Diskussion:Videotex

"Videotex blev aldrig någon succé i Sverige och lades ner 1993.[1] Teleguide lanserades som ersättare." Så enligt artikeln lades Videotex ned 1993 och ersattes av Teleguide. Men enligt artikeln Teleguide lades den också ned 1993. Något är inte rätt här. 85.226.152.63 7 april 2011 kl. 22.27‎ 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)[svara]

1995 jobbade jag på ett företag som byggde tjänster för de svenska videotex-systemen. Även om vi visste att det nog snart var dags att gå över till Internet-baserade tjänster i stället. Det är ju nästan 30 år sedan, så jag kanske minns vissa detaljer fel, men detta är vad jag minns:

Jag har för mig att dåvarande systemet kallades "Postnet" och drevs av posten. Men vi har en artikel om Postel så det kan vara det korrekta namnet. Eller så var "Postel" varumärket men internt kallade vi hela nätverket för "Postnet." Telias system hade lagts ner något år innan, kanske just 1993.

De flesta kunder använde Telias gamla vita Teleguide-terminaler (se bild till höger) men det gick också att koppla upp med en vanlig PC med modem och rätt programvara. Fast det var smidigare att köra med en Teleguide-terminal, minns inte varför det var smidigare men även vi utvecklare föredrog att flytta oss till en Teleguide-terminal när vi använde tjänsterna. En teleguide-terminal är en dator med integrerad skärm och inbyggt modem och bootar direkt till terminal-programvaran.

Text och grafik-standarden var en lite utökad variant av Text-TV standarden. Har för mig att den var bakåtkompatibel: Man kunde mata in en textfil gjord för Text-TV och Teleguide-terminalen kunde visa den korrekt, inklusive den ännu enklare text-TV "grafiken".

Det svenska systemet var då ihopkopplat med det tyska och franska systemet. Först gick man till den svensk-tyska portal-sidan för att hoppa över till det tyska systemet som kallades Datex-J (uttalas "Datex jott"). Då kunde man se alla tyska sidor och tjänster. Väl där kunde man gå till den tysk-franska portal-sidan och hoppa över till det franska Minitel-systemet. Tyvärr fanns ingen portal till det brittiska systemet, så det var ett separat nät. Det franska systemet var det absolut största. När jag var i Paris 1987 fanns reklam för olika Minitel-tjänster/sidor på de stora reklamtavlorna på stan och på en del museer fanns en offentlig terminal där man bara kunde läsa museets egna Minitel-sida och ibland även samhällsinformations-sidor (t.ex. aids-information). Att Minitel var så utbyggt och populärt i Frankrike gjorde att Frankrike blev sena med Internet. Varför byta när fler och bättre och snabbare tjänster redan fanns på Minitel?

Videotex-systemet hade ett inbyggt betalsystem som var mycket smidigare än betalsystemen på Internet. Kostnaden hamnade på ens Videotex-räkning, så allt kom på en enda räkning. Många sidor var gratis, men vissa kostade att besöka. Vissa tjänster tog betalt per sida man tittade på (t.ex. 1 krona), medans vissa tjänster tog betalt per minut när man var inne på tjänsten (t.ex. 50 öre per minut). Priset för sidan stod på nedersta raden (se bild till höger). Man satte en pris-spärrnivå i sin terminal och om en sida kostade mer än det så fick man en trevalsfråga i terminalen innan man fick se sidan: "Sidan kostar 1 kr 50 öre att besöka. Betala en gång, höj spärrnivå, avbryt." Om man valde "höj spärrnivå" så höjdes spärrnivån till det priset den sidan kostade. Det var lätt och användarvänligt att se sin spärrnivå och att sänka den igen så det var okej att höja spärrnivån en stund om man skulle läsa flera dyra sidor under en session. Gällde bara att komma ihåg att sänka den innan man lämnade terminalen så inte chefen såg att man höjt spärrnivån när han använde terminalen...

Jag har för mig att sidbetalningarna fungerade också när man hoppade till de tyska och franska Videotex-näten. Det inbyggda mikrobetalsystemet var en av flera anledningar till varför Frankrike länge fortsatte använda Minitel istället för Internet.

--David Göthberg (diskussion) 3 oktober 2024 kl. 21.36 (CEST)[svara]