Epidot
Epidot | |
Grupp | Epidot supergrupp; epidotgruppen |
---|---|
Strunz klassificering | 9.BG.05a |
Kemisk formel | Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH) |
Färg | Pistagegrön, gulgrön, grönsvart |
Kristallstruktur | Monoklina - prismatiskt |
Tvillingbildning | På [100] |
Spaltning | Bra på längden {001} |
Brott | Platt regelbunden till ojämn |
Hårdhet (Mohs) | 6–7 |
Glans | Glas- till hartsglans |
Ljusbrytning | nα=1,715–1,751
nβ=1,725–1,784 nγ=1,734–1,797[1] |
Dubbelbrytning | δ=0,019–0,046 |
Optisk karaktär | Biaxial negativ |
Dispersion | r > v BG=0,030 |
Pleokroism | Stark, X=färglös, blekgul, blekgrön; Y= gröngul; Z=gulaktigt grön; Y=b |
Transparens | Transparent till nästan ogenomskinlig |
Streckfärg | gråvit |
Specifik vikt | 3,38–3,649 |
Epidot är ett vanligtvis gulgrönt hydroxidsilikatmineral innehållande kalcium, aluminium och järn med den kemiska folmeln Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH). En alternativ benämning av mineralet är pistacit i synnerhet för en järnrik, pistaschgrön variant.[2] Epidot bildar en serie med clinozoisit Ca2Al3[Si2O7][SiO4]O(OH)[3]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Epidot är format som monosymmetriska kristaller eller som aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granater och så vidare. Kristallerna är ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs). Genomgångsytorna är starkt glänsande och färgen pistaschgrön, grågrön eller svartgrön. Det förekommer också en röd varietet som kallas thulit.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Epidot förekommer som kristaller i gångar och sprickfyllnader i metamorferade granit-, gabbro- och diabasbergarter samt såsom omvandlingsprodukter i de så kallade grönstenarna. Järnskarn innehåller ofta epidot.
Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Gerais i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta gruvfälten, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit).[4]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Epidot kan slipas till smycken och mineralet kallas då pistacit. Den perfekta spaltningen efter [100] är en utmaning.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Epidot, 1904–1926.
- ^ https://rruff.info/doclib/hom/epidote.pdf
- ^ Bra Böckers lexikon, 1978.
- ^ Malkolm E. Back (2018), Flerscher’s glossary of mineral species, sid 70
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.