Gris: Skillnad mellan sidversioner

För andra betydelser, se Gris (olika betydelser).

Gris
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Partåiga hovdjur Artiodactyla
Familj	Svindjur Suidae
Släkte	Svin Sus
Art	Vildsvin S. scrofa
Underart	Tamsvin S. s. domestica
Vetenskapligt namn
§ Sus scrofa domestica
Auktor	Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gris, svin, tamsvin betraktas som en domesticerad art, Sus domestica, eller en underart, Sus scrofa domestica, av vildsvinet, S. scrofa. Grisen är ett av de äldsta husdjuren och är känt från omkring år 9 000 f.Kr.^[1]

Hanen kallas galt (tidigare också fargalt och orne), honan kallas sugga eller so, en obetäckt sugga (som alltså ännu inte fött) kallas gylta. Gris var ursprungligen namnet på svinets ungar, och när en sugga föder kallas det att hon grisar. Numera kallas ungar hos svin kultingar (rotbesläktat med kalv). En gris i kullen som växer sämre än de andra kallas för pelle. Nosen kallas tryne och svansen kallas knorr.

Bredvid köttproduktionen används grisar för att leta efter tryffelsvampar, särskilt i Frankrike. Så kallade minigrisar hålls också som sällskapsdjur.

Grisar är viktiga inom köttproduktionen. En gris väger cirka 1,5 kilo vid födseln, samt cirka 115 kilo vid slakt vid 6–7 månaders ålder (Sverige),^[2] eller 100 kilo vid slakt vid cirka 4,5 månaders ålder (Finland).^[3] Kött från gris brukar kallas fläskkött.

Land	Antal
Kina	470 miljoner
USA	66 miljoner
Tyskland	27 miljoner
Danmark	13 miljoner
Nederländerna	12 miljoner
Belgien	6,3 miljoner
Storbritannien	4,4 miljoner
Sverige	1,5 miljoner
Finland	1,3 miljoner
Turkiet	1,2 miljoner
Europa	190 miljoner
Hela världen	960 miljoner

Källa: FAOSTAT 2011, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation^[4]

Svinskötsel, svinavel, svinuppfödning, är uppfödning av tamsvin, framför allt för griskött, men också för industrifett, ister och svinläder.

De flesta grisar föds upp i Europa och Kina. De är allätare och ges varierat foder, ibland avfall från livsmedelsindustri och hushåll. Unggaltar brukar kastreras för att undvika lukt vid tillagning, galtlukten, men även sogrisar kan lukta. Galtlukten uppkommer på grund av två hanliga hormoner, androstenon och skatol. Kastreringen är smärtsam och har varit omdebatterad, idag finns ett "vaccin", immunokastrering, som ges två gånger under uppfödningstiden. Grisen vaccineras med en motsvarighet till tillväxthormonet GnRH som verkar genom att minska androstenon så att skatol hinner brytas ned i levern vilket gör att lukten inte uppkommer.^[5] I de flesta länder klipper man svansen på dem, så kallad svansklippning eller svanskupering för att de inte ska bita av varandras svansar men i Sverige är detta förbjudet.

Judendom och islam betraktar svinet som ett orent djur (haram), medan det snarare har motsatt status inom den germanska kulturkretsen. Trots detta är dock orden gris eller svin en vanlig förolämpning på germanska språk, fastän även positiva omdömen kan innehålla sammansättningar med gris, till exempel gullegris. Att grisen har så olikartad symbolik beror på att tamsvinet hade en central betydelse i det europeiska bondesamhället, medan andra civilisationer företrädesvis födde upp andra djur.

I den nordiska mytologin förekommer därför grisar med en helt annan symbolisk innebörd än vad de har inom andra kulturer. Gudinnan Freja i den nordiska mytologin hade Syr (forngerm. för sugga) som tillnamn. Grisen Särimner slaktades varje natt och återuppstod. Det är dock inte bara den gamla germanska kulturen som haft grisar som gudomar. Kelterna hade en svingudinna, Ceridwen, som representerade visheten, och på Kanarieöarna var grisen en regngud.

Som symbol har grisen använts länge. Inom kinesisk astrologi är grisen de tolfte och sista djuret av de tolv zodiakdjuren. I det gamla Egypten var en sugga som åt sina kultingar en symbol för stjärnornas dagliga återfödelse. På Malta finns en avbildning från yngre stenåldern föreställande en ammande sugga med tretton kultingar. Enligt legenden skulle Aeneas, Julius Caesars påstådda förfader och Roms grundare, finna en ammande sugga med trettio kultingar som ett tecken att han funnit Latium. En antik romersk staty som anspelar på denna legend finns på Glyptoteket i Köpenhamn. Även inom heraldiken finns grisar. Ätterna Svinhufvudsläkten förde ett grishuvud som vapen, och så även vissa av de svenska släkter som hetat Grijs. En släkt Gris har givit stadsdelen Grisbacka i Umeå sitt namn.

Inom skönlitteraturen förekommer ofta grisar. Sagan om Tre små grisar framställer djuret som oskyldigt och hotat; på ett likartat sätt framställs huvudpersonen i barnboken Fantastiska Wilbur (Charlotte's Web) av E.B. White från 1952, där titelfiguren är en smart spindel som räddar den värnlösa grisen Wilbur från att bli slaktad. I George Orwells Djurfarmen får grisen Napoleon däremot symbolisera tyranni och diktatur, men även hjälten Snowball är en gris.

Grisar saknar förmåga att svettas. De utvecklar liknande hjärtsjukdomar och sjukdomar hos blodcirkulationssystemet som människor och därför används de ofta som försöksdjur. Även köttets struktur liknar strukturen för människans kött och därför används nyslaktade grisar i rättsmedicinen för att studera sår från skjut- och stickvapen.

Utvecklingen av tamsvinets raser började först under senare delen av 1800-talet och de flesta raserna utvecklades under 1900-talet. Förut drevs grisarna i Centraleuropa kontinuerligt in i skogar så att de kunde äta ekollon och bokens nötter. På så sätt blev grisarnas kött särskilt lämpligt för rökning men samtidigt parade sig suggorna ofta med galtar från vildsvinet och skillnaden mellan tam- och vildsvin var nästan osynlig. Denna praxis används idag fortfarande i södra Spanien och Portugal för rasen svart iberiskt svin (Cerdo Ibérico).

Några raser:

• Linderödssvin (Sverige)
• Large Black (England)
• Mangalitsasvin (Ungern)
• Angeln sadelsvin (Tyskland)
• Duroc

I Sverige fanns det som flest grisar år 1980, då antalet djur översteg 2 600 000. Sedan dess har antalet minskat till cirka 1 500 000.^[6] På Jordbruksverkets webbplats publiceras årligen statistik om antalet grisar i Sverige i det Statistiska meddelandet om husdjur. I Eurostats databas publiceras statistik om antal grisar i Europa under kategorin Agriculture och underkategorin Regional Agriculture Statistics. I FAO:s databas publiceras statistik om antal grisar i världen under kategorin Production och underkategorin Live Animals.

• Svindjur
• Fläsk
• Spargris
• Ollonsvin
• Grisslakt

http://www.grisforetagaren.se/?p=21612

• Watson, Lyall, The Whole Hog: Exploring the Extraordinary Potential of Pigs, London (2004)

• Husdjur – Statistik från Jordbruksverket
• Jordbruk – Statistik från Eurostat^{[död länk]}
• Husdjur – Statistik från FAO