Riksdagsordning 1810

Riksdagsordning 1810

På Wikipedia finns en artikel om 1810 års riksdagsordning.

Samtliga paragrafer:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82

Wi CARL med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes konung etc. etc. etc. Arfwinge til Norrige, Hertig til Schlesswig Hollstien, Stormarn och Ditmarsen, Grefwe til Oldenburg och Delmenhorst etc etc Göre weterligt, at seden Riksens Ständer enhälligt antagit och faststält den Riksdags-Ordning, som til följe af 85. §. i Regerings-Formen borde wid denna Riksdag af Konung och Ständer gemensamt fastställas, och densamma nu blifwit til Wårt Nådiga gillande öfwerlemnad, hafwe Wi, i kraft af den, enligt förenämnde §. Oss tilkommande rättighet, welat denna af Riksens Ständer samtyckte Riksdags-Ordning, härmed antaga, gilla och bekräfta, aldeles såsom den ord för ord härefter följer:

Wi efterskifne Swea Rikes Ständer, Grefwar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu, å egne och hemmawarande Medbröders wägnar, til Allmän Riksdag församlade äro, Göra weterligt: At som Wi, genom den af Konung och Ständer under den 6 Juni 1809 antagna och faststälda Regerings-Form, förbehållit Os at, jemte öfriga i des 85. §. upnämnde Grundlagar, innan detta Riksmötets slut, en Riksdags-Ordning uprätta och stadga; Altså hafwe Wi, i öfwerensstämmelse med Regerings-Formens föreskrifter och grunder, härmed welat til efterlefnad och iakttagande fastställa en sådan Riksdags-Ordning, af följande innehåll och ordalydelse:

Riksens Ständer äro Swenska Folkets representanter, och kunna, i utöfningen af deras Riksdags-befattning, icke bindas af andra föreskrifter än Rikets Grundlagar.

Riksens Ständer skola, i kraft av Rikets, under den 6 Junii 1809, antagne Regerings-Form, sammankomma, enär Fem år ifrån den sist hållne Riksdagens slut förflutit. Uti hwarje Riksdags Beslut, bestämme Riksens Ständer dagen, då de, til följe häraf, åter sammanträda, samt intage deruti uttrycklig Riksdagskallelse med nödige föreskriter i afseeende på Riksdagsmanna-walen. Konungen ware dock obetagit, at Riksens Ständer derförinnan til Urtima Riksdag kalla.

Riksdagarne skola hållas uti Rikets Hufwudstad, utom wid de tilfällen, då fiendens framträngande, eller pest, eller andra lika wigtiga hinder göra det omöjligt eller Riksens Ständers frihet och säkerhet wådeligt. Konungen utsätte då, i samråd med Riksens Ständers Fullmägtige i Banquen och Riksgälds Contoiret, en annan ort, der Riksens Ständer böra samlas, och kalle dem til den tid de sjelwe förut bestämt, eller, wid Urtima Riksdagar, til den tid, som Konungen påbjuder.

I händelse Konungen efter företagen resa, uföfwer Tolf månader ur Riket blifwer, sammankalle Stats-Rådet genom öppet Påbud, Riksens Ständer till Allmän Riksdag, och låte Kallelsen inom Femton dagar efter berörde tids förlopp, uti Hufwudstadens Kyrkor, samt skyndsamligen i de öfriga delar af Riket kungöra.

Lag samma ware, om en Konungs sjuklighet fortfar, af den beskaffenhet, at Han längre tid än Tolf månder med Regeringsärendena Sig icke befattat.

Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utfärde Stats-Rådet, i den omyndige Konungens namn, kallelse å Riksens Ständer, hwilken kallelse inom Femton dagar efter Konungens död skal i Hufwudstadens Kyrkor och sedan widare i Riket kungöras.

Skulle den olyckliga händelse inträffa, at den Konunga-Ätt, hwilken arfsrätten till Riket warit updragen, på manliga sidan utginge, kalle likaledes Stats-Rådet, inom den här ofwan stadgade tid, efter den sista Konungens död, Riksens Ständer til allmän Riksdag.

Uti de i 4. och 5. §. §. uptagne fal, äfwensom wid inträffande minderårighet, eller wid wal till Konung eller Thronföljare, anwises de Fremmande Sändebuden och deras Medfölje någon, minst Tio mil från Riksdagsorten belägen wistelse-ort: och må de ej återkomma, ej eller Utländske Sändebud i Landet inlåtas, förr än Riksens Ständer i de twänne först åberopade händelser om Riksstyrelsen förordnat, i den tredje utsett den omyndighe Konungens Förmyndare, eller i de båda sista utkortat et nytt Konungahus, samt, då Thronen ledig är, stadgat huru styrelsen föras må, intildes densamma af den walde Konungen kan emottagas.

I de fall, då Konungen eller Stats-Rådet sammankallar Riksens Ständer, fastställes tiden til Riksdagens begynnelse efter Tretionde och inom Femtionde dagen från den, då kallelsen blifwit i Hufwudstadens Kyrkor kungjord.

Om, emot förmodan, i de fall föregående 4., 6. och 7. §. §. utsätta, Riksens Ständer ej genast sammankallas, åligge det owilkorligen Riddarhus- Directionen, Dom-Capitlen i Riket, Magistraten i Hufwudstaden samt Landshöfdingarne i Länen, at, genom offentliga kungöranden ifrån Predikstolarna, underrättelse härom låta meddela, på det Riksens Ständer må sammankomma, at deras å Femtionde dagen efter den, då Stats-Rådet sist bordt kallelse dertil i Hufwudstadens Kyrkor låta kungöra.

Med de i andra §. omförmälte föreskrifter förstås bestämmandet af skyldigheten för wederbörande Corporationer eller Embetsmän, at, utan widare påminnelse och utan annan anledning, än wid Lagtima Riksdag, sista Riksdags Beslutet, och wid Urtima Riksdag själfwa Kallelsen, besörja, det walen til Riksdagsmän, der sådane wal äga rum, i laglig ordning och, wid answar, med all skyndsamhet werkställas; tilhörande det Dom-Capitel at Presterskapet, Hufwudstadens Magistrat at för derwarande Borgerskapet, samt Landshöfdingarne hwar i sit Län, at för de öfrige Städernes Borgerskap och Menige Allmogen om sådane Walförrättningar, å Embetes wägnar, föranstalta, med särskild föreskrift från Landshöfdingarne, at samma dag, då i Kyrkorne Riksdagskallelsen kungöres, skal Socknestämma til nästföljande Söndag för Electors-wal af Allmogen, utlysas. Skulle uti en eller flera Kyrkor af et Pastorat Gudstjenst saknas å den Söndag, då, Kungörelsen borde upläsas, åligge det Presterskapet, at genast genom Kronobetjente i Pastoratet besörja, det nästa dag et exemplar af Kungörelsen skyndsamt circulerar från by til by, uti sådane Församlingar eller Capell-lag, med förständigande, at deras Ledamöter hafwa at nästföljande Söndag sig wid Moderkyrkan infinna til Electorsval, i händelse Gudstjänst icke samma Söndag bör hållas i egen Kyrka, då walet derstädes må för Socknen eller Capell-laget förrättas. I de Härader, der Domhafwanden är af Frälsestånd, förordnes af Hof-Rätterne Ofrälse valförrättare för Bonde-Ståndet. Om tiden för de Riksdagar, til hwilka Konungen Ständerne kallar, lärer Konungen i Nåder Hof-Rätterne förständiga. Om tiden åter för sådane Riksdagar, til hwilka Stats-Rådet, eller ock, enligt Regerings-Formens 95. §., de i densamma nämnde wederbörande kalla, åligge det dem at Hof-Rätterne underrätta.

Ridderskapet och Adeln infinner sig til Riksdag och representeras, enligt Riddarhus-Ordningen, hwilken lika, som öfriga Stånds Ordningar, bör wara i öfwerensstämmelse med Grundlagarna författad.

Jemte Ärke-Biskopen, Biskoparne och Pastor Primarius i Stockholm, hwilke af Konungen til Riksdagen kallas, wälje hwarje Stift, på sätt des Presterskap inom sig öfwerenskommer, följande antal Fullmägtige, nemligen, Kyrkoherdar: Upsala Stift Fem, Stockholms Stad Twå, Linköpings Stift Fem, Skara Fyra, Strengnäs Fyra, Westerås Fem, Wexiö Tre, Lunds Fyra, Götheborg Tre, Calmare Twå, Carlstads Twå, Hernösands Tre och Gottlands Twå. Comministrarne uti hwarje Stift, äfwensom Comministrarne i Stockholm, ware berättigade, om de åstunda, at, inom sig, välja en Fullmägtig.

Hufwudstaden Stockholm wälje Tio Riksdagsmän, hwaraf Tre Magistrats-personer, Twå Grosshandlare, En Fabriqueur, En Minuthandlare och Tre af Embeten och Handtwerkerier. Walen förrättes af Femtio Electorer, utsedde ibland Borgerskapet, efter lika Classification, som Stadens Femtio Äldste. Desse Electorer wälje hwar för sig, Riksdagmän inom sin Class, men alle samfält Fullmägtige af Magistraten. För at blifwa elector eller Riksdagsman för Stockholm, fordras at hafwa warit trenne år Borgare derstädes, at en Grosshandlare betalar minst Tjugu Riksdaler, en Fabriqueur eller Minut-handlare Tio Riksdaler, och en Hantwerkare Fem Riksdaler til Staden i årliga utskylder. De öfrige Rikets Städer äge at sända Fullmägtige af Stadens Borgare eller eller Magistrats-personer, och Fahlu Bergslag af Fjerdepartsägare, som tillika äro brukande Bergsmän. Walen skola ske inför Magistraten, på sätt å hwarje ort hittils öfligt warit, och beräknas rösterne efter hwad hwar och en af de wäljande til Staden skattar, samt för Fahlu Bergslag eller Fjerdeparts Grufwe delerne. Annorlunda, än genom ordentlig omröstning med slutna sedlar, af Borgerskapet, eller af detsamma utsedde Electorer, må Riksdags-Fullmägtig icke kallas. Götheborg äge rätt at sända Tre. Städerne af Första Classen: Norrköping, Carlscrona, Gefle,och af Andra Classen Upsala, Malmö, Calmar, Westervik, Westerås, Uddevalla och Wisby, hwardera Twå; samt alla öfriga Städer, jemte Fahlu Bergslag, hwardera En Fullmägtig. Blifwer någon Stad til Andra eller Första Classen upflyttad, njute ock rätt, at sända Twänne Fullmägitige. Alla Städer af de twänne högsta Classerna ware förbundne at sända minst En Fullmägtig; men af de öfrige, kunna Twå högst Tre, der dem så godt finnes, förene sig om en Person, hwilken dock måste ware til Riksdagsman wald för den Stad, der han sjelf Magistrats-person eller Borgare är. Ingen må för Städerne til Riksdagsman utses, som ej eller någon för Fahlu Bergslag, som icke lika tid warit derstädes brukande Bergsman.

