Hilding Linnqvist

Hilding Linnqvist
	Hilding Linnqvist
Född	20 april 1891; Stockholm
Död	30 september 1984 (93 år); Stockholm
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Konstfack; Kungliga Akademien för de fria konsterna
Sysselsättning	Målare
Arbetsgivare	Kungliga Konsthögskolan
Utmärkelser
	Prins Eugen-medaljen (1945)
	Redigera Wikidata

Linnqvists gravvård på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Hilding Gunnar Oskar Linnqvist, född 20 april 1891 i Stockholm, död där 30 september 1984,^[7] var en svensk målare, tecknare, grafiker och professor.

Biografi

Hilding Linnqvist studerade vid Tekniska skolan (numera Konstfack) 1908–1910 och Konstakademien 1910–1912, innan övergav studierna för att tillsammans med konstnärskamraterna Axel Nilsson, Alf Munthe och Fritiof Schüldt bilda en oberoende studiegrupp. Gruppen debuterade tillsammans 1914, men Linnqvists egentliga genombrott kom på höstutställningen på Liljewalchs 1918.^[8]

Hans fria sätt att arbeta inspirerades efter studietiden av Edvard Munch, Ernst Josephsons sjukdomskonst och av Carl Jonas Love Almqvists uppfattning att stilen bör underordnas och växa fram ur motivet som vi kan se av hans "Självporträtt" (1913; Göteborgs konstmuseum), utfört i snabba, lösa penseldrag. Vid samma tid experimenterade han med kubism och influerades av verk av André Lhote.

År 1917 målade Linnqvist en muralmålning på Tekniska Högskolan i Stockholm och var medgrundare till en konstnärsgrupp tillsammans med Axel Nilsson, Fritiof Schüldt, Alf Munthe och Victor Axelsson, som var aktiva fram till 1923. Samma år, 1917, flyttade han in i sin första ateljé på Rörstrandsgatan. I norr låg Karlberg med den trolska och romantiska vyn över Karlbergs slott vid Klara sjö och han utförde 1917–1918 några fina lyriska och naiva Karlbergsbilder, till exempel Klara Sjö (Nationalmuseum), Utsikt över Karlberg I (Charles Nilssons samling), samt Utsikt över Karlbergs slott, Stockholm (privat ägo). Med enkla medel fångade Linnqvist den idylliska stämningen i stadens utkant genom att låna från både allmogemåleri- och kyrkomåleriet i äldre tid (till exempel Vädersolstavlan i Storkyrkan, Stockholm).

Linnqvist räknas till naivisterna. Han har omnämnts som lyrisk naivist. Han hade förkärlek för utkantsmotiv^[9] och särskilt då den stockholmska förstaden. Linnqvist skildrade den frambrytande industrialiseringen där storstaden växer och mal sönder småstaden. Linnqvist målade periferin och provinsområdena kring Stockholm.

På 1920-talet låg hans kombinerade ateljé och bostad vid Kornhamnstorg, där kunde han följa vad som skedde på kajerna vid Gamla stan och på Södermälarstrand. Från 1920 till 1923 reste han i Italien, England och Frankrike. Under 1928 målade han en muralmålning åt Stockholms stadsbibliotek, och åkte samma år till Spanien och Marocko. 1934 blev han medlem i Färg och Form, och reste 1937-1938 i Grekland. Under 30-talet blev Linnqvist starkt influerad av Cézanne: han gick från sin tidigare naivistiska stil, till förmån för dukar gjorda med bestämda, breda penseldrag. Ett stilmässigt arv som går att skåda i "Villaentré vid Gardasjön" (1968, Moderna museet).

På 1940-talet blev ateljén på Bastugatan en oslagbar utsiktsplats för en konstnär som ville återge den imponerande vyn bort mot Kungsholmen och Norr Mälarstrand. Senare skapar bostaden i Gröndal nya utmaningar och vyer. Han var professor vid Konsthögskolan 1939–1941 och reste 1946–1947 till Egypten. År 1948 målade Linnqvist en fresk för Sofia kyrka i Stockholm, och designade dekoren för Wolfgang Amadeus Mozarts opera Trollflöjten som sattes upp på Kungliga Operan 1956. Under sena 50-talet och tidigt 60-tal samarbetade Linnqvist med Aubusson för att designa olika tapeter. Linnqvist var även involverad i den invändiga utsmyckningen av Villa Bonnier i Diplomatstaden.

