1826 Miller
Utseende
1826 Miller | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Indiana Asteroid Program |
Upptäcktsplats | Goethe Link Observatory |
Upptäcktsdatum | 14 september 1955 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1826) Miller |
Alternativnamn | 1955 RC1, 1929 RV, 1940 WF, 1950 TD2, 1952 BL1, 1962 AA, 1971 TU2[1] |
Uppkallad efter | John Miller[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,247 AU |
Perihelium | 2,742 AU |
Halv storaxel | 2,995 AU |
Excentricitet | 0,0843202 |
Siderisk omloppstid | 5,18 år |
Medelomloppshastighet | 17,21 km/s |
Medelanomali | 217,4° |
Inklination | 9,228° |
Longitud för uppstigande nod | 274,2° |
Periheliumargument | 162,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 23,0 km |
Synodisk rotationsperiod | 30 h |
Albedo | 0,176 |
Absolut magnitud (H) | 11,22[4] |
1826 Miller eller 1955 RC1[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 14 september 1955 av Indiana Asteroid Program vid Indiana University Bloomington med Goethe Link Observatory. Asteroiden har fått sitt namn efter John Miller.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 23 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 1826 Miller” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1826. Läst 16 januari 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 1826 Miller” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1826. Läst 13 augusti 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1826) Miller. Springer Berlin Heidelberg. sid. 146. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1827. Läst 28 november 2021
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|