Brun rävsparv

	Brun rävsparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
	underarten insularis
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Rävsparvar; Passerella
Art	Brun rävsparv; P. unalaschensis
Vetenskapligt namn
	§ Passerella unalaschensis
Auktor	(Gmelin, JF, 1789)
Utbredning
Synonymer
	Soträvsparv; Brunrävsparv;

Brun rävsparv^[2] (Passerella unalaschensis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar som förekommer i nordvästra Nordamerika.^[3] Den och alla andra rävsparvar i släktet Passerella behandlas ofta som en och samma art.

Utseende och läten

Liksom alla rävsparvar, ofta behandlade som en och samma art, är den en stor (15,5-18,5 cm) och kraftig sparv med runt huvud. Jämfört med geografiskt närmaste rosträvsparven har den något längre stjärt och kortare vingar. Fjäderdräkten är enhetligt sotbrun utan vingband med tätt fläckat bröst, tätast mitt på och bildande en större fläck. Nordliga fåglar är blekare, sydliga mörkare. Lätet är ett mycket vasst "smack", likt rosträvsparven. Sången skiljer sig däremot, en lång oregelbunden serie som inleds med väl skilda toner, både tunnare, mer stammande och mer elektrisk än rosträvsparvens sång.^[4]

Utbredning och systematik

Brun rävsparv häckar i kustnära nordvästra Nordamerika. Vintertid flyttar den överhoppande söderut till nordvästligaste Mexiko, där de nordligaste populationerna övervintrar längst i söder.^[5] Fågeln delas upp i sju underarter med följande utbredning:^[3]

Passerella unalaschensis unalaschensis – Aleuterna (österut från Unalaska österut till Alaskahalvön; vintertid från sydvästligaste Kanada (sydvästra British Columbia) söderut i västra USA till Kalifornien
Passerella unalaschensis insularis – Kodiak Island söder om Alaska; vintertid till kustnära södra Kalifornien
Passerella unalaschensis sinuosa – södra Alaska på Kenaihalvön och i Prince William Sound samt på Middleton Island; vintertid från sydvästra British Columbia söderut till nordvästligaste Mexiko i nordvästra Baja California
Passerella unalaschensis annectens – Yukuatat Bay i sydöstra Alaska; vintertid från kustnära centrala Kalifornien (men även mindre vanligt från sydvästra British Columbia) söderut till centrala Kaliforniens inland och södra Kalifornien
Passerella unalaschensis townsendi – sydöstra Alaska och Queen Charlotte Islands i sydvästra Kanada; vintertid från sydöstra Alaska och södra kustnära British Columbia söderut i västra USA till kustnära norra och centrala Kalifornien
Passerella unalaschensis fuliginosa – kustnära sydöstra Alaska till nordvästra USA (nordvästra Washington); vintertid från sydvästra British Columbia söderut utmed kusten till centrala Kalifornien
Passerella unalaschensis chilcatensis – sydöstra Alaska kring Chilkatfloden till Stewartområdet i nordvästra British Columbia; vintertid från kustnära Oregon söderut till norra Kalifornien

Brun rävsparv har tillfälligt påträffats i Japan och nordöstra Ryssland.^[1] Ett fynd som tros röra sig om brun rävsparv har även gjorts i Danmark, men den anses inte ha nått landet på naturlig väg.^[6]

Artstatus

Brun rävsparv hybridiserar troligen med rosträvsparv nära Iliamnasjön på Alaskahalvöns östra ände. Alla rävsparvar (brun rävsparv, rosträvsparv, skifferrävsparv och tjocknäbbad rävsparv) behandlas traditionellt som en och samma art, rävsparv (P. iliaca), främst på grund av omfattade hybridisering.^[7] Dock lyfts de numera allt oftare upp som egna arter grundat på avvikande utseende och läten.

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[8]^[9]^[10]^[11] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[11]

Levnadssätt

Brun rävsparv påträffas liksom alla rävsparvar i täta buskiga områden, som pil- och alsnår i skog. Både föda och häckningsbiologi råder det kunskapsbrist kring. Den tros leva av en rad olika leddjur, men även små mollusker. Fågeln häckar från början av april till augusti, förmodligen monogamt.^[4]^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn unalaschensis syftar på ön Unalaska i Aleuterna.^[12]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Passerella unalaschensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 421. ISBN 0-679-45120-X
^ [a b] Rising, J. (2019). Sooty Fox-sparrow (Passerella unalaschcensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61905 11 februari 2019).
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 238. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Passerella unalaschensis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör brun rävsparv.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Passerella unalaschensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

[BLS-2] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.

[IOC-3] [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[Sibley-4] [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 421. ISBN 0-679-45120-X

[hbw-5] [a b] Rising, J. (2019). Sooty Fox-sparrow (Passerella unalaschcensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61905 11 februari 2019).

[Mitchell-6] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 238. ISBN 978-84-941892-9-6

[CC-7] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[8] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[9] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[10] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-11] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[12] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]