från trädgården och lagt honom mellan sina lakan. Därför fick Karl ligga i sin gamla spjälsäng, som numera blivit så kort för honom, att han inte kunde sträcka ut sig ordentligt, men i den kunde han också ha vilka sängkamrater han ville. Det kanske var rätt så bra, att tant Martha var svagsynt och skumögd, när hon bäddade om hans säng. Det var på det hela taget en liten rar och trevlig barnskara, och deras mor måste ha sörjt bittert, när hon förstod, att hennes tid på jorden var ute och att hon måste lämna dem.
— Var skulle du helst vilja ligga, om du skulle bli begraven på den här kyrkogården? frågade Faith i helt gemytlig ton.
— Ja vet du vad, det är inte gott att säga. Det är inte mycket att välja på, sade Jerry. — Här är ju så fullt i alla vinklar och vrår. Jag tror jag skulle vilja ligga i den där lilla sänkan nära vägen. Då kunde jag höra skjutsarna rulla förbi och folket prata.
— Jag skulle tycka om att ligga under hängbjörken, sade Una. — I den björkens krona samlas alltid så mycket fåglar, och de kvittrar och sjunger allt vad de orkar.
— Jag ville helst ligga borta hos Porters, som hade så många barn, som dog i skarlakansfeber. Jag tycker om mycket sällskap, sade Faith. — Karl, var vill du helst ligga begraven?
— Jag vill helst inte begravas alls, sade Karl, men ska det äntligen så ske, så skulle jag helst vilja ligga i en myrstack. Myror är hemskt intressanta.
— Så rysligt snälla alla de människorna måste ha varit, som ligger begravna här, sade Una, som gått omkring och läst de berömmande inskrifterna på de gamla gravstenarna. — Här måtte inte ligga en enda stygging på hela kyrkogården.
