Jean-Baptiste Bessières
| Jean-Baptiste Bessières | |
 | |
| Född | 6 augusti 1768[1][2][3] Prayssac, Frankrike |
|---|---|
| Död | 1 maj 1813[2][3][4] (44 år) Rippach, Tyskland |
| Begravd | Hôtel des Invalides, Prayssac och Caveau des gouverneurs |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Militär |
| Maka | Marie Jeanne de Lapeyrière |
| Barn | Napoléon Bessières (f. 1802) |
| Släktingar | Bertrand Bessières (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Marskalk av kejsardömet Storkors av Brasiliens Kristusorden (1810)[5] Storkors av Hederslegionen Leopoldsorden Sankt Henriks militärorden Järnkroneorden Storofficer av Hederslegionen Namn ingraverat på Triumfbågen Württembergska kronorden Marskalk av Frankrike Kristusorden | |
| Redigera Wikidata | |
Jean-Baptiste Bessières, hertig av Istrien, född 6 augusti 1768 och död 1 maj 1813, var en fransk militär. Han var bror till Bertrand Bessières.
Bessières tjänstgjorde först i Ludvig XVI:s konstitutionella garde, deltog därefter i flera fälttåg och kom 1796 till italienska armén, där han genom sin tapperhet ådrog sig Napoleon I:s uppmärksamhet och vann hans förtroende.
Efter segern i slaget vid Rivoli 1797 sändes Bessières med de erövrade fanorna till Paris. I tåget till Egypten deltog Bessières som brigadgeneral och utmärkte sig i slagen vid Abukir och S:t Jean d'Acre.
I slaget vid Marengo var Bessières sekundchef för konsulgardet och bidrog genom ett kavallerianfall till segern. Han blev divisionsgeneral 1802 och marskalk 1804. Bessières deltog som generalöverste för gardeskavalleriet med utmärkelse i nästan alla Napoleons fälttåg.
Sitt första självständiga befäl fick Bessières i Spanien 1808 och vann där segern i slaget vid Medina del Rio seco. I slaget vid Esslingen 1809 hejdade Bessières genom upprepade kavallerichocker österrikarnas anfall och blev samma år utnämnd till hertig av Istrien.
I Nederländerna återtog Bessières därpå Vlissingen från britterna. I Ryssland 1812 förde Bessières befälet över gardeskavalleriet och utmärkte sig både i slaget vid Borodino och under återtåget. 1813 blev Bessières chef för hela kavalleriet men stupade i fälttågets början under en rekognoscering vid Rippach, utanför Lützen.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//224/11, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6k36czh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jean-Baptiste-Bessieres-duc-dIstrietopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: bessieres-jean-baptiste.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, gallica.bnf.fr .[källa från Wikidata]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Bessières, 1. Jean Baptiste i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
|
| |||||||
