Fransk hemsida om Matra Sport.