År 1982 grundade konstnären "Stiftelsen Hilding Linnqvist", som har ambulerat sin utställning i Sverige och ställde 1991 ut på Villa Reale i Milano. Stiftelsen är nu kontrollerad av svenska staten och deponerad hos Marabouparken. Linnqvist är representerad på Nationalmuseum^[10], Moderna museet^[11], Waldemarsudde, Norrköpings konstmuseum^[12], Göteborgs konstmuseum^[13], Malmö museum^[14], Kalmar konstmuseum^[15], museum i Tyskland och USA samt vid flera svenska konstmuseer i Sverige. Linnqvist ingick i konstnärsgruppen kring galleri Färg och Form.

Teater

Scenografi

1935 – Flickan i frack av Hjalmar Bergman, regi Per Lindberg och Karl Kinch, Vasateatern^[16]

Priser och utmärkelser

1945 – Prins Eugen-medaljen
1983 – Svenska Akademiens stora pris

Källor

Ulf Linde, Hilding Linnqvist. Utställningskatalog, Moderna Museet; Göteborgs konstmuseum, Stockholm 1986–87.

Noter

^ [a b] läs online, rkd.nl , läst: 22 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Hilding Linnqvist, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 50255, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] KulturNav, KulturNav-ID: 12d29865-9594-4dcc-ab6f-954109906ea1, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] läs online, rkd.nl , läst: 15 oktober 2016.^{[källa från Wikidata]}
^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 28 februari 2016.^{[källa från Wikidata]}
^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 141223, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Linnqvist, Hilding Gunnar Oskar
^ Linnqvist, Hilding i Svenska män och kvinnor (1949)
^ Eugen Wretholm: "Konstkrönika" (Linnqvists 20-talsmåleri på Liljevalchs 1958), Tidens kalender 1959, sid 154-155. Tidens förlag, tryck: Almqvist & Wiksells, Uppsala 1958.
^ ”Nationalmuseum”. Arkiverad från originalet den 19 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170219010923/http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=4268&viewType=detailView. Läst 18 februari 2017.
^ Moderna museet
^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 23 april 2020
^ Göteborgs konstmuseum
^ Malmö museum
^ Kalmar konstmuseum^{[död länk]}
^ Bo Bergman (7 september 1935). ”Svensk urpremiär på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-09-07/243/11. Läst 27 augusti 2015.

Externa länkar

Hilding Linnquist. Utställningsfotografier.

[1de393917a3f2d6cdd19194fc77ce412cf3e71b3-1] [a b] läs online, rkd.nl , läst: 22 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}

[490a0590f0124c019ac837cafcb028c0b6f4906b-2] [a b] Hilding Linnqvist, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 50255, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[896a6cab9db73f3bf0dc687d25141f841a2809ee-3] [a b] KulturNav, KulturNav-ID: 12d29865-9594-4dcc-ab6f-954109906ea1, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[233cd47220ed569967ed859c325c8683e386cc5d-4] [a b] läs online, rkd.nl , läst: 15 oktober 2016.^{[källa från Wikidata]}

[780c729b9777d1d9bd4f2c8c79e4bf4fe0507dd3-5] Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 28 februari 2016.^{[källa från Wikidata]}

[343eda89b07cb0ca473584ed00cc3adff06feb27-6] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 141223, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}

[7] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Linnqvist, Hilding Gunnar Oskar

[8] Linnqvist, Hilding i Svenska män och kvinnor (1949)

[9] Eugen Wretholm: "Konstkrönika" (Linnqvists 20-talsmåleri på Liljevalchs 1958), Tidens kalender 1959, sid 154-155. Tidens förlag, tryck: Almqvist & Wiksells, Uppsala 1958.

[10] ”Nationalmuseum”. Arkiverad från originalet den 19 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170219010923/http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=4268&viewType=detailView. Läst 18 februari 2017.

[11] Moderna museet

[12] Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 23 april 2020

[13] Göteborgs konstmuseum

[14] Malmö museum

[15] Kalmar konstmuseum^{[död länk]}

[16] Bo Bergman (7 september 1935). ”Svensk urpremiär på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-09-07/243/11. Läst 27 augusti 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]