[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Bläsbock

Från Wikipedia
Bläsbock
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
D. pygargus pygargus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljSlidhornsdjur
Bovidae
UnderfamiljKo-, lyr- och gnuantiloper
Alcelaphinae
SläkteDamaliscus
ArtBläsbock
D. pygargus
Vetenskapligt namn
§ Damaliscus pygargus
AuktorPallas, 1767
Underarter
  • Damaliscus pygargus pygargus
  • Damaliscus pygargus phillipsi
Hitta fler artiklar om djur med

Bläsbock, även kallad brokbock eller buntbock[2] (Damaliscus pygargus) är en art i underfamiljen ko-, lyr- och gnuantiloper. Den förekommer i Sydafrika och Lesotho.

Det skiljs vanligen mellan två underarter.[3]

  • Damaliscus pygargus pygargus, Brokbock, Buntbock eller Bontebock[4], i områdena Fynbos och Renosterveld i Västra Kapprovinsen.
  • Damaliscus pygargus phillipsi, Bläsbock, kring högplatån Highveld i provinsen Gauteng.

Mankhöjden ligger mellan 80 och 100 centimeter och vikten mellan 50 och 90 kilogram. Pälsens grundfärg är hos underarten D. p. pygargus mörkbrun med de mörkaste ställen på huvudet, vid kroppssidornas nedre delar och på lårens utsida. Särskilt hos hannar glänser djurets rygg i purpur. Hos den andra underarten är ovansidan mer rödbrun utan inslag av violett.[5] Buken, extremiteternas undersida och svansroten är vita. Även från hornens rot till nosen finns en vit fläck som mellan ögonen är smalare. Hos underarten D. pygargus phillipsi är hela fläcken smalare och mellan ögonen finns vanligen en brun tvärstrimma som delar ansiktsfläcken i två delar.[5] Skulderbladens ansats höjer sig tydligt över den övriga ryggen och huvudet blir fram till nosen smalare. Hos bägge kön finns svarta horn som påminner om en lyra.

Hos underarten brokbock är extremiteterna nedanför knäna helt vita. Enda undantaget är smala mörka strimmor på frambenens framsida. De nedre extremiteterna av bläsbock är på utsidan bruna. Ungar har vid födelsen en ljusbrun päls och färgen som är typisk för vuxna exemplar uppnås efter cirka åtta månader. Körtlarna ovanför ögonen är tydlig synliga.[5]

Honor av bläsbock lever i grupper med i genomsnitt tre individer. Deras revir är 10 till 40 hektar stort.[6] I sällsynta fall består flocken av upp till 17 individer. Hannar har avgränsade revir och ansluter sig ibland till honornas grupper i området. Under parningstiden försvarar de sina flockar mot andra hannar.

Ett exemplar i fångenskap blev 21 år och 8 månader gammalt.[6]

Bevarandestatus

[redigera | redigera wikitext]

Bägge underarterna har minskat betydlig i beståndet. D. pygargus phillipsi håller på att återhämta sig och beståndet uppskattas till 240 000 individer. Av D. pygargus pygargus finns bara 870 individer kvar och IUCN listar underarten som starkt hotad. Underarterna kan para sig med varandra och därför är det ibland svårt att skilja dem åt. För att skydda arten inrättades 1931 Bontebok nationalparken i Sydafrika.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 maj 2008.
  1. ^ Damaliscus pygargus på IUCN:s rödlista, auktor: Dalton, D., Birss, C., Cowell, C., Gaylard, A., Kotze, A., Parrini, F., Peinke, D., Radloff, F. & Viljoen, P. (2017), besökt 29 maj 2022.
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1229-1230 
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Damaliscus pygargus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.8, läst 2018-09-29.
  5. ^ [a b c] Kingdon, Jonathan (2013). Damaliscus pygargus (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 496-500. ISBN 9781408122549 
  6. ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Damaliscus” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. "II". The Johns Hopkins University Press. sid. 1179−1181. ISBN 0-8018-5789-9 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]