Lucius D. Clay

Lucius D. Clay
Född	Lucius Dibignon Clay 23 april 1897[1][2][3] Marietta, USA
Död	16 april 1978[1][2][3] (80 år) Chatham, USA
Begravd	West Point Cemetery
Medborgare i	USA
Utbildad vid	United States Military Academy
Sysselsättning	Militär[4], politiker
Befattning
Military Governor (1947–1949)
Barn	Lucius D. Clay, Jr. (f. 1919) Frank Butner Clay (f. 1921)
Föräldrar	Alexander Clay
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Freie Universität Berlin (1953) John Fritz-medaljen (1964)[5] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors (1965) Hoover Medal (1967) Freedom Award (1969) Kommendör av Hederslegionen European-African-Middle Eastern Campaign Medal American Campaign Medal Army of Occupation Medal Distinguished Service Medal World War II Victory Medal Legionär av Legion of Merit Konrad Adenauer-priset Bronze Star Hedersmedborgare i Berlin Legion of Merit
Redigera Wikidata

Lucius Dubignon Clay, född 23 april 1897 i Marietta, Georgia, död 16 april 1978 i Chatham, Massachusetts, var general i USA:s armé. Han blev generallöjtnant 17 april 1945 och general 17 mars 1947. Själv son till senator Alexander S. Clay^[6], och vars två söner också kom att bli amerikanska generaler, var han ättling till Henry Clay.

Under 1930-talet hade Clay som ingenjörssoldat lierat sig politiskt med Harry Hopkins, vilket stämplade honom som "vänster" inom amerikansk politik. Clay var den som organiserade ett av historiens mest omtalade logistiska arrangemang – transportsystemet Berlins luftbro under Berlinblockaden - som varade i hela elva månader. Clay blev senare företagsledare och politisk rådgivare till presidenterna Dwight D. Eisenhower och John F Kennedy (bl.a. under Berlinkonfrontationen).

I Berlin, där Clay utsågs till hedersmedborgare, har Clayallee där bl.a. AlliiertenMuseum ligger fått sitt namn efter Clay. Clayallee ligger i Zehlendorf i det område där amerikanerna hade sin militär för Berlin 1945-1994.