Beringskarv

	Beringskarv; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Beringskarv på bo.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Sulfåglar; Suliformes
Familj	Skarvar; Phalacrocoracidae
Släkte	Urile
Art	Beringskarv; U. urile
Vetenskapligt namn
	§ Urile urile
Auktor	(Gmelin, 1789)
Utbredning
Synonymer
	Urile urile; Phalacrocorax urile;

Beringskarv^[2] (Urile urile) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar som förekommer i nordöstra Asien och Alaska.^[3]

Utseende och läten

Beringskarven är något större och kraftigare än pelagskarven som den till viss del delar utbredningsområde med, med större huvud och tjockare hals och näbb. Den adulta fågeln är lik pelagskarven, med helsvart dräkt, vit fläck på flanken och röd bar hud i ansiktet. Den senare är dock mer utbredd, från näbbroten över pannan och runt ögat ner till hakan. Den har vidare tydligare och buskigare tofs i häckningsdräkt. Ögat är grönt, näbben gulgrön till gul och mungipan blå. Ungfågeln kännetecknas av gul ögonring och mycket ljusare ansikte än motsvarande dräkt hos pelagskarven. Från häckningskolonierna hörs svaga och gutturala kväkningar: "kwoon" eller "gwoo".^[4]

Utbredning och systematik

Beringskarven häckar på öar från norra Japan över Aleuterna till södra Alaska.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Fågeln placeras liksom de allra flesta skarvar traditionellt i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier^[5] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid beringskarven förs tillsammans med sina nära släktingar pelagskarven, blåstrupig skarv och den utdöda glasögonskarven till släktet Urile.^[3]^[6]

Skarvarnas släktskap

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.^[7] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.^[3]

Levnadssätt

Beringskarven är en uteslutande havslevande art. Den lever av olika sorters småfisk och kräftdjur, bland annat krabbor och räkor. Fågeln häckar i maj eller juni i kolonier utmed klippiga kuster och utliggande öar. Bona placeras normalt på klipphyllor. Arten är huvudsakligen en stannfågel som sprider sig till kringliggande kuster vintertid.^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till fler än 100.000 individer.^[9]

Namn

Urile är enligt naturforskaren Georg Wilhelm Steller det lokala namnet på fågeln på Kamtjatka.^[10]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Urile urile Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
^ del Hoyo, J.; Elliot, A.; Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Delany, S.; Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör beringskarv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Urile urile.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Urile urile Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[brazil-4] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869

[5] Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.

[IOC-6] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[7] Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

[8] Hoyo, J.; Elliot, A.; Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[9] Delany, S.; Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.

[10] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]