Konstrock
Konstrock (eng: art rock; ibland artrock[1] på svenska) är en subgenre inom rockmusiken med experimentella eller avantgardistiska influenser. Begreppet konstrock har tydliga likheter med begreppen progressiv rock och symfonirock, men är än mindre väldefinierat. Konstrock definierar nämligen inte vad musiken i genren ska vara, utan kan appliceras på allt som kan anses nyskapande eller konstnärligt.[2] Andra närstående begrepp är den tyska krautrocken.
Exempel på artister
[redigera | redigera wikitext]Många av dessa artister tillhör olika genrer, men har det gemensamt att de kan sägas vara konstrock.[a]
- Apocalyptica
- Björk
- Kate Bush
- David Bowie[3][4]
- Captain Beefheart
- Cream
- Celtic Frost
- Karin Dreijer Andersson
- Emerson, Lake and Palmer
- Brian Eno
- Robert Fripp
- Focus
- Peter Gabriel
- Genesis
- Haggard
- Peter Hammill
- Steve Hillage
- King Crimson
- Kraftwerk
- Laibach
- Joni Mitchell
- Meshuggah
- Muse
- Opeth
- Pink Floyd[5]
- Primus
- Lou Reed
- Roxy Music[3][4]
- Patti Smith
- Sonic Youth
- Sunn O)))
- System Of A Down
- Talking Heads
- Tangerine Dream
- Television
- Therion
- Tool
- Twice A Man
- Type O Negative
- Univers Zéro
- Van der Graaf Generator
- Vanilla Fudge
- Velvet Underground
- The Who
- Yes
- Frank Zappa
- John Zorn
Se även
[redigera | redigera wikitext]Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Urvalet baseras på resultatet av en sökning på Google 2010-03-06.
Källhänvisningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Artrock.se. Läst 4 september 2014.
- ^ Millroth, Thomas (2009-05-26): "Riktig konstrock". Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. Sydsvenskan.se. Läst 4 september 2014.
- ^ [a b] Sandell, Ralf (2013-11-20): "Recension: Konstrock bland discokulor". Arkiverad 4 september 2014 hämtat från the Wayback Machine. Hfi.fi. Läst 4 september 2014.
- ^ [a b] "i korthet – electro, opera, jazz, blues, rock och Bollywood". Musikindustrin.se. Läst 4 september 2014.
- ^ Hellqvist, Pierre (2007-12-18): "Sveriges Televisions rockavdelning, titta hit". Sonicmagazine.com. Läst 4 september 2014.