385 Ilmatar
Utseende
385 Ilmatar | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Max Wolf |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 1 mars 1894 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 385 Ilmatar |
Alternativnamn | 1894 AX, 1942 FQ, 1953 TQ, 1987 QG3, A918 CC, A894 EA[1] |
Uppkallad efter | Ilmatar[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 16 februari 2017 | |
Aphelium | 3,1999 AU |
Perihelium | 2,5024 AU |
Halv storaxel | 2,8512 AU |
Excentricitet | 0,1223 |
Siderisk omloppstid | 1758,4 dygn (4,81 år) |
Medelomloppshastighet | 17,65 km/s |
Medelanomali | 25,258° |
Inklination | 13,567° |
Longitud för uppstigande nod | 345,256° |
Periheliumargument | 188,316° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 85,8 km |
Massa | okänd |
Medeldensitet | okänd |
Ytgravitation (ekvatorn) | okänd |
Flykthastighet | okänd |
Synodisk rotationsperiod | 62,35 h |
Albedo | 0,242 |
Spektraltyp | S |
Absolut magnitud (H) | 7,49 |
385 Ilmatar eller 1894 AX[1] är en stor asteroid i huvudbältet.
Den upptäcktes av den tyske astronomen Max Wolf 1 mars 1894 i Heidelberg.[1] Dess massa är okänd. Dess rotationstid är 62,35 timmar.
Den är uppkallad efter Ilmatar i det finska eposet Kalevala.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] ”JPL Small-Body Database Browser – 385 Ilmatar” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=385. Läst 28 januari 2017.
- ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 45. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA45&dq=385+Ilmatar&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=385%20Ilmatar&f=false. Läst 3 maj 2015
- Diagram över omloppsbanan för 385 Ilmatar från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|