beskrivits såsom offentliggörande eller spridande samt understrykes ytterligare genom tillägget, att spridandet skall ske bland allmänheten. För att icke beteckningen allmänheten i sådana fall, där fråga år om visst företag, må föranleda den missuppfattningen att allenast utanför företaget stående personer avses talar kommittén i andra stycket om spridande bland allmänheten eller företagets intressenter. Oriktiga uppgifter som endast rikta sig till företagets intressenter kunna emellertid föranleda ansvar för svindleri blott om intressenterna äro så många att man kan tala om ett spridande bland dem. Inom små företag kan man icke använda straff för svindleri utan blott för bedrägeri eller bedrägeriförsök. Med uttrycket allmänheten eller företagets intressenter åsyftas ingen begränsning av personkretsen genom uteslutande av någon mellangrupp, exempelvis fordringsägarna. Att lämna vilseledande uppgifter till befintliga eller tillämnade fordringsägare kan ofta vara typiskt svindleri.
Svindleri kan äga rum såväl vid företagets bildande som under dess bestånd, exempelvis vid utvidgning av företaget eller upptagande av lån. De oriktiga uppgifterna måste tydligen för att anses brottsliga avse något, varom gärningsmannen på grund av sin ställning till företaget bör äga särskild kännedom. Därest en styrelseledamot i ett företag lämnar oriktig uppgift angående det allmänna ekonomiska läget eller annat varom hans ställning i företaget icke kan skänka honom någon kännedom, är detta icke svindleri, även om uppgiften är ägnad att påverka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende.
Beträffande själva uppgiften framhålles i lagtexten, att den skall vara oriktig eller vilseledande. Sistnämnda uttryck syftar framför allt på att det icke behöver föreligga någon positiv oriktighet utan att uppgiften kan vara vilseledande därför att någon väsentlig omständighet förtegats. Vidare skall uppgiften vara ägnad att påverka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada. Härmed menas att någon som får del av uppgiften kan förväntas på grund därav företaga en förlustbringande disposition.
I subjektivt hänseende kräves i andra stycket icke avsikt. Uppsåt, även eventuellt sådant, är tillfyllest, men det skall omfatta även uppgiftens vilseledande karaktär och dess beskaffenhet att kunna påverka bedömandet av företaget. Dessutom kräves, att gärningsmannen insåg att skada kunde komma av uppgiften. Däremot fordras icke skadeuppsåt. Även den som i välmening, t. ex. för att rädda sitt företag över en kris vilken han tror vara övergående, offentliggör från bokföringssynpunkt oriktiga uppgifter om ställningen, kan således drabbas av ansvar enligt lagrummet.
I andra stycket har vid sidan av det uppsåtliga brottet upptagits ett oaktsamhetsbrott. Ifall de ifrågavarande till ett företag anknutna personerna lämna vilseledande meddelanden angående företaget till delägarna eller allmänheten, synas de nämligen böra fällas till ansvar även om de av grov vårdslöshet underlåtit att taga kännedom om förhållandena.
Såsom namn för det uppsåtliga brottet enligt förevarande paragraf har
