Harold Lloyd

Harold Lloyd
Porträtt (av Alfred Cheney Johnston, 1921).
Född	Harold Clayton Lloyd 20 april 1893 Burchard i Pawnee County, Nebraska, USA
Död	8 mars 1971 (77 år) Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA
Utbildad vid	San Diego High School och East High School
Aktiva år	1913–1963
Maka	Mildred Davis (1923–1969; hennes död)
Betydande roller
The Boy i Upp genom luften Harold 'Speedy' Lamb i Heja! Heja! Heja! Harold Hickory i Lillebror Harold 'Speedy' Swift i Hurra, va' ja är bra! Harold Diddlebock i Åh, en sån onsdag
IMDb SFDb

Harold Clayton Lloyd, född 20 april 1893 i Burchard i Pawnee County, Nebraska, död 8 mars 1971^[1] i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk skådespelare, komiker, regissör, producent, manusförfattare och stuntman. Lloyd är för evigt förknippad med halsbrytande fasadklättringar i sina filmer, trots att detta endast förekom i tre kortfilmer samt tre långfilmer. Hans kännetecken är de runda glasögonen och den platta stråhatten.

Lloyd rankas vid sidan av Charlie Chaplin och Buster Keaton som en av de mest populära och inflytelserika filmkomikerna under stumfilmseran.^[2] Han gjorde nästan 200 komedifilmer, både stum- och talfilmer, mellan 1914 och 1947. Han är främst känd för sin glasögonprydda, fyndiga, framgångstörstande karaktär, som låg rätt i tiden i 1920-talets USA. Harold Lloyds filmer innehöll ofta "spänningssekvenser" som långa jaktscener och våghalsiga fysiska bedrifter. Scenen där Lloyd hänger i visarna på en klocka utanpå en skyskrapa i Upp genom luften (1923) är en av de mest kända i filmhistorien. Harold Lloyd fortsatte att göra många farliga stunts, trots att han hade skadat sig 1919, under en fotograferingssession för Roach Studio. Bland Lloyds övriga filmer märks Akta er för flickor! (1924), Heja! Heja! Heja! (1925), I sjunde himmelen (1926), Lillebror (1927), Hurra, va' ja är bra! (1928), Fötterna först (1930), Filmflugan (1932) och Åh, en sån onsdag (1947).^[3]

Harold Lloyd räknas vid sidan om Charlie Chaplin och Buster Keaton till stumfilmens största komiker. Lloyd började sin filmkarriär som statist 1912. Han var som mest populär under 1920-talet, men han gjorde också sju ljudfilmer.

Lloyd fick sina första huvudroller 1915, som luffaren Lonesome Luke, uppenbart inspirerad av Chaplin. Men i motsats till Charlie saknade karaktären Luke elegans, och fick aldrig något genombrott hos publiken. Det gick bättre för Lloyd då Hal Roach, mest känd som skaparen av komikerparet Helan och Halvan, 1917 ville ha honom att spela en lite blyg, men oftast glad, yngling med hornbågade glasögon. Efter detta växte Lloyds popularitet snabbt, och han var under 1920-talet en lika berömd komiker som Chaplin och Keaton.

Efter några år med kortfilmer gjorde Lloyd stor succé med långfilmer som Upp genom luften (1923), Blixt och dunder (1923), Akta er för flickor! (1924), Heja! Heja! Heja! (1925), I sjunde himmeln (1926) och Hurra, va' ja är bra! (1928).

Lloyd klarade övergången till ljudfilmen inledningsvis relativt bra och hans mest kända och bästa ljudfilmer är kanske Fötterna först (1930) följd av Filmflugan (1932). Den sista film han själv spelade med i var Åh, en sån onsdag 1947. På äldre dagar sammanställde han också ett par klippfilmer från sina tidiga filmer.

I november 2005 gavs 28 av Lloyds filmer ut på DVD i USA. Många av Lloyds stumfilmer har numera nyskriven musik av Robert Israel eller Carl Davis.

De Lloydfilmer som är mest berömda är utan tvekan de där han klättrar på husfasader eller på stålbalkarna till skyskrapsbyggen. Men totalt sett är dessa filmer ganska få jämfört med att hela hans filmproduktion är på över 200 filmer. Filmerna där han klättrar är: Look Out Below (1919), High and Dizzy (1920), Alldeles på vippen (1921), Upp genom luften (1923), Fötterna först (1930) och Åh, en sån onsdag (1947).

Lloyds insats som klättrare blir än mer imponerande med tanke på den sprängningsolycka han drabbades av 1919, när han förlorade två fingrar (tummen och pekfingret) på högerhanden. Efter det hade han en naturfärgad handske på sig på den handen när han filmade. Olyckan hände mitt under inspelningen av filmen Haunted Spooks och man kan tydligt se vilka scener som spelades in före olyckan och vilka som spelades in när inspelningen återupptogs efter Lloyds fyra månader långa konvalescens.

Lloyd gifte sig 1923 med sin dåvarande "leading lady" Mildred Davis^[4] (som därefter slutade filma), äktenskapet varade till hennes död 1969, två år före Harolds. De fick tre barn, varav två arbetat inom filmbranschen.

• Harold Lloyds runda glasögon i filmerna saknade glas (för att slippa reflexer i kameran) och bestod alltså bara av själva bågarna. Det var först senare i livet som Lloyd behövde bära glasögon privat.
• Lloyds smeknamn sedan barnåren var Speedy, ett namn som både förekommer i Heja! Heja! Heja! (1925) och Hurra, va' ja är bra! (1928).
• En av de mest kända scenerna ur Lloyds filmer är från filmen Upp genom luften från 1923, när han hänger i visarna på en klocka. Den scenen har efterapats i bland annat Tillbaka till framtiden (där skådespelaren som hänger i visarna passande heter Christopher Lloyd) och Jönssonligan får guldfeber, där Stockholms stadshus försetts med en klocka.

De flesta av nedanstående filmer existerar än i idag i olika filmarkiv runt om i världen. En del finns också utgivna på DVD och Blu-ray (främst de från cirka 1919 och framåt). Negativen till många av Lloyds tidiga kortfilmer förlorades i en brand på hans egendom 1943. De senare långfilmerna är bevarade i utmärkt skick.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

• Officiell webbplats
• Harold Lloyd på Internet Movie Database (engelska)

Wikimedia Commons har media som rör Harold Lloyd.