Klippnötväcka

	Klippnötväcka; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Nötväckor; Sittidae
Släkte	Sitta
Art	Klippnötväcka; S. neumayer
Vetenskapligt namn
	§ Sitta neumayer
Auktor	Michahelles, 1830

Klippnötväcka^[2] (Sitta neumayer) är en tätting i familjen nötväckor som förekommer i sydöstra Europa och västra Asien.^[3]

Fältkännetecken

Utseende

Klippnötväckan är en typisk nötväcka med sin gråblå ovansida, långa och spetsiga näbb, korta stjärt och en smal svart ansiktsmask. Jämfört med den i Europa vida spridda nötväckan är den marginellt större (14-15,5 centimeter), har något längre näbb, saknar rödbrunt undertill och är ljusare ovan.^[4] Stjärten har heller inte svarta och vita teckningar som nötväckan har. Den mycket lika arten östlig klippnötväcka (Sitta tephronota) som den delar utbredningsområde med i Mellanöstern och Kaukasus är tydligt större och har kraftigare ögonstreck.

Läten

Fågeln är mycket ljudlig. Båda könen sjunger, ibland i duett, en lång ramsa av visseltoner, påminnande om trädlärkans sång.^[4]

Utbredning och systematik

Klippnötväckans indelning i underarter är omdiskuterad. Clements et al 2017 delar in den i fem underarter med följande utbredning:^[3]

Sitta neumayer neumayer – förekommer på Balkanhalvön
Sitta neumayer syriaca – förekommer från västra och centrala Turkiet till Syrien, Libanon och Israel
Sitta neumayer rupicola – förekommer från östligaste Turkiet till norra Irak och norra Iran
Sitta neumayer tschitscherini – förekommer i Zagrosbergen (sydvästra Iran)
Sitta neumayer plumbea – förekommer i södra centrala Iran (berg i södra provinsen Kerman)

Andra inkluderar syriaca och rupicola i nominatformen.^[5]^[6] Dessutom urskiljs även underarten zarudnyi med förekomst på ön Lesbos i östra Grekland samt i västra Turkiet.^[7]

Levnadssätt

Som namnet avslöjar trivs klippnötväckan kring klippiga branter med exponerade stenar, men också kring murar, gamla byggnader och antika ruiner. Den lever i torra områden med låga buskar, örter och gräsväxter. Sommartid lever den främst av insekter, vintertid av frön, även om sniglar också är en viktig del av dess föda.

Häckning

Klippnötväckan häckar från slutet av mars till april eller maj. Det är huvudsakligen hanen som bygger boet, en imponerande flaskliknande konstruktion av lera, djurspillning, hår, fjädrar och skalbaggevingar. Boet byggs oftast under ett överhäng på en klippsida, ibland även på en byggnad. I närheten av boet dekorerar klippnötväckan med olika föremål, både naturliga och från människan. Honan lägger 4-10 ägg.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde, en stor population och den globala populationstrenden är stabil.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] I Europa tros det häcka mellan cirka 1.000.000 och 5.000.000 par.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Franz Neumayer (1791-1842), österrikisk botaniker, fågelhandlare och samlare av specimen i Dalmatien.^[8]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Sitta neumayer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Harrap, S. (2017). Western Rock Nuthatch (Sitta neumayer). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59933 17 november 2017).
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör klippnötväcka.
Bilder & media
Wikispecies har information om Sitta neumayer.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Sitta neumayer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9

[IOC-5] Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.

[H&M-6] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[7] Harrap, S. (2017). Western Rock Nuthatch (Sitta neumayer). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59933 17 november 2017).

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]