Allmogen i hwart Härad wälje, efter Hemmantalet, til Riksdagsman af Bondeståndet, en, inom Häradet boende och besutten, Krono, Krono-Skatte eller Frälse Skatte Hemmansägare, hwilken icke tilförne hört til annat Riks Stånd, eller någon ordinarie beställning i Rikets tjenst innehaft. Wilja flera Härad förene sig om en Fullmägtig, ware sådant dem obetagit.

Underlåter något Prosteri, Stad eller Härad at ställa Fullmägtig, ware förfallit til de wite Ståndet pröfwar skäligt utsätta, och som swara kan mot den omkostnad, som et jemlikt Prosteri, Stad eller Härad, på sin Riksdagsman göra måste; skolandes et sådant wite uti Ståndets Cassa inflyta. Försummar åter, utan laga förfall, den walde at sig til Riksdagen i rättan tid inställa, ware sit arfwode för den tid han uteblifwit förlustig, och böte derutöfwer en lika summa, altsammans tilfallande Ståndets Cassa.

Uti Riksdagsmanna-walen må icke någon Embets- eller Tjensteman med sin Embetsmyndighet obehörigen werka; gör hand det, miste sysslan. Beträdes någon annan, at, genom lockande, tubbande eller hotelser, hafwa stört Walfriheten, må han sit brott ej med penningeböter, omgälla, utan straffes med tillämpning af 5. Cap 4. §. Straff-Balken, kroppssplikten swarande emot Tjugufem til och med Sextio Dalers böter, efter omständigheterne. Ingen obehörig, eho som helst, äge at Walförrättningen biwista; och ware Walförrättaren, wid Riksdagsmanna-wal för Bonde-Ståndet, pligtig, at sjelf föra Protocollet. Wid alla Riksdagsmanna-wal skal den wara Riksdagsman, som de fleste rösterne undfått, och om twänne eller flere erhållit de fleste och lika många röster, afgöres frågan genom lottning dem imellan. Dör den walde, eller bewisar laga förfall, anställes nytt wal. Riksdagsman, som wald blifwit, må ej, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån undandraga, och njute hand af dem, som äro berättigade at wälja, anständigt och tilräckligt underhåll och resekostnad, hwilka för Preste- och Borgare-Ståndens Riksdags-Fullmägtige, före Walet bestämmas. Dessa medel skola för Borgare-Ståndet, af Magistraterne och för Bonde-Ståndet af Kronofogdarne, utan särskildt arfwode upbäras och redowisas.

Til Riksdagsman må ej i något Stånd godkännas en person, som icke uphunnit 25 års ålder; ej den, som, fastän äldre, står under Förmynderskap; ej den, som, efter ingifwen Cossions anföring och utfärdadt Proclama, icke blifwit från sina Borgenärers kraf, genom laga Dom, befriad; icke eller den, hwilken laga kraftwunnen Dom förklarat owärdig medborgerligt förtroende, eller at föra andras talan, eller för något nesligt brott till straff skyldig. Uti Riksdagsmanna- och Electors-wal må ingen deltaga eller til Elector wäljas, som icke är til myndiga år kommen; icke eller den, som, utom hwad ålderna beträffar, sig befinner i något af de fall, hwilka ofwanföre i denna §. upräknade äro. Personer af någon annan fremmande Lära, än den Reformerta, kunna ej wara Riksdagsman; men walrätt må öfwer andra Christne Trosförwandter ej förwägras.

Förmenar någon väljande, eller som under omröstning kommit, olagligheter wid et Riksdagsmanna-wal wara begågne och wil deröfwer klagomål anföra, äske då af Walförrättaren behörigt Protocolls-Utdrag, hwilket sist inom nästa dags förlopp bör till Klaganden utelemnas. Den Klagande, om han är af Borgare- eller Bonde-Ståndet, ingifwe inom åtta dagar derefter sine beswär til Landshöfdinge-Embetet, som genast infordre wederbörandes förklaring inom den för hwarje ort brukliga och möjligen kortaste tid, och meddele, efter förklaring inhändigande, genast, eller sist inom nästa dags utgång, sit Utslag i målet. Den med Landshöfdingens Utslag missnöjde äge, at åtta dagar efter deraf erhållen del, til Landshöfdingen inlemna sine besvär, stälde til Konungen, för at i Des Högste Domstol skyndsamt uptagas och afgöras; och åligge Landshöfdingen, at des Beswär och tilhörande Handlingar, jemte egen och wederbörandes af honom infordrande Förklaringar, med först afgående post öfwersända. Klagomål öfwer Riksdasmanna-wal för Preste-Ståndet ingifwes til Consistorierne, och följes derwid i öfrigt lika ordning och enahanda grunder, som här ofwanföre finnas utstakade.

Den Riksdagsman, som til Riksdagen och de derwid förefallande Rådslag sig i rättan tid ej inställer, äge ingen magt at tala å de förut närwarandes beslut. Ingen ware likwäl förwägradt, at wid Protocolls-justeringen få anmärkt, at han warit frånwarande, och i beslutet ej deltagit.

Riksdagsmän af alla Stånd skola dagen efter den, hwartil Riksdagen pålyst bliwit, sine Fullmagter upwisa. Ridderskapet och Adelns Ledamöter legitimere sig på det sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifwer. Preste-, Borgare- och Bondeståndens Ledamöter angifwe sig och styrke sin behörighet inför Justitiae Ministern, eller den Konungen i hans ställe förordnat, hwilken tilkalle, til uplysningars afgiwande, Fullmägtige i Banquen och Riksgälds Contoiret för det Stånd, hwars Fullmagter skola granskas. Sådan granskning, hwars föremål är at undersöka huruwida Fullmagterne utfärdade i den form, som nästföljande §. föreskrifwer, skal sist inom fyra dagar derefter wara fulländad; hwarje Stånd des pröfningsrätt förbehållen, så wäl i afseende på sådane Medlemmar, hwilkas Fullmagter ej bliwit godkände, som dem, emot hwilka, til följe af 18 §., någon anmärkning äger rum, i hwilket senare fall, frågan, om den är klar och tydlig, hos Ståndet afgöres, men då nödige uplysningar saknas, til laglig ätgärd förwises, och bibehålle emedlertid den under ytterligare pröfning stälde Ledamoten sin Riksdagsmanna-rätt. Wid anteckning och då Inträdes pollett erhålles, tildeles äfwen hwarje Ledamot et exemplar af Rikets Grundlagar, på det ingen må, til sin undskyllan derom förebära.

Fullmagterna böra, för at wara gällande, lyda sålunda: ”Til den Lagtima (Urtima) Riksdag, som i ….. skal hållas och tager sin början den …..befullmägtigas härmed, efter föregånget ordentlig wal, N.N. (för Preste-Ståndet ifrån N. N. Stift) (för Borgare-Ståndet ifrån N.N. Stad) (för Bonde-Ståndet, boende och besutten å Krono- Skatte- eller Frälse- Skatte- Hemman N. N. uti N.N. Härad af N.N. Län) at detaga i rådslagen och besluten om derstädes förekommande ärenden, hwarwid han owillkorligen förpligtas, at ställa sig til efterrättelse Sweriges Rikes beswurna Regerings-Form af den 6 Junii 1809, jemte Riksdags-Ordningen och örfige gällande Grundlagar.” Fullmagterne underskrifwes: för Preste-Ståndet, af Biskop och Consistorium; för Borgare-Ståndet af Stadens Magistrat och Äldste, och, hwad Fahlu Bergslag särskildt beträffar, af Grufwe-Rätten och Bergslagens Deputerade, samt för Bonde-Ståndet af Walförrättaren; börande tillika, för sistnämnde Stånd, Wal Protocollet, af Electorerne underteknadt, medfölja samt, efter fulländad granskning af Fullmagterne, til den walde återställas; och ware Walförrättaren skyldig, at Wal-Protocollet, före sin afresa från förrättningsstället, utlemna.

Samma dag, då Riksdagens öpnande kungöres, utnämne Konungen Landtmarskalken för Ridderskapet och Adeln, samt til Taleman för Preste-Ståndet, Ärke-Biskopen, eller, om han är sjuk eller frånwarande, eller hans Embete ledigt, någon annan af Biskoparne. Sedan Borgare- och Bonde-Stånden, hwart för sig, på behörigt sätt blifwit constituerade, begäre de hos Konungen, medelst Deputationer, deras Talemän, hwilka konungen då förordne. Enär Landmarskalk eller Talemän under Riksdagen af sjuklighet eller andra anmäldta laga förfall hindras at föra ordet, företrädes deras ställen, hos Ridderskapet och Adeln af den Matrikeln förste närwarande Grefwen, och i de öfrige Stånden af Vice Talemän, hwilka likaledes wid Riksdagens början af Konungen utnämnas. Under det Borgare- och Bonde-Stånden samlas och innan deras Talemän förordnade äro, föres tils widare ordet: hos Borgare-Ståndet af Hufwudstaden förste Fullmägtig, och i Bonde-Ståndet af den närwarande Ledamot, som de flesta Riksmöten biwistat. Då, i händelse af underlåten kallelse af Stats-Rådet, de i 10. §. nämnde wederbörande til Riksdag kalla, äge Ridderskapet och Adeln at nämna Landtmarskalk, och de örfrige Stånden, hwart för sig, sina Talemän.

