till ett ömsesidigt förpliktande avtal genom vilseledande i fråga om sin egen prestation.
Straffet för oredligt förfarande är böter eller fängelse eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt böra i huvudsak samma omständigheter som de i 3 § beträffande bedrägeri angivna beaktas. Har ringa eller ingen skada uppkommit, kan brottet tydligen sällan bliva att anse som grovt.
Då straffsatsen är strängare än vad förenämnda bestämmelser inom specialstraffrätten stadga, bör tydligen bestämmelsen om oredligt förfarande ensam vinna tillämpning, så långt dess tillämpningsområde sträcker sig. De specialstraffrättsliga bestämmelserna hava emellertid ett vidsträcktare tillämpningsområde; de äro sålunda tillämpliga på ouppsåtliga brott.
Av de i förevarande kapitel behandlade brotten är enligt gällande rätt endast utpressning straffbelagd redan på försöksstadiet. Såsom fullbordat brott behandlas emellertid i SL 22: 2 p. 6 och 22: 5 vissa gärningar, som till sin natur kunna vara försök till bedrägeri.
Såsom i redogörelsen för huvuddrag i förslaget (s. 63 f.) anförts, har kommittén funnit önskvärt, att försök till brott straffbelägges i avsevärt större utsträckning än som skett i gällande rätt. I förevarande lagrum har därför straff stadgats ej blott för utpressningsförsök utan även för försök till bedrägeri överhuvud.
Försök till ocker har däremot icke ansetts böra straffbeläggas. Om så skedde, skulle lätt kunna inträffa att en person som erhållit en prestation på helt skäliga villkor sökte undandraga sig att uppfylla dessa genom hot att åtala medkontrahenten för det denne under de förberedande förhandlingarna sökt betinga sig oskäliga förmåner. Icke heller häleriförsök har ansetts böra beläggas med straff. Bestämmelsen om häleri är nämligen så utformad, att brottet för varje särskilt fall skall anses fullbordat vid den tidpunkt vid vilken ingripande med straff synes påkallat, nämligen beträffande olovligen åtkommen sak vid befattning därmed, beträffande fordran som tillkommit genom brott vid dess hävdande samt i övriga fall vid uppkomsten av otillbörlig vinning.
Enligt förslaget upphävas SL 19: 4 och 8, som handla om eldsåsättande eller åstadkommande av sjöskada med uppsåt att bedraga försäkringsgivare eller med annan sådan sviklig avsikt. Innebär ett sådant förfarande allmänfara, synes det, oavsett avsikten därmed, böra bedömas enligt SL 19: 1, 2, 3 eller 7. Föreligger åter ingen allmänfara, finnes näppeligen något skäl varför, såsom i SL 19: 4 och 8 stadgas, den omständigheten att gärningen förorsakat dödsfall eller svår kroppsskada skulle bedömas annorledes än efter SI. 1419 eller 17. Det svikliga i förfarandet bör enligt kommitténs mening bedömts såsom ett, i vissa fall med brott enligt SL 14 eller 19 kap. konkurrerande, försök till bedrägeri. I förevarande lagrum har uttrycklig
