Dvärgmarkattor
| Dvärgmarkattor | |
 Miopithecus talapoin från "Djurens liv" av Alfred Brehm | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Högre primater Haplorhini |
| Familj | Markattartade apor Cercopithecidae |
| Släkte | Dvärgmarkattor Miopithecus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Miopithecus | |
| Auktor | I. Geoffroy, 1862 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Dvärgmarkattor (Miopithecus) är ett släkte i familjen markattartade apor med två arter. IUCN listar de som livskraftiga (LC).[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Dvärgmarkattor lever i de centrala delarna av Afrika. Deras utbredningsområde sträcker sig från Kamerun över Kongo-Kinshasa till Angola.[1]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Dessa djur är med en kroppslängd (huvud och bål) av 32 till 45 centimeter och en vikt som ligger mellan 1,3 kg (hannar) och 0,8 kg (honor) de minsta primaterna i gruppen smalnäsor.[2] Svanslängden ligger mellan 36 och 53 cm.[2] Pälsen är på ovansidan grågrön till grönsvart och på buken gulgrön till vitaktig, färgsättningen av olika individer varierar mycket. Huvudet är runt med en kort nos. Som hos flera andra primater är hannar större än honor. Fingrar och tår är delvis sammanlänkade med simhud.[2]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Arterna i släktet är aktiva på dagen och lever i träd, huvudsakligen i regn- och mangroveskogar längs vattendrag. De förekommer även på uppodlade marker i närheten av människor.[2] Dvärgmakattor bildar flockar som vandrar dagligen mellan 1,5 och 3 km. Längs längre floder kontrollerar en flock en sträcka som är ungefär 5 km lång.[2] Liksom sumpapan har de bra förmåga att simma. De letar även efter föda i vattnet.
Föda
[redigera | redigera wikitext]Dvärgmarkattor är allätare som livnär sig av frukt, frön, nötter, vattenväxter samt insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur.[1]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Efter dräktigheten, som tar omkring 160 dagar föder honan oftast en enda unge. Födelsen sker huvudsakligen mellan november och april.[2] Unga dvärgmarkattor är vid födelsen jämförelsevis stora och väger vid denna tidpunkt med 200 gram ungefär en fjärdedel av moderns vikt.[2] Redan efter sex veckor börjar ungen att äta fast föda och efter tre månader är den självständig. Könsmognaden infaller för honor efter cirka 4,5 år och för hannar 1 eller 2 år senare. Det finns dokumenterat dvärgmarkattor som i fångenskap har blivit 28 år gamla.[2] Medellivslängden i naturen är okänd.
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Dvärgmarkattor har flera olika fiender i naturen, till exempel leoparder, viverrider, guldkatter, rovfåglar, ormar och varaner. Människor jagar dessa djur för att skydda sina plantager. Trots allt listas arterna i släktet inte som hotade.[1]
Systematik
[redigera | redigera wikitext]Släktet delas upp i två arter:[3]
- Miopithecus ogouensis, förekommer norr om Kongofloden.
- Miopithecus talapoin, lever söder om Kongofloden.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Zwergmeerkatzen, 26 juni 2006.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Miopithecus på IUCN:s rödlista, besökt 26 oktober 2012.
- ^ [a b c d e f g h] Nowak, R. M. (1999) sid.575/76 delvis på Google books
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Miopithecus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Thomas Geissmann (2003): Vergleichende Primatologie. Springer-Verlag, Berlin, ISBN 3-540-43645-6.
- Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD, ISBN 0-8018-5789-9.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Dvärgmarkattor.
|