Landmarskalk och Talemän aflägge inför Konungen följande Ed: ”Jag N. N. utnämnd och förordnad, at wid detta allmänna Riksmöte wara Landtmarskalk (Taleman för Preste- Borgare- Bonde-Ståndet) lofwar och swär wid Gud och Hans Heliga Ewangelium, at jag wil och skal med all min förmåga uprätthålla och förswara Konunga magten och Rikets Ständers rättigheter, i öfwerensstämmelse med den af Konung och Rikets Ständer den 6 Junii 1809 til efterlefnad antagne Regerings-Form. Jag skal ock ställa mig ovillkorlig efterlefnad Rikets öfriga gällande Grundlagar (för Landtmarskalken tillika: samt den antagna Riddarhus-Ordningen). Detta alt lofwar jag troligen hålla: Så sant mig Gud hjelpe til lif och själ!”

De i denna Ed uptagne föreskrifter gälle äfwen för dem, som kunna komma at Landtmarskalks eller Talemäns ställen företräda.

Uti hwart Stånd skal wara en Secreterare, som der före Protocollen och answare för wården af ingifwne Handlingar; Hos Ridderskapet odh Adeln, Riddarhus-Secreteraren, hos Preste- och Borgare-Stånden de personer, hwarom de sjelfwe öfwerenskomma, samt hos Bonde-Ståndet en skicklig, lagfaren och i landthushållningen kunnig man af Ofrälse Stånd, den Konungen dertil förordne. Hwarje Secreterare tilhör at alt det som förefaller och beslutes ordentligen och noggrant uptekna, och för Stånden justera, samt då antingen hela Ståndet eller någon Ledamot i Pleno det fordrar, Protocollet upläsa: åfwensom i öfrigt alla Protocoll jemte Utdragen deraf underskrifwa; åliggande Secreteraren för Bonde-Ståndet särskildt at biträda Talemannan wid målens behandlande och göra påminnelser, om något mot Grundlagarne stridande skulle försökas.; dock utan at i Ståndet äga röst. Så wäl Ståndens, som Utskottens Secreterare, jemte den under Riksdagar biträdande nödiga Betjeningen i Ståndens Canzlier, samt Riksens Ständers Utskott, njute samma säkerhet med Riksdagsmän, och erhålle wid Riksdagens slut en efter göromålens wigt och mängd lämpad wederläggning med Landtmarskalken och Talemännen föreslås, och, i sammahang med den öfriga Statsregleringen, af Riksens Ständer bestämmes. Til nämnde Betjening räknes hos Ridderskapet och Adeln fyra Canzlier, i Preste-Ståndet en Notarie och twå Canzlier; i Borgare-Ståndet sammaledes och i Bonde-Ståndet twå Notarier och fyra Canzlier. I hwartdere af Utskotten, för hwarje Division, en Canzlist, hwilken, jemte Secreterare, förordnes af Utskotten sjelfwa, med det undantag, som i 35. §. finnes stadgat. Skulle i något Utskott en talrikare Betjening oundängligen tarfwas, anmäle Utskottet sådant hos Ståndens Plena, hwilka derom förordne.

Bonde-Ståndets Secreterare äge at, förr än han sit Embete tilträder, följande Ed inför Ståndet aflägga: ”Jag N. N., utnämnde och förordnad, at wid detta allmänna Riksmöte ware det Hederwärda Bonde-Ståndets Secreterare, lofwar och swär wid Gud och Hans Heliga Ewangelium, at jag wil och skal med all min förmåga iakttaga Konungamaktens och Riksens Ständers rättigheter, i öfwerensstämmelse med den af Konung och Riksens Ständer til efterlefnad antagne Regerings-Form at den 6 Junii 1809. Jag skal ock ställa mig til owilkorlig efterrättelse Rikets öfriga gällande Grundlagar, och ej til det Hederwärda Bonde-Ståndets Protocoll, utan min uttryckliga anmärkning och reservation, föra eller föra låta, ännu mindre expedierande befordra eller befordra låta något, som emot de gällande Grundlagar stridande är. Äfwen skal jag, wid Riksdags-ärendenas afgörande, med goda råd och underrättelser, samt uplysningar om hwars och ens laglia rättigheter och skyldigheter, Ståndets Ledamöter tilhanda gå, samt med all min förmåga söka at bringa dessa ärenden til et med Grundlagarne instämmande slut. Detta alt lofwar jag at troligen hålla: Så sant mig Gud hjelpe til lif och själ!”

Riks-Stånden utnämne utan dröjsmål sine Deputerade, hwilka med Landtmarskalken och Talemännen, hwart Stånd för sig, inför Konungen må nedlägga Ståndens wördnad och lyckönskan samt likaledes upwakta Drottningen och de Kongl. Personerne. Stånden utse derjemte Deputationer at inbördes hwarandra hälsa och lyckönska.

Konungen, eller, i de fall 4., 5., 6. och 7. §. §. omröra, Stats-Rådet, låte genom en Härold, under dittills öflige ceremonier, utlysa dagen, då Ständerne, efter förrättad Gudstjenst, må sammankomma på Rikssalen. Gudstjänsten, hwartil alla Stånden böra enhälligt infinna sig, förrättes af en Biskop i Stadens Storkyrka. Efter des slut upträde å Rikssalen först Bonde-Ståndet, widare Borgare-Ståndet och sist Preste-Ståndet, alla, hwart för sig, anförde af deras Talemän. Ridderskapet och Adeln, anförde af Landtmarskalken, ware Konungen följaktige, och intage samtliga Stånden de dem anwista ställen. För Konungen skal långt fram i Salen stå en Thron, omkring hwilken Kron-Prinsen och de öfrige Kongl. Prinsarne hafwa sina platser. Dernäst intage, framför alla andre, de twänne Stats-Ministrarne deras rum, och förhålles i öfrigt enligt det Ceremoniel Konungen låter för tilfället utfärda. Härefter före Konungen Själf, eller, der Konungen är frånwarande, eller Han så för godt finner, Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne ordet til Riksens Ständer, och låte dem afhöra berättelsen om hwad sedan sista Riksdag uti Rikets Styrelse sig tildragit. Landtmarskalken och Talemännen träde sedermere in för Konungen och framföre, i Ståndens namn, deras underdåniga wördnad. När Konungen lemnar Rikssalen, beledsagas Han af Ridderskapet och Adeln, hwarefter de öfriga Stånden i ofwanföreskrifne ordning afträda.

Propositionen, angående Stats-Werkets tilstånd och behof hwaraf Stånden hwartdera et exemplar tilställes, öfwerlemne Konungen antingen wid det tilfälle, då Riksdag, enligt föregående §. Öpnas, eller å Rikssalen annan dag, der Honom så godt synes, eller och omedelbart til Riksens Ständers Stats-Utskott inom Fjorton dagar wid Lagtima Riksdag, och inom en månad wid Urtima, efter des öpnande. Riksdagens början räknes alltid från den dag, då berörde Proposition af Riksens Ständer eller nämnde Utskott emottagen blifwit. Och som Riksens Ständer, jemlikt Regerings-Formens 55. §., ej äga, at i Konungens öfwerwaro något besluta, må ingen rådplägning härom å Rikssalen, hållas. Propositioner rörande Grundlagars eller öfriga Lagars och Oeconomiska Författningars stiftande eller förändring, jemte andra mål, dem Konungen, under Riksdagens lopp, wil Ständerna meddela, tilställes genom Hof-Kanzleren hwarje Stånd i des Plenum. Jemte alla Propositioner ifrån Konungen til Riksens Ständer eller deras Utskott, höra Stats Rådets, och, i Lagfrågor äfwen Högsta Domstolens, deröfwer lemnade yttranden, tillika meddelas; kunnandes likwäl Riksens Ständer, då Stats-Rådets yttranden angå hemliga mål, endast förwänta del af des til- eller afstyrande.

Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden wälje genom Electorer, och Bonde-Ståndet på det sätt Ståndet wid hwarje Riksdag tjenligast finner, genast och sist inom åtta dagar, sedan Riksdagen blifwit öpnad, Ledamöter, lika många af hwarje Stånd, i de Utskott hwilka skola ärenderne bereda och utarbeta. Sådane i Grundlagen stadgade Utskott äro: Constitutions- Stats- Bewillnings- Banco- Lag- samt Beswärs- och Oeconomie- Utskotten. Hemliga Utskottet wäljes, då Konungen sådant äskar.

Constitutions-Utskottet, som utgöres af Tjugufyra Ledamöter, tilkommer at, i den ordning Regerings-Formen föreskrifwer, granska Rikets Grundlagar, samt uptaga frågor och til Plena afgifwa Förslag om ändringar, förbättringar och förklaringar deraf; hwaröfwer Ståndens Ledamöter ware obetagit, at in Pleno yttra sina tankar; men Riksens Ständer ej förr än å den nästföljande Riksdagen må besluta. Öfwerlämna Konungen åt Riksens Ständer någon Proposition, rörande Grundlagar, updrage Ständerne genast, utan at förut derom öfwerlägga, åt Constitutions-Utskottet, at des utlåtande afgifwa; och förhålles dermed, som i Regerings-Formens 81. §. stadgat är. Då Utskottet icke funnit skäl at gilla och til Riksens Ständers pröfning öfwerlämna något Förslag til ändring eller förklaring af Grundlagarne, som Utskottet af en Riksdagsman emottagit, ware Utskottet skyldigt, om Författaren det yrkar, at meddela honom sit yttrande med tilstånd at detsamma, jemte Förslaget, genom trycket allmänt göra, då han, för det sistnämndas innehåll, sjelf, i egenskap af Författare, må, enligt Tryckfrihets-Lagen, answara. Constitutions-Utskottet åligge, at äska de uti Stats-Rådet förda Protocoll, utom dem, som angå Ministeriella ärenden och Commando mål, hwilka endast i hwad, som rörer allmänt kända och af Utskottet upgifwa händelser, må kunna fordras. Finner Utskottet at dessa Protocoll at någon Stats-Minister, Stats Råd, Hof Canzleren, Stats-Secreterare eller annan Ledamot af Stats-Rådet, eller den Embetsman, som i Commando-mål Konungen råd gifwit, uppenbarligen handlat emot Regerings-Formens tydliga föreskrift eller tilstyrkt någon öfwerträdelse deraf och af andra Rikets gällande Lagar, eller underlåtit at göra föreställningar emot sådana öfwerträdelser, eller dem wållat och befrämjat genom upsåtligt fördöljande af någon uplysning, då skal Constitutions Utskottet ställa en sådan under tiltal af Justitiae-Ombudsmannen inför Riks-Rätten. Skulle Utskottet anmärka, at Stats-Rådet Ledamöter samfält, eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets sanskyldiga nytta, eller at någon Stats-Secreterare icke med owäld, nit, skicklighet och drift sit Förtroende-Embete utöfwat, skal Utskottet då sådant för Riksens Ständer tilkännagifwa, hwilka, om de finna Riksens wäl det kräfwa, kunna hos Kongunen skriftligen anmäla deras önskan, at Han wille utur Stats-Rådet och ifrån Embetet skilja den eller dem, mot hwilka anmärkning blifwit gjord. Frågor i detta ämne kunna i Riksens Ständers Plena wäckas och af andra Riksens Ständers Utskott, än Constitutions-Utskottet, hos Stånden andragas, men icke af Riksens Ständer afgöras för, än sistnämnde Utskott deröfwer blifwit hördt. När frågor uti Riksens Ständers Plena eller andra Utskott än Constitutions-Utskottet wäckas, huruwida Stats-Rådet, eller någon des Ledamot, eller någon Föredragande, sit Embete på et obehörigt sätt utöfwat, böra derwid följande ordalag och inga andra nyttjas: ”Det är anledning til anmärkning mot Stats-Rådet, eller den och den Ledamoten, eller Föredraganden, hwarom Remiss begäres til Constitutions-Utskottet, inför hwilket anledningarne upgifwas skola;” och skal en sådan Remiss genast owägerligen werkaställas. Under Riksens Ständers öfwerläggningar om sådane frågor. äfwensom i Constitutions-Utskottets yttranden, skola icke Corporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre någon Riksens Ständers pröfning underställas. Då hos Riks Stånden olika meningar upstå, angående nya Utskotts tilsättande, eller til hwilket Utskott upkomna frågor och ämnen böra remitteras och Stånden ej genom bestämd pluralitet kunne skiljaktigheterne afgöra, äge då Constitutions Utskottet at med Riksens Ständers rätt och i deras ställe derom besluta.

Stats-Utskottet, som skal bestå af Tretiosex Personer, bör granska, utreda och til Riksens Ständer upgifwa Stats- och Riksgäldswerkens tilstånd, förwaltning och behof. För detta Utskott låte Konungen upwisa Stats-werkets tilstånd i alla des delar, til inkomster och utgifter, fordringar och skulder, äfwensom, i händelse, genom Tractater med fremmande Magter, några medel Riket tilslutit, för dem på lika sätt skal redowisas. Likaledes låte Konungen til detsammas öfwerläggning framhålla, hwad Staten utöfwer de wanliga inkomsterne tarfwa kan, och hwilka behof genom Bewillningar böra fyllas. Detta Utskott, som skal äga tilgång til alla Stats-werkets Räkenskaper och Handlingar, må tilkomma at efterse och granska, huruwida de gjorde eller förordnade utbetalningar af Stats-medlen, icke öfwerstigit beloppet af de Hufwudtitlar, hwilka uti Riksens Ständers, wid nästförslutne Riksdag upgjorde Stat-reglering, blifwit faststälde, och äro grundade på behörigen uprättade Stater, eller Konungens med wederbörlig contrasignation utfärdade anordningar, samt styrke med behörige Quittencer af dem, som medlen emottagit. Skulle, emot Riksens Ständers beslut, de til hwarje Hufwudtitel anslagne summor befinnas dragne til andra ändamål, än de, som under samma Hufwudtitel höra, eller något af Riksens Ständer faststäldt anslag wara öfwerskridit, skal Utskottet genast anmärkning och i Riksens Ständers Plena anmälan göra emot den Embetsman, som en sådan anordning contrasignerat, hwarefter dermed förfare, enligt 106. och 107 §. §. i Regerings-Formen; kunnandes likwäl häraf de följder icke dragas, at, emot föreskriften i 90. §. Regerings-Formen, Utskottet må i något klander af Konungens gjorda anordningar ingå, eller at de för Statens-utgifterne redowisande Tjenstemän skola kunna personligen för Stats-Utskottet eller Riksens Ständer til answar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen kunna anmälas de anledningar, som förkommit, at, emot någon sådan Tjensteman, i laglig ordning answar yrka. Widare åligger detta Utskott at utröna, pröfwa och föreslå det som til Stats- och Riksgälds werkets behof erfordras, sedan nödige indragningar och besparingar blifwit iakttagne; likaledes at föreslå beloppet af de summor, hwilka jemlikt 63. §. i Regerings-Formen, skola, för särskilde händelser, afsättas och slutligen upgifwa, huru mycket genom Bewillning bör utgöras.

I händelse hos Riksens Ständers Plena gemensamt eller uti något af Riks-Stånden betänkligheter upstå emot antagandet af hwad Utskottet tilstyrkt uti det som rörer, antingen Statens reglerande, eller Bewillningens derefter lämpade hela belopp, eller hwad til Riksgälds-Contoirets utgifer och inkomster hörer, eller grunderne för Riksgälds-Contoirets styrelse och förwaltning, tilkomme Utskottet den befattning, ledande at bringa sådane ämnen til slutligt afgörande, hwilken 69. §. af Regerings-Formen, jemte sättet dertil, föreskrifwer. Yppar sig sådan skiljakaktighet om grunderna, sätten af deras tillämpning och fördelning til Bewillningens utförande, hwarom 71. §. af Regerings-Formen förmäler, förfare Utskottet, förstärkt til det antal af Ledamöter, som Regerings-Formens 69. §. föreskrifwer, dermed på det sått nyssnämnde twänne §. §. utstaka. Stats-Utskottet åligge at des berättelse om Rikgälds-Contoirets förwaltning så tidigt inlemna, at wal til Fullmägtige derstädes må, enligt 67. §., kunna förrättas.

Bewillnings Utskottet skal bestå af Fyratio åtta Ledamöter, walde från särskilda och, så widt möjligt är, från alla Rikets Provincer. Detta Utskott tilkommer, sedan summan af den Bewillnings, som Riksens Ständer wid hwarje Riksdag sig åtagit, blifwit faststäld, at författa Förslag til berörde summans fördelning til utgörande, upgifwa grunderne derför och utreda sätten, huru desamma böra i hwarje särskildt fall tillämpas, samt alt sådant i et sammanhang Riksens Ständers Plena underställa. Yppar sig den i Regerings-Formens 71. §. omförmälde skiljaktighet, eller skulle något Stånd söka undandraga sig det af Utskottet föreslagna deltagande uti Bewillnings-beloppet, då skal, enär skälen til den åstundade ändringen och sätten til winnande deraf blifwit upgifne och de öfrige Stånden meddeldte, Bewillnings-Utskottet der öfwer höras, hwarefter förfares, såsom i berörde 71. §. stadgadt är; åligge det Bewillnings-Utskottet, då des Förslag i en eller flera delar sålunda blifwit förkastadt, at föreslå en annan fördelning eller andra grunder och sätt för utgörandet blott af den andel i Bewillnings-summan, hwaruppå den ogillade delen i Utskottets förra Förslag har afseende, och förhålles, i händelse äfwen en sådan ny fördelning ej antages, på det sätt ofwan föreskrifwit är.

Banco-Utskottet, som utgöres af Tretiosex Ledamöter, skal öfwerse Banquens styrelse och tillstånd samt gifwa föreskrifter om des förwaltning, enligt den särskilda Instruction, som af Riksens Ständer wid hwarje Riksdag kommer för Utskottet at utfärdas; börande detta Utskott med sin Berättelse om de afgående Banco-Fullmägtiges förwaltning, så tidigt, under Riksdagen, inkomma, at Riksens Ständer må äga rådrum til nytt wals anställande, jemlikt nedanstående 66. §.

Lag Utskottet, bestående af Sexton Ledamöter, äger at, jemlikt 53. och 87. §. §. af Regerings-Formen, utarbeta Förslag til stiftande, ändring, förklaring eller uphäfwande af allmän Civil- Criminal och Kyrko-Lag, samt uptaga de i sådana ämnen Riksens Ständer meddelade Konungens Propositioner, eller i Riksens Ständers Plena wäckta frågor. Under Civil- och Criminal-Lag böra äfwen förstås de delar af Krigslagar och Författningar, rörande Krigswäsendet, som äga tillämpning til Medborgare utom Krigs-Staten.

Justitiae-Ombudsmannens wid hwarje Riksdag afgifwande Berättelse, rörande de ifrån Konungen, genom Högsta Domstolen, sedan nästföregående Riksdag utgångne förklaringar af Lagens rätta mening, höra ock til Lag-Utskottets befattning, dit denne Berättelse förwises.

Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utskottet, sammansatt af Fyratio åtta Medlemmar, skal, enligt 53. och 89. §. §. i Regerings-Formen, anmärka brister i de allmänna Hushållnings-anstalterne och förändringar deruti föreslå, samt uptaga alla hos Riksens Ständer upkomne frågor, om förändring, förklaring och uphäfwande af Lagar och Författningar, som Riksens allmänna Hushållning röra; om sådane nya Lagars stiftande och om grunderna för allmänna Inrättningar af alla salg, ehwad de röra Upfostrings- och Underwisnings-Werken, Allmänna Fattigwården, Landthushållningen, Bergswerken m. m. Riksens Ständer äge dock endast magt, at i dessa ämnen besluta föreställningar och önskningar, at hos Konungen anmälas. Wil Konungen något Oeconomiskt mål, gemensamt med Riksens Ständer, afgöra, förfares dermed på sätt, som för Lagfrågor är stadgadt.

Hemliga Utskottet, som utgöres af Tolf Ledamöter, äge at med Konungen öfwerlägga om de ärenden, hwilka icke til andra Utskotts befattning höra och dem Han pröfwar böra hemliga hållas, dock hafwe detta Utskott ej magt at fatta något beslut, utan endast at til Konungen afgifwa yttranden öfwer de mål, Konungen detsamma meddelar. Secreterarne och annan Betjäning i detta Utskott förordnes af Konungen.

Utom förenämnde i Regerings-Formens 53. §. omförmäldte och föreskrifne Utskott, äge Riksens Ständer at wälja och förordna et Expeditions-Utskott, bestående af Tolf Ledamöter, för at upsätta ej mindre de expeditioner, som under Riksdagen af Stånden gemensamt utfärdas, än afwen Riksdags-Beslutet, och alla sålunda författade Handlingar til Riksens Ständers justering öfwerlemna; och äge Hof-Canzlern, eller den hans Emebete företräde, rättighet at i Utskottet öfwerwara Riksdags Beslutets justering, i de delar deraf, som röra Konungens yttranden. Stånden kunna äfwen, der dem nyttigt synes nedsätta, hwart för sig, et Utskott, til uptagande af deras enskildta beswär och angelägenheter. Skulle Riksens Ständer finna flere Utskott ware af nöden, må de af Ständerne obehindradt tilsättas. Sådane Utskott må dock ej befatta sig med andra ärenden, än dem, hwilka, enligt Regerings-Formen, på Riksens Ständers åtgärd ankomma. I fråga om deras tilsättande gälle Tre Stånds pluralité, men stadna Twå Stånd emot Twå, öfwerlemne Riksens Ständer härutinnan sin afgörande rätt til Constitutions-Utskottet. Blifwa göromålen inom något Utskott så ökade, at de ej med det wanliga antalet af Deputerade kunna bestridas, stånde Utskottet fritt at anhålla om förstärkning; dock ankomme bewiljandet deraf på Riksens Ständers pröfning; och gälle härutinnan äfwensom i förenämnde omständighet Tre Stånds pluralité; men stadna Twå Stånd emot Twå, förfalle frågan.

Alla Riksens Ständers Utskott, med undantag af Hemliga Utskottet, hwars göromål och arbetstid af Konungen bestämmas, skola sist inom åtta dagar ifrån den, då de utsedde blifwit, sammantäda och sättas i werksamhet. Börande Utskotten i den mon ärenderne hinna utarbetas, så fort sig göra låter, med sina yttranden til Ståndens Plena inkomma. Intet Utskott, Constitutions- och Banco- Utskotten allena undantagne, ware berättigadt, at wäcka frågor til afgörande i Riksens Ständers Plena, eller at uptaga andra ämnen än de från Plena remitterade; så wida ej, hwad Stats-Utskottet särskilt angår, Konungens Proposition, enligt 27. §., til detsamma omedelbarligen öfwerlemnas.

Alla omröstningar i Utskotten ske Ståndswis. Äska en eller flere Ledamöter, at votering må med slutna sedlar anställes, bör sådant ej förwägras. Stadna derwid Twå Stånd emot Twå, skola de särskilde meningarne, såsom alternativer, i förslaget intagas Sälle äfwen detta stadgande för Banco-Utskottet i underställningsfrågor; men i de mål, som böra hemliga hållas, och der Utskottet med Riksens Ständers rätt besluter, förhålles med omröstningen på sätt i 53. §. här nedaföre stadags; börande i sådana fall uti sistnämnde Utskott twå tredjedelar af hwarje Stånds Ledamöter wara närwarande.

I alla Riksens Ständers Utskott före den bland Ridderskapets och Adelns närwarande Fullmägtige ordet, som enligt Riddarhus-Ordningen, dertill berättigad är.

Landtmarskalken och Talemännen, eller de, som deras ställen företräda, njute oförwägradt tillträde i Utskotten; dock utan röst eller deliberations-rätt. I Hemliga och Banco-Utskotten, der Tysthetsed fordras, aflägge äfwen de en sådan.

Tjänstgörande Stats-Ministrar, Stats-Råd, Justitiae-Råd, Hof-Kanzler, Justitiae-Canzler, Justitiae-Ombudsman samt Stats-Secreterare, kunna ej säte och stämma i sit Stånds Plena förnekas, enär de, enligt hwad hwarje Stånds särskilda ordningar stadga, dertil berättigade äro; dock för Stats-Rådets Ledamöter de särskildte fall undantagne, då dem, enligt Regerings-Formen, updragit är, at med Konungslig magt och rätt styra. I Utskott eller wal til Utskotts Ledamöter må icke någon af förenämnde personer deltaga. Ej må någon, af hwilken Riksens Ständer kunna fordra redo och answar, inwäljas i Utskott, er redowisning för hans egna göromål och Embets-åtgärder kan förekomma; börande för öfrigt och i allmähet iakttagas, at i mål, som personligen röra en Ledamot, af något Riks-Stånd, må han wäl i Plena eller Utskott öfwerläggningarne, men ej besluten, öfwerwara.

Finner Utskott sig behöfwa af någon Konungens Embetsman eller af något publikt Werk inhemta mundtliga eller skriftliga uplysningar, begäre genom sin Ordförande hos Hof-Canzleren Konungens Nådiga befallning til Wederbörande, om de äskade underrättelsers meddelande. Sälle likwäl ej detta stadgande i afseende på Stats-Contoiret, hwilket, likasom Banco- och Riksgälds-Werken, bör, i frågor om sjelfwa redowisningen af medlen, alla äskade uplysningar omedelbarligen meddela.

Skulle et Utskott anse nödigt at, til öfwerläggning om något ärende af särdeles wigt, med annat eller andre Utskott sammanträda, ware det tillåtit, på sätt Utskotten öfwerenskomma, antingen in Plenis eller fast häldre genom Deputerade. Finner Banco-Utskottet de ämnen, hwilka utgöra föremålen för des sammantäde med annat eller andre Utskott, wara af sådan beskaffenhet, at de fordra Tysthetsed, aflägge sammanträdande Ledamöter af andre Utskott densamma. Emellan Hemliga Utskottet och annat Utskott äge ej sammanträde rum.

Konungens Propositioner, äfwensom allmänna frågor, hwarmed förstår sådane, som kunna eller böra komma under samtlige Riks-Ståndens öfwerläggning och pröfning, må ej i Riksens Ständers Plena til ombedelbarligt afgörande uptagas, utan skola öfwerlämnas til utredande af behörige Utskott, hwilkas yttranden, hwaraf altid et exemplar må hwarje Stånd tildelas, böra, enligt hwad här ofwanföre samt widare i Regerings-Formens 56. §. Stadgas, föregå Riksens Ständers beslut; och kunna Riksens Ständer genom Ståndens pluralité, när så nödigt pröfwas, förelägga Utskott tid til deras Betänkandens afgifwande. Hwarje Riks Stånd ware obetagit at, utan de öfriges hörande, til wederbörligt Utskott hänförwisa et i des Plenum framstäldt Förslag; dock må alltid Med Stånden underrättelse härom meddelas. Wil Utskott återlemna något från et eller flere Riks-Stånd til detsamma remitteradt mål, såsom til des befattning ej hörande, åligge Utskottet, agt sist inom åtta dagar afgifwa sit utlåtande med deruti anförde skäl til det eller de Stånd, som remitterat; hwarefter samtlige Stånden, efter erhållen communication, böra skyndsamt yttra sig, under hwilket Utskott de anse målet höra. Äro de fleste Riks-Stånden härom ej ense, eller stadna Twå Stånd emot Twå, afgöre Constitutions-Utskottet hwarthän frågan bör förwisas.

Landtmarskalk och Talemän ware berättigade, at hwar för sit Stånd utfärda kallelse til Plena; deltaga i beredningen til målens föredragning; dem i Stånden föredraga; uptaga, framställa och reda de yttande meningar; göra propositioner och widmagthålla ordning wid sammankomsterne; altsammans efter de föreskrifter, som här nedanföre stadgas; men äge ej sjelfwe någon röst i deliberationen eller voteringen, och kunna ej något annat föreslå, än hwad som fordras stil werkställighet af det Grundlagarne, Riddarhus-Ordningen eller Ståndens Ordningar och Beslut föreskrifwa.

Ståndens Plena böra, då de angå allmänna Riksdagsmål, så ofta sig göra låter, hos alla Stånden på samma tid hållas. Skulle et Stånd trafwa flera Plena än de öfriga, ware det Ståndet obetagit, at, innan slutet af et Plenum, utsätta dag til det nästföljande; börandes Ståndets Landtmarskalk eller Taleman de andre Talemännen i tid derom underrätta, samt med dem om timman öfwerensstämma, hwilken så bestämmas bör, at Utskottens wanliga sammanträden icke derigenom hindras. Ständernas gemensamma Utskott må ej sammanträda på samma tid då i et eller flera eller alla Stånd Plenum hålles. Ej skal til Plenum för på följande sednare anslås än kl. 6 e. m. eller til Utskott sednare än kl 8 e. m. den föregående dagen. Landtmarskalk eller Taleman hafwe ej magt at, utan Ståndets samtycke, åtskilja et Plenum.

Uti Plena föredrages först de för Riks-Stånden gemensamma ärenderne och sedermera hwarje Stånds enskildta, alla i den ordning de, hwart slag för sig, inkommit, så fram ej Stånden derom annorlunda förordna; börandes Landtmarskalken och Talemännen, sedan de förut inhemtat, huruwida någon Konungens Proposition til öfwerläggning kan förekomma, samfält i närwaro utaf twänne af hwarje Stånd utsedde Ledamöter, hälst sådane, män, samt med biträde af Ståndens Secreterare, dagen förut i et särskildt rum å Riddarhuset sins emellan öfwerenskomma om följande dagens föredragningsämnen, på det desamma må i möjligast måtto hos alla Stånden tillika afgöras.

Föredragningsämnen äro dessa och inga andra: 1:o Konungens Propositioner, som å Rikssalen eller sedermera under Riksdagens lopp, blifwit til Stånden eller Stats-Utskottet öfwerlemnade. 2:o Mål, som genom Protocolls-Utdrag eller Deputationer från Med Stånden communiceras. 3:o Utskottens Betänkanden och Förslag, 4:o Motioner gjorde i Plena af någon wid Riksdagen då närwarande Ståndets Ledamot.

Hwar och en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer, skal, så wida ej Ståndet enhälligt genast densamma til wederbörligt Utskott förwiser, ligga på bordet til nästa Plenum, då Remiss bör ske; dock stånde hwarje Ledamot öppet, at öfwer samma mål sig yttra, hwilket hans yttrande äfwen skal til Utskottet remitteras. Om en genom mundtligt anförande gjord framställning lägges på bordet, bör anförandet til Protocollet dicteras och afskrift deraf til bordet aflemnas. Upstår fråga om eller hwart remitteras bör, kan denna fråga blott för den Plenidagen läggas på bordet; men i nästa Plenum skal beslut owägerligen fattas. Då saken från Utskott återkommit, blifwe den eter första upläsandet liggande på bordet. Den kan wid nästa föredragning, ehwad öfwerläggning äge rum eller ej, på flere Ledamöters förenad begäran, åter hwila; men då saken tredje gången förekommer, skal den til afgörande företagas. Hwar och en fråga af annan än allmän beskaffenhet, äfwensom preliminaira hemställanden och förfrågningar ifrån Utskotten, må genast kunna afgöras, så wida den eller de af någon Ståndets Ledamot ej begäres på bordet. Uti Ståndens Canzlier bör alltid finnas en öppen förtekning öfwer alla på bordet lagde Mål med dertil hörande Acter och Handlingar. Återförwiser något Riks-Stånd et redan beredt mål til wederbörande Utskotts ytterligare utlåtande, åligge Utskottet at dermed inkomma til det Stånd, som åter-remitterat; kunnande likwäl ej, genom denna återförwisning, de öfrige Riksens Ständers, deras kraft och werkan til expedition betagas.

Hwarje Stånds Ledamot äge rätt, at i Plenum stående och från sin plats til Protocollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfwerläggande komma, och om lagligheten af alt, som inom Ståndet sig tildrager. Hwar och en yttre sig öfwer et ämne i den ordning ha dertil sig anmält och upropat blifwit; och må ej någon wara berättigad at tala utom Protocollet. Ingen tillåte sig personligen förolämpande uttryck; sker det, pröfwe Ståndet, huruwida den Ledamot, som sålunda sig förgått, må af Landtmarskalken eller Ståndets Taleman erhålla tjenlig föreställning och warning, eller, om saken bör behandlas enligt 78. §., eller och aldeles förfalla.

I en skrift böra ej flera mål af olika beskaffenhet sammandragas. Icke eller må et Memorial, som flera än en Ledamot underskrifwit, emottagas, med mindre det är tecknadt af Ståndets Ledamöter från något Stift, Stad eller Län, och sådan orts angelägenheter beträffar.

Utaf alla Memorial, som äro af den egenskap, at de til något Rikets Ständers Utskott böra remitteras, skola Fyra exemplar til Ståndet ingifwas, hwaraf et aflemnas til Utskottet, och de öfriga, wid tilkännagifwande af beslutet om Remiss, tilställes Med-Stånden.

Enär et ämne slutligen skal afgöras, böra alla dertil hörande Handlilngar upläsas, så fram någon Ståndets Ledamot sådan åstundar. Ej må något mål til slutligt afgörande företagas förr, än Landtmarskalk eller Taleman först inhemtat, huruvida Ståndet anser öfwerläggningen fulländad, hwarefter Propositionen justerad framsälles. Beswaras Propositionen med Ja, må wäl erindringar derwid i tjänliga ordalag göras, men ingen försöka at Beslutet genom ny öfwerläggning uprifwa. Beswaras Propositionen med Ja, blandadt med, några Nej, eller twärtom, och de, som öfwerröstade äro, ej begära votering, låte de, om dem så godt synes, sin särskilda mening i Protocollet antekna; kunnandes sådant dem ej i något fall förwägras. Begäres af en eller flera votering och han eller de ej wilja derifrån afstå, då skal voterings-proposition, jemte tydlig contra-proposition, genast författas, justeras och anslås samt voteringen strax derefter för sig gå; och må proposition ej göras, om det voteras skal, ej eller votering derom tillåtas. Wid omröstningarne, som alltid skola med tryckte och omärkte, enkla, slutna och hoprullade sedlar wekställs, beräkne hwarje Ledamot blott en röst, änskönt han och wore Fullmägtig för flera til wal berättigade Corporationer. Til undwikande af Paria Vota, skal Ordföranden wid hwarje omröstning, förr än sedlarne upräknas, en bland dem uptaga och genast förseglad aflägga. Befinnas, wid up-summarandet af de öfriga, rösterne lika delade, må denna sedel öppnas och gifwa decision. Är pluraliteten redan wunnen, bör den aflagde sedeln oupbruten genast förstöras.

Då Proposition, til fattande af et definitift beslut öfwer en Konungens framställan eller et Betänkande, eller en af enskild Riksdagsman wäckt fråga med Ja och Nej beswarad, och anmärkningar i saken under discourserne gjorde, gör propositionen inrättas i enlighet med dem; och skulle målet under discourserne skiljas uti flera dela, hwaröfwer särskilde anmärkningar göras, då skal, enär sådant äskas, propositionen öfwer hwardera dela särskildt anställas. På lika sätt förhålles, om fösta propositionen på någon Konungens framställan eller et betänkande eller annat mål, som flera delar innefattar, blifwit med Ja och Nej beswarat.

Landtmarskalk eller Taleman må ej kunna wägra proposition, utom det fall, då han finner en wäckt fråga bokstavligen strida mot Grundlagarnes lydelse; börande förut hafwa skälen til sit wägrande anfört. Skulle ej Ståndet med honom instämma i begreppet härom, utan ändock yrka proposition, äge han at förklara öfwerläggningarna hwilande, och förwises målet til Constitutions-Utskottet, hwilket åligger, at, inom kort förelagd tid, inkomma med motiveradt och bestämdt utlåtande öfwer frågans stridighet eller enlighet med Grundlagen. Hwad Utkottet förklarar icke wara dermot stridigt, derå må proposition sedan icke wägras. Pröfwas det wara af motsatt beskaffenhet, må den, som motionen gjort, wända sig, der honom så godt synes, til Constitutions-Utskottet, på sätt som Regerings-Formens 84. §. föreskrifwer.

Intet ärende må nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut. Ej heller må, med undantag af Grundlags-frågor, nya ämnen af Riksdagsmän wäckas, sedan Twänne månader från från Riksdagens början, enligt 27. §., til ända lupit, så wida icke sådana frågor af redan fattade beslut eller redan uptagne ärenden, eller under Riksdagen inträffande händelser omedelbarligen föranledas.

De allmänna beslut, som uti et Stånd fattas, äfwensom hwad et helt Stånd i egenskap af Riks-Stånd beslutit och annats rätt röra kan, meddeles de öfrige Stånden genom Utdrag af Protocollet. Wil Ledamot, som ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda tanka hos de öfrige Stånden anäla, stånde det honom fritt, genom särskildt Memorial eller Cictamen til Protocollet, hwilket må Ståndets beslut åtfölja. Lag samma ware, då någon Remiss går från Riks-Stånd til Utskott eller utlåtande från Utskott til Riks-Stånd; kunnandes dock ej i något fall utlåtande eller beslut genom enskild Ledamots eller minoritetens protest eller reservation uppehållas. Af Protocolls-Utdragen höra alltid Fyra exemplar utskrifwas, af hwilka de Trenne afgå til Med-Stånden för at derstädes qwarblifwa och det Fjärde, eller så kallad Löpare, kringsändes, påteknas i hwarje Stånd af Secreteraren, samt stadnar slutligen hos Ridderskapet och Adeln, för at i des Archiv förwaras. Desutom bör, enär målet något Utskott angår, et exemplar detsamma äfwen meddelas. Stånden må jemwäl, i de fall dem lämpligt synes, genom utskickade Deputationer, sina beslut hwarande tilkännagifwa; dock gör Protocolls-Utdraget derom, eller i händelse sakens wigt fordrar en sådan skyndsamhet, at det ej medhinnes, en af Ståndets Secreterare behörigen påteknad afskrift af den proposition, som beslutet grundat, alltid tillika åtfölja, och af Ordföranden för Deputation i de andra Stånden högt upläsas.

Wid justering af Protocoll eller Protocolls-Utdrag, kan et beslut ingalunda ändras, men wäl sådane tillägg göras, hwarigenom ingen ändring i beslutet upkommer. Utur et Protocoll må wid justering, med Ståndets bifall och på den talandes eget begifwande, uteslutas des egne uttryck och äfwen deliberationer, som deraf följt; dock kunna ej sådane uttryck uteslutas, på hwilka beslutet tydligen sig grundar.

Alla hos Riks-Stånden hållna Protocoll skola, så tidigt ske kan, genom trycket utgifwas til deras fullständiga innehåll, med undantag blott af sådant, som Ståndens enskildta Oeconomie beträffar. De Handlingar likwäl hwilka til samtlige Riks-Stånden aflemnas, såsom Konungens Propositioner, Riksens Ständers Utskott Betänkanden och Förklaringar samt de Protocolls Utdrag, hwarigenom Stånden meddela hwarandra sina Beslut, skola icke i Protocollen intagas, utan endast til sit innehåll kortligen deruti anföras. Desse Handlingar tryckas särskildt, såsom et Bihang til samtlige Riks-Ståndens Protocoll och utgifwas under Expeditions-Utskottets upsigt.

Wilja Riksens Ständer til Konungen framföra någon deras allmänna önskan, i hwilket ämne som hälst, förhålles dermed på de sätt Regerings-Formens 89. §. utstakar; och göre derå Konungen, sedan Stats-Rådet blifwit hördt, det afseende Han för Riket nyttigt finner. Wid swars afgifwande å Konungens Propositioner förfares enligt Regerings-Formens 87. §.

Då wal til Konung eller Thronföljare skal förrättas, äge Riksens Ständer, at i deras särskildta Plena, genom allmän omröstning, wälja til en Nämnd, Sexton personer för hwarje Stånd, med updrag, at wid förefallande skiljaktigheter emellan Riks-Stånden, bestämma walet. Dagen efter, sedan Nämnden är wald, skride hwarje Stånd särskildt til wal af Konung eller Thronföljare. Förena sig alla Stånden om en och samma Person, ware Han utkorad. Äro Ståndens röster delade emellan flere, afgöre Nämnden; dock må ej hos densamma komma under omröstning andra, än de, som fleste rösterne i hwarje Stånd erhållit; och må ej något Stånd flere än en Candidat framställa. Ledamöter af Nämnden må ej uteslutas från utöfningen af deras Riksdags-mannarätt i Stånden; men träde tilsamman dagen efter den, då walet i Stånden förrättadt är, och skiljes ej åt förr, än de fleste rösterne om en Person sig förenat. Omröstningen ibland Nämnden skal ske per Capita och med slutna sedlar, enligt de voterings-sätt, som uti 53. §. är föreskrifwit. Hwar och en af Nämnden upgifwe ibland dem, af Stånden föreslagne, den han anser böra utkoras. Falla derwid rösternet il mer än hälften af de röstandes antal på en Man, ware han behörigen wald. Äro åter rösterne så delade, at en sådan full pluralité icke äger rum, anställes ny votering til antagande af den, som fleste rösterne erhållit, och, om han ej antages, af den, om hwilken näst efter honom de fleste af Nämnden sig förenat. Inträffar den händelse, at Twå eller Tre Personer undfå de fleste och lika många röster, anställes först särskild votering, enligt sistnämnde §. öfwer den ordning, hwarutinnan om desse Personer bör röstas; och skal sedan, wid hwarje ny omröstning, på enahanda sätt en voterings-sedel afläggas, intil des en bestämd pluralité är gifwen. I den händelse, som i 94. §. af Regerings-Formen omtalas, skal Nämnden wäljas inom Tionde dagen efter den, som i Riksdagskallelsen til Ständernas sammankomst är utsatt, och Riks-Stånden skride til Konungawal dagen efter sedan Nämnden är wald.

Skola Riksens Ständer tilsätta Förmyndare för en omyndig Konung, sammanträde de, sist dagen efter den, då Riksdagen å Rikssalen öpnad blifwit, och utwälje genom allmän omröstning i deras särskildta Plena til en Nämnd Personer, för hwarje Stånd, som, på sätt uti 53. och 61. §. §. stadgas, röste per Capita, och icke Ståndswis, om de, af Plena til antalet bestämde Förmyndare, hwilka skola wara antingen En, Tre, eller Fem. Hwarje Ledamot af Nämnden uptekne å en sluten Wal-Lista de Män, som han anser förtroendet wärdige, och så många, at de med en Person öfwerstiga det af Ständerne utsatte antalet. Af dem, som derwid kommit i åtanka, ställes först den, som fleste rösterne erhållit, under ny omröstning, då Nämndes pluralité gifwe Utslaget. På samma sätt fortfares med den, som näst honom af de fleste blifwit kallad, och de widare, til des det förskrifna antalet af Förmyndare warder upfyldt; kunnande Nämnden ej åtskilja för, än walet gjort och fulländadt är; och gälle detta Wal, såsom Riksens Ständers Beslut. Nu händer, at Riks-Stånden ej inom Tre dagar, sedan de å Rikssalen afhört den i 26. §. omförmälde Berättelse, åsamjas om Förmyndarnes antal, förordne då genast, genom sina Electorer, til et Utskott, Sexton af hwarje Stånd, at medelst votering per Capita, jemlikt 53. §., denna fråga, med samma kraft och werkan, som Riksens Ständers Beslut, inom Twå dagar afgöra; skolande sedermera, den utsedde Nämnden likaledes inom Twå dagar hafwa Walet förrättat, så at i alla händelser Förmyndaren eller Förmyndaren må, inom Sju dagars förlopp, från Riksdagens öpnande å Rikssalen, kunna tilsättas.

Til följe af Regerings-Formens 96. §. skola Riksens Ständer wid hwarje Riksdag förordna en för Lag-Kunskap och utmärkt redlighet känd man, at, såsom deras Ombud, hafwa tilsyn öfwer Lagarnes efterlevnad af Domare och Embetsmän, soma at inför den Riks-Rätt, som i bemälte Grundlags 102. §. til des inrättning och göromål beskrifwes, eller wid andra wederbörliga Domstolar, i laga ordning tiltala dem, som i sina Embetens utöfning af wäld, mannamån eller annan orsak anses hafwa någon olaglighet begått, eller underlåtit at sina Embetspligter behörigen fullgöra. Denna Riksens Ständers Justitiae-Ombudsman, hwars rättigheter och åligganden, ytterligare, så wäl uti Regerings-Formens 99., 100., 101., och 102. §. §., som genom särskild Instruction utskakas, wäljes af Riksens Ständer, genom Tolf af hwarje Stånd, särskildt för tilfället nämnde Electorer. Sedan ibland desse Electorer en, genom lottning, utgått, skola de öfrige samfält och icke efter Stånd, först medelst slutna Sedlar, hwar för sig upgifwa den man, som de anse böra komma under omröstning. Falla derwid rösterne til mer än hälften af de röstande Electorernes antal på en Man, ware han behörigen wald. Äro åter rösterne så delade emellan flere, at en sådan full pluralité för någon icke äger rum, anställes ny votering med slutna Sedlar til antagande af den, som de fleste rösterne erhållit, eller, om han icke antages, af dne, som näst honom utaf de fleste Electorer blifwit kallad, och så widare. Enär någon af de, i denna ordning under omröstning stälde, blifwit af Electorernes pluralité antagen, uphöra Walförrättningen, och warde han af Riksens Ständer til Embetet förordnad. Den, åt hwilken detta Embete blifwit anförtrodt, kan, wid följande Riksdagar, i den nu föreskrifne ordningen dertil åter wäljas. Justitiae-Ombudsmannen njute til godo så wäl under, som emellan Riksdagarne, samma säkerhet för sin person och tjänste-befattning, som genom 111. §. af Regerings-Formen för Riksdagsmän i allmänhet stadgad är, och anses, under sin tjänstetid och intil des han från Embetet skiljes eller til utöfningen af sin förut innehafda beställning återträder, i alla afseende lika med Konungens Justitiae Canzler. Electorerne böra, wid samma tilfälle då Justitiae-Ombudsmannan utses och på enahanda sätt, wälja en man af de egenskaper, som hos denne Embetsman erfordras, för at honom efterträda, i fall han, innan nästföljande Riksdag, skulle med döden afgå.

Wid hwarje Riksdag skola Riksens Ständer i deras särskildta Plena genom allmän omröstning wälja Tolf Ledamöter af hwartdera Ståndet til en Nämnd, som äge at döma, huruwida Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjente, at, i deras wigtiga kall, bibehållas, eller om wisse af dem, utan bewisligen begångne fel och brott, hwarom Regerings-Formens 102. §. handlar, likwäl ådragit sig den misstanka för wäld eller oskicklighet, at de kunde anses hafwa förwerkat det allmänna förtroendet, och borde förthy från utöfningen af Konungens Domsrätt skiljas. Denna Nämnd träde samma dag den blifwit wald tilsamman; en af samtlige Ledamöterne utlottas först, hwarefter de öfrige röste, man för man och icke Ståndswis med slutna Sedlar, öfwer den frågan: Om alla Högsta Domstolens Ledamöter äga Riksens Ständers förtroende och böra wid deras sysslor bibehållas? Beswaras denna fråga enhälligt eller af de fleste röstande med Ja, blifwe då Högsta Domstolens samtlige Ledamöter bibehållne. Beswaras den åter med Nej, så upgöre hwar och en af Nämnden en sluten Lista på dem, af Högsta Domstolens Ledamöter, flere eller färre, som han anser böra entledigas. De trenne ibland desse, som då fått den största antal af röster emot sig, ställes derpå, hwar efter annan, under ny omröstning, hwarwid twå tredjedelar af rösterne fordras emot den eller dem, som skola anses wara från Riksens Ständers förtroende uteslutne; och gånge derefter, som i Regerings-Formens 103. §. widare föreskrifwes.

Til Tryckfrihetens wård skola Riksens Ständer wid hwarje Riksdag förordna Sex för kunskaper och lärdom kände män, jemte Justitiae-Ombudsmannen, som bland dem före ordet. Desse Committerade, af hwilka twå, utom Justitiae-Ombudsmannen, skola wara Lagfarne, wäljes af Riksens Ständer, genom Sex af hwarje Stånd dertil utsedde Electorer, som enligt det i 53. och 61. §. §. föreskrifne sätt, röste samfält och icke Ståndswis. Afgår emellan Riksdagarne någon bland de Committerade, wälje de öfrige til det lediga rummet en behörig man.

Riksens Ständer wälje wid hwarje Riksdag, genom slutna Sedlar, hwart Stånd för sig, samfält och ej medelst Electorer, Sina Banco-Fullmägtige, Tre af hwarje Stånd; börande walet förrättas så tidigt, at desse Fullmägtige må kunna, medan Riksens Ständer ännu äro församlade, sin befattning tilträda. Dem åligger, at, jemlikt wid hwarje Riksdag af Banco-Utskottet utfärdadt Reglemente, förwalta Banquens medel och tilhörigheter, samt inför Riksens Ständer, eller af dem förordnade Revisorer redowisa. Yppas wid deras öfwerläggningar skiljaktighet i meningarne, böra de til Protocollet afgifwa sina röster, hwilka per Capita beräkans; i de fall då rösterne äro lika, äge Ordföranden afgörande röst.

Efter förenämnde grunder, så i afseende på walsätt, som tid, må, wid alla Riksdagar, Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret af Riksens Ständer utses. Desse Fullmäktige skola likaledes wara Tre af Hwarje Stånd, med åliggande, at uti alt owilkorligen sig rätta efter de Instructioner Riken Ständer för dem utfärda; och gälle för dem, i händelse af skiljaktigeht, hwad i nästföregående §. för Banco-Fullmägtige stadgat är.

Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning Stånden, hwart för sig, lämpligast finna, wid hwarje Riksdag förordna om Revisorer, at emellan Riksdagarne, enligt af Riksens Ständer utfärdad Instruction, öfwerse och granska Stats-Werkets, Banquens och Riksgälds Contoirets tilstånd, styrelse och förwaltning; likawäl hwad Stats-Werket angår, utan rättighet at meddela föreskrifter eller förändringar besluta. Dessa Revisorer, som skola ware Sex af hwarje Riks-Stånd, böra emellan Riksdagarne sammanträda så ofta, ämne at hwarje Revision må kunna omfatta twänne års afslutande räkenskaper, och tage derföre alltid Revisions-förrättningen sin början den 15 September; skolande så wäl Riksens Ständer, som afgående Revision, til hwilken Revisorerne böra af Konungen kallas. Och må ingen Revision öfwerskrida en tid af tre månader. Med Revisorernes röstberäkning förhålles enligt de uti 66. §. utstakade grunder.

De genom dödsfall eller andra tilfälligheter upkomne ledigheter af Fullmägtige eller Revisorer, må, när så fordras, emellan Riksdagarne ersättas genom nya wal af de Stånd, der ledigheterne inträffar, på det sätt Stånden, hwart för sig, lämpligt finna.

Til Fullmägtige för et Stånd i Banquen och Riksgälds Contoiret samt til Revisorer öfwer Stats-Werket, Banquen och Riksgälds-Contoiret, skola ej andre wäljas, än sådande af Ståndets Ledamöter, hwilka kunna i detsamma wara Riksdagsman och Ledamöter af Utskott. Ej eller må dertil utses någon person, som, wid et eller flere af desse Werk, är redowisande, njuter lön eller annan inkomst. Sker wid Revisors wal annorlunda, skola Revisorerne, om en annan persons utseende, i föreskrifwen ordning, skyndsamt föranstalta. Fullmägtige och Revisorer kunne ej, i och för deras befattning, emottaga befallningar utan af Riksens Ständer allena och enligt de Instructioner desse stadgat hafwa; ej eller til redo och answar ställas, utan efter Riksens Ständers Beslut och i laglig ordning. De njuta för sina gerningar och yttranden, under samma befattning, den säkerhet, som 110. och 111. §. §. af Regerings-Formen Riksdagsmän tillägga.

Wid alla tillfällen, då personer komma under omröstning, iakttages, at Namnsedlarne, så framt de skola blifwa gällande, böra wara enkle, slutne hoprullade, omärkte och frie så wäl från all twätydighet i anseende til personernes namn, som från oriktighet, anseende til deras antal.

Ingen expedition öfwer något Riksens Ständers Beslut må utgå, förr än densamma först blifwit upsatt af Expeditions-Utskottet, och derefter uti Stånden behörigen justerad och underskrifwen. De från samtlige Ständer utgående Acter och Handlingar undertecknes af Landtmarskalken och Talemännen allena, undantagande Riksdagsbeslutet, hwilket af samtlige Riksens Ständer underskrifwes och besegles. Expeditioner från Utskotten underskrifwes af den främste närwarande Ledamoten af hwarje Stånd.

Stadna Riks-Stånden i sina Beslut öfwer någon fråga uti hufwudsakligen eller til wissa delar skiljaktige meningar, då skal hwarje Stånds Beslut genom Protocolls-Utdrag remitteras til det Utskott, som med målet befattning haft, hwilket åligge, at meningarne, så några möjligt är, sammanjemka och med Förslag, öfwer denna jemkning inkomma til Riksens Ständers Plena, som öfwer den yppade frågan, sedermera definitivt beslute. Skulle detta försök til jemkning fruktlöst aflöpa, utwälje Riksens Ständer i sina särskildta Plena genom allmän omröstning til en Nämnd at förstärka de Utskott, til hwars handläggning målet hört, så at Ledamöterne blifwa Tretio af hwarje Stånd, hwilke samfält och icke efter Stånd röste, såsom 53. §. föreskrifwer, öfwer den twistiga frågan och äge at densamma med Riksens Ständers rätt afgöra.

De allmänna Stadgar och Förordningar, hwarom Konung och Ständer under Riksdag gemensamt beslutit, skola dock endast i Konungens namn, och med Des underskrift utfärdas.

Til Grundlags stiftanade, uphäfwande, förändring eller förklaring fordras alla Riks-Ståndens sammanstämmande Beslut och Konungens sanction. För beslut i alla öfriga ärendne, de mål undantagne, hwarom i Regerings-Formens 66., 69., 70., 71. och 72. §. §. särskildt förordnadt är, gälle, jemte Konungens samtycke, Tre Stånds mening; men skulle Twå Stånd stadna emot Twå, förfalle frågan och förblifwe wid det, som tilförene stadgadt warit, utan samma fråga må kunna wid den Riksdagen å nyo wäckas eller uptagas. Är åter frågan af sådan beskaffenhet, at den ej kan förfalla, gånge såsom i 73. §. stadgat är.

Alt hwad Riksens Ständer efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses hafwa wunnit decharge i afseende på det granskade och ingen ny, til answarighet förbindande granskning af nya Ständer i samma mål wara tillåten; dock bör, oaktadt den af Riksens Ständers Utskott eller Revisorer förrättade generella öfwersigt af Stats-medlens utdelning, det åligga wederbörande Embetsmän, at werkställa den speciella Revision, som dem i kraft af deras Embetsbefattning tilkommer.

Blifwer någon Riksdagsman under påstående Riksdag eller under des resor til och ifrån Riksdagen med ord eller gerningar ofredad, sedan han tilkännagifwit, at han i sådant ärende stadd är, eller och efter Riksdagen på wåldsamt sätt, i och Riksdas-göromålen, antastad, då skal sådant, enligt 111. §. Regerings-Formen, såsom Edsöresbrott anses och straffas; börande detta stadgande uti Riksdagskallelsen intagas. Skulle någon enskild Man eller någon Corps, Militaire eller Civil, eller och någon Menighet af hwad namn den wara må, antingen af egen drift, eller med anledning af befallning, försöka at wåldföra Riksens Ständer eller deras Utskott eller enskilde Riksdagsman, eller störa friheten i deras öfwerläggningar och beslut, ware sådant, jemlikt Regerings-Formens 110. §., ansedt som förräderi, och ankomme på Riksens Ständer, at slika förbrytelser i laga ordning beifra låta.

Ej må Riksdagsman någon tid kunna under tiltal ställas eller sin frihet beröfwas för des gerningar och yttranden uti Riks-Stånden eller något Riksens Ständers Utskott, utan at det Stånd, til hwilket han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjettedelar af Ståndets wid omröstningen in Pleno tilstädeswarande Ledamöter instämt. Tage sig dock ingen häraf anledning til frikallelse från det Författare-answar, som Regerings-Formens 84. §. och 2. mom. i 29. §. af denna Riksdags-Ordning utsätta. Men öfwerfaller någon inom Stånd eller Utskott den andra med hugg och slag, eller nyttjar emot honom wapen, hafwe den angripande förwerkadt lifwet; och må han, utan at widare njuta Riksdagsmanna-Skydd, til behörig Domstol öfwerlämnas. Beskylles Riksdagsman för någon grof missgerning, må han ej i häckte kunna inmanas förrän, efter anstäld ransakning, Domaren sådant skäligt pröfwat, så wida han ej å bar gerning funnen warder. Gälle likwäl, om han, efter Domstolens kallelse, sig ej inställer, hwad Allmänna Lagen i thy fall stadgar. Ej må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller för skuld insättas; ware dock hans egendom ej från laga utmätning frikallad. Icke eller kan någon Riksdagsman från annan ort, medan han för Riksdagens skuld sig å Riksdagsorten uppehåller, utom i ofwanförmälte swårare fall, dragas i derstädes för Rätta, med mindre han sökes för gäld, som han under den tiden sig der åsamkat. Ingen ware tillåtit at ifrån dem, som til Riksdagen från Landsorterne anländt, utom i Husbondens lof och minne, til krigstjenst wärfwa något Tjänstehjon.

Ingen af Ridderskapet och Adeln, som, enligt Riddarhus-Ordningen, til säte och stämma berättigad är, icke eller någon lagligen wald Riksdagsman för annat Stånd, må kunna, af hwad anledning som hälst, förmenas at Riksdagen biwista; dock gälle under krigstider undantag härutinnan förått, genom Militaire personer då de i Rikets tjenst af Konungen beordras. Riksdagsman af Preste- Borgar och Bonde-Stånden må ej från Riksdagsorten afresa, eller från Riksdags-öfwerläggningarne sig afhålla, med mindre han dertill undfått, genom Protocolls-Utdrag, tillåtelse af det Stånd, hwartil han hörer. Är han Ledamot i et eller flere Utskott, anmäle sig först derstädes til ledighets erhållande, och gifwe sådant derefter i sit Stånds Plenum tilkänna, hwarest, om ledigheten bewiljas, nytt wal til Utskotts-Ledamot genast förrättas. Sådant må äfwen för sig gå, då Ledamot, flere än tre gånger å rad, från Utskottets sammanträden utan laga förfall sig afhållit, hwilket den främste derstäder warande Ledamoten af hwarje Stånd äge, at i wederbörande Stånds Plenum gifwa tilkänna. Utan gällande skäl må ej längre ledighet än af twå högst tre weckors til bewiljas. Ridderskapet och Adeln ställe sig, i dessa sednare fall, Riddarhus-Ordningen til efterrättelse.

Riksdag må ej räcka längre än Tre månader från den dag då Konungen låtit om Stats-Werkets tilstånd och behof Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta. Skulle likwäl widnämnde tids förlopp ärenderna ej wara afgjorde, anmälde Riksens Ständer det hos Konungen och äske at Riksdagen måtte fortfara någon wiss tid af högst en månad derefter; börandes minst Trenne Riks-Stånd hafwa sig om denna önskan förenat. Händer sig at wid den sålunda förlängda tidens utgång målen ändå icke blifwit afslutade, gånge som i Regerings-Formens 109. §. stadgat är. Riksdag må äfwen slutas innan Tre månader til ända gått, enär samtliga Stånden sådant begära.

Då Riksdag, i öfwerensstämmelse med nästföregående §., fulländad är, träde Landtmarskalken och Talemännen, efter föregånget beslut i sina Stånd, til Konungen och anhålle, det Han will låta aflysa Riksdagen och Ständerne på Rikssalen upkalla. Sedan, efter förrättad Gudstjänst, Ständerne sig å Rikssalen infunnit, och Landtmarskalken och Talemännen, hwar i sin ordning, inför Konungen nedlagt Ståndens tacksamhet och wälönskningar, upläses Riksdagsbeslutet. Deruppå förklare Konungen Sjelf, eller genom Stats-Ministern för Utrikes ärenderne, Des bifall til Riksdagens slutande och hemförlofwe Ständerna.

Innan Riksens Ständer åtskiljas, göre de, medelst Deputationer, sina underdåniga afskeds-upwaktningar hos Konungen och det Kongl. Huset, samt tage äfwen genom Deputerade afsked från hwarandra.

Til yttermera visso hafwe Wi detta med Wåre Namns och Insegels undersättande stadfästat och bekräftat, som skedde i Stockholm den Tionde dagen i Februari månad år efter Christi Börd det Et Tusende Åttahundrade och på det Tionde.

Detta alt, som föreskrifwit står, wele Wi ej allenast Själfwe för oryggelig grundlag antaga, utan bjude och befalla jemwäl i Nåder, at alla de, som Os och Wåre Efterträdare, samt Riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, böra denna Riksdags-Ordning erkänna, iakttaga, efterlefwa och hörsamma. Til yttermera visso hafwe Wi detta med Egen Hand underskrifwit och bekräftat, samt Wårt Kongl. Insegel låtit weterligen hänga