Människans skelett

Människans skelett är det skelett som håller uppe och stöder kroppen hos människor.

En vuxen människas skelett består av 206^[1] till 220 ben, beroende på hur man räknar.^[2] De längsta och tyngsta benen är lårbenen; det minsta är stigbygeln i örat. Skelettet utgör runt 18 procent av kroppsvikten. Ett nyfött barn har cirka 300 ben i kroppen, och en del av dem växer sedan samman under uppväxten.^[2]

Man kan göra flera distinktioner vad gäller olika delar av skelett:

1. Anatomiskt: Inre skelett (endoskelett) och yttre skelett (exoskelett)
2. Funktionellt: Axialskelett, till exempel skalle, bröstkorg och ryggrad, och extremitetsskelett, förutom benen även gördlarna.
3. Material: Hydrostatiskt skelett, dermalben
4. Form: Långa ben (ossa longa), korta ben (ossa brevia), platta ben (ossa plana) och lufthaltiga ben (ossa pneumatica)
5. Placering: Kotor (i ryggraden)

En vuxen människa har drygt 206 ben. En fullvuxen människa har under sin uppväxt utvecklat omkring 350 ben, varav flera har vuxit ihop under den mänskliga utvecklingen från tidig ålder.

En naturlig variation finns exempelvis med avseende på de så kallade sesamben som kan sitta inuti senor. Dessutom beror antalet på hur man räknar. Antalet ben minskar med åldern. Skallbenen är inte helt ihopväxta vid födseln (se fontanell). Bäckenet kan räknas som ett, tre, fem, sex eller till och med åtta ben(delar). Några människor har extra revben och andra saknar ett revben. Hos en nyfödd människa kan kroppen fortfarande ha upp till 300 enskilda ben, varav de flesta växer ihop under de första levnadsåren.

Den centrala axeln i skelettet är ryggraden. Den bildar tillsammans med kraniet, revbenen och bröstbenet axialskelettet. Till detta är extremitetsskelettet fästat: I första ledet skulder- och bäckengördlarna som utgör stöd för armar och ben.

Människans skelett

1. Pannben os frontale 2. Hjässben os parietale 3. Tinningben os temporale 4. Nackben os occipitale 5. Okben os zygomaticum 6. Överkäksben maxilla 7. Underkäksben mandibula 8. Halskota vertebrae cervicales 9. Näsben ossa nasalia 10. Bröstben sternum 11. Överarmsben humerus 12. Armbågsben ulna 13. Strålben radius 14. Ländkotor vertebrae lumbales 15. Höftben os coxae 16. Korsben os sacrum 17. Lårbenshuvud caput femoris 18. Lårben os femoris 19. Knäskål patella 20. Skenben tibia 21. Vadben fibula 22. Stora trochanter tronchanter major 23. Inre lårbenskondyl condylus medialis femoris 24. "Skrovlighet på skenben" tuberositas tibiae 25. Nyckelben clavicula 26. "Överarmsbenets trissa" trochlea humeri 27. Olekranon Olecranon 28. Revben costae 29. Skulderblad scapula

Det finns två typer av benvävnad: Det starka och emaljliknande ytterbenet och det lätta, inre porösa benet. Tillsammans ger de en kombination av styrka och lätthet.

Hos det nyfödda barnet bildas skelettet av brosk som hårdnar allteftersom mineralämnen lagras i vävnaden. I vissa delar av människokroppen (till exempel ytterörat) behåller vävnaden en hög grad av elasticitet, i mellankotsskivorna bildas något hårdare s.k. fiberbrosk medan det till exempel i näsan och i anslutning till lederna bildas mycket hårt hyalinbrosk.

För att människan inte ska ramla ihop måste benen möta varandra. De gör de i lederna som hålls på plats av senor och muskler. Lederna delas upp efter de rörelser som de medger:

1. Gångjärnsled (till exempel i armbågen)
2. Plan led (till exempel i foten)
3. Konkylärled (till exempel i knät)
4. Vridled (till exempel i halsen)
5. Ellipsoidled (till exempel i handleden)
6. Sadelled (till exempel i fotleden)(enl. Axelsons anatomi för massörer sitter kroppens enda sadelled mellan metacarpal och carpalbenen digiti I (tummen))
7. Kulled (till exempel axeln)

• Lista över ben i människans skelett
• Skolios

• Wikimedia Commons har media som rör Människans skelett.
  Bilder & media