Ljudmix

För att göra en ljudmix använder man sig utav ljudmixning. Ljudmixning är en process där man sätter ihop ljud. Målet med att mixa är att ta fram det bästa ur ens inspelningar i sin DAW eller multitrack med hjälp av olika tekniker som exempelvis ställa nivåer, panorering och diverse effekter såsom reverb eller delay. Detta i sin tur utgör den väsentliga intentionen med en mix, att få varje ljud att låta bra tillsammans.

Det finns inget rätt eller fel sätt när det kommer till att mixa. Dock så finns det riktlinjer i och med hur man på bästa sätt får till en bra mix. Mixningsprocessen kan börjar redan innan man spelar in sitt material. Allt ifrån mickpositioner, till vad för sorts rumsklang man vill få ut av reflektioner på inspelningsplatsen. Att sträva efter att få en så bra ljudkvalité på inspelningen som möjligt kommer att underlätta för mixningen, likaså att välja musiker som passar sig bäst för det ändamål man har med produktionen. Ett vanligt sätt att tänka är att beslut och problem rättar man sedan i mixen, vilket oftast försvårar och komplicerar efterprocesseringen. Ett smart arbetssätt är att inte skjuta upp beslut, utan rätta till problem som uppstår så tidigt i processen som möjligt.^[1]

Om man ska mixa analogt eller digitalt, d.v.s. med outboards eller in the box brukar oftast vara en kontroversiell fråga. Vanligtvis brukar båda parterna försöka påvisa den andra att dess teknik är bättre. Även fast båda sidornas argument till viss del stämmer, så finns det nackdelar samt fördelar med teknikerna. Veteranerna i branchen som var med i uppstarten, argumenterar för användningen av analog utrustning och påstår att det "låter bättre". Medan de som växt upp i takt med den digitala utvecklingen inte helt instämmer.

När man arbetar analogt med outboards så görs detta genom att använda ett fysiskt mixerbord som är uppkopplat till en multitracker som endast är där för att spela in samt upp ljud. För att använda sig av effekter såsom EQ, kompressor, reverb etc. så använder man sig utav fysisk patchning. Detta innebär att man skicka signalen med hjälp av kablar och skickar in det i fysiska processeringsenheter sedan för att hämta tillbaka signalen till mixerbordet. När en elektrisk signal går igenom kablar samt instrument/ utrustning så utsätts signalen för elektrisk interferens (elektriska störningar). Kablar är skyddade med ett gummi eller plasthölje för att minska störningar och signalförvrägningar, men desto längre signalen skickas utanför hårdvaran ju högre blir risken för störningar. När signalen har kommit in i datorn och bearbetas i hårdvaran arbetar datorn i binära koder, där signalen inte kan destruktivt alteneras av samma anledning.^[2]

En anledning till varför man inte använder outboards i många fall är att kostnaden blir högre. Dock ser outboards mycket mer imponerande ut för människor som inte har förståelsen för vad de gör, därav ger en bättre marknadsföring.

Ett vanligt argument varför outboards skulle låta bättre än en plugin i en DAW är att det sägs ha en analog värme och att digitala-plugins ej kan uppnå detta. Vilket inte stämmer, för det är inte så enkelt förklarat. I takt med att detta argument hettade upp de flesta konversationer började utvecklarna av digitala-plugins inse att argumentet var legitimt. Det varma soundet är inget annat än transistorer och vakumrör m.m som i sin tur ger en harmonisk distortion. Därav initierades en utveckling av algoritmer som inte bara skulle efterlikna samma mättande känsla utan även ge chansen att själv välja hur mycket av det soundet man vill ha. I jämförande med att ha en inställning man inte själv kan kontrollera. För att det kan finnas andra artefakter i analoga-plugineffekter då man inte kan replikera allt som har med bygget att göra. Saker som själva byggandet och materialet kan utgöra en stor skillnad i små detaljer. Dessutom kan skador eller liknande felmarginaler uppkomma i det analoga vilket inte går att replikera i så fin detalj.^[3]

Sitter man länge med en mix så börjar hjärnan vänja sig vid hur det låter och då försvinner ens objektiva lyssnande, i och med detta så börjar allting att låta bra. En vanlig metod som funkar bra vid sådana tillfällen är att man använder sig utav en referensmix. Det vill säga att man har en referens som t.ex. en annan låt om det är musik man mixar. Då kan man (när man har tabbat sitt objektiva lyssnande) lyssna på sin referens för att nollställa sitt sinne. Man kan även använda sig utav en referens där det finns ett sorts sound som man tycker om eller som man vill efterlikna. Ett annat användningsområde där man kan använda sig utav en referenslåt är när man ska trimma in PA-system. I det fallet referensmixar man för att det ska låta bra i rummet/ på platsen som möjligt. Mixningsproccessen går då ut på att få referenslåten att låta likadant eller så bra som ljudteknikern vet att den låter i andra medier.

Ett annat, mer vanligt sätt att mixa ljud är att använda sig utav processeringsverktygen efter att man har spelat in sina obearbetade ljudspår. I detta fall så kan man använda sig av mixning för att på varje individuellt spår försöka att antingen rädda ljudet och ta bort/ändra störningar i inspelningen. Man kan också mixa på det här sättet för att lyfta fram karaktärer i inspelningarna som man kan tycka ska ta mer plats i helheten.

• Equalizer - En equalizer är ett verktyg var syfte är att kunna höja och sänka amplituden på frekvenser i det hörbara spektrumet. Equalizers är en av dem vanligaste processering verktyg som används inom mixning. Det kan användas för att korrigera t.ex. Instrument ljud efter inspelningar. Man kan använda en equalizer för att göra plats för diverse ljud i den slutgiltiga mixen.^[4]
• Kompressor - En kompressor är ett verktyg för att trycka ihop dynamiken på ett ljud. Det funkar i stort sett så att en kompressor sänker volymen på ljudet när det överstiger en satt tröskel av användaren. Med en kompressor kan man då använda den för att kontrollera dynamiken av ett ljud i själva signalkedjan när man mixar. Man kan göra så att dynamiken i ett ljud inte är för överdriven jämfört med resten av allt ljud man ska mixa ihop den med.^[5]

  

• Panorering - Panorering är ett verktyg som finns i nästan alla DAW, virtual mixing console’s samt analoga mixerbord. Det ger en möjligheten att på ett sätt ställa ett ljuds fysiska ursprungspunkt i mixen från en stereobilds synpunkt. På så sätt kan du alltså bestämma hur långt höger eller vänster ett ljud ska höras ifrån, eller från fler håll om man t.ex mixar för surround ljud. Man kan också använda sig utav panorering för att kunna ställa en stereokanal till full mono utifall att det är vad man vill uppnå.
• Tidsbaserade effekter - Om man har en ljudmix som känns som att den är tunn eller platt så kan man lägga till en tidsbaserad effekt. Delay och Reverb är två av dem mest vanliga tidsbaserade effekterna man använder i nästan alla ljudmixar på något sätt. Med hjälp av sådana effekter som Delay och Reverb så kan man lägga till ekon och liknande för att kunna ge en illusion av djup och rum.^[6] (Man kan också analogt göra detta fast med hjälp av själva inspelningsplatsen).
• Flanger - Flangning är när något som uppstår då man spelar upp två kopior av samma ljud samtidigt, dock med något olika hastigheter. Den effekten ger en varierande fasförskjutning gentemot varandra som resulterar i ett svepande ljud i frekvensspektrumet. Denna effekt används oftast som en gitarreffekt.^[7]
• Chorus - Chorus påminner om flangning. Det är flera identiska ljudsignaler med varierande tidsförskjutningar med likaså upp- och nedgående tonhöjder som i sin tur skapar choruseffekten. Resultatet blir en illusion av att flera röster/ instrument spelas när det endast är en identisk ljudsignal som blivit multiplicerad och bearbetad enligt chorusmallen. Flanger och chorus påminner om varandra i sin uppbyggnad, men flanger använder endast en identisk ljudsignal till skillnad från chorus som använder sig av flera identiska ljudvågor.^[8]

I en studio eller musikproduktion så handlar det mest om att få musiken att låta bra på alla ljudenheter, så att alla ljud man har med i produktionen ska höras. Målet med en sådan produktion är att få till ett bra ljud. Effekterna överlag ska samspela med varandra. I frekvensspektrat ska det vara jämnt så att inte något sticker ut för mycket eller att något försvinner. Det tillkommer ibland att man gör speciella mixar för specifika syften, såsom radiomixar samt tv-mixar.

När man gör surroundmixar så fungerar upplägget till stor del likadant, den största skillnaden är att man fokuserar mer på panorering. Till skillnad från det mest vanliga upplägget där ljud spelas upp i stereo så jobbar man i surround för att uppnå en slutprodukt som kan spelas upp i flera monitorer runtom. Denna sorts mix har en större efterfråga när det handlar om biografer eller människor som har hemmabio-system.

Man kan mixa på flertal olika sätt och i olika stadier av själva ljudskapandet. Man kan påbörja mixningen så tidigt som när man spelar in ljudet, i detta fall handlar det om såkallad livemixning. När man livemixar ljud så händer processeringen redan innan själva inspelningen. När man gör det på det sättet så tar man bort möjligheten att kunna i efterhand gå tillbaka och ändra inställningar i dem processeringsverktyg man använt eftersom dem är inspelade i den råa Ljudsignalen. Detta sätt av att mixa är mer vanlig i samband med livesändningar inom t.ex. TV eller Radio.

Digital vs. Analog mixning

How to mix

In the box vs. outboard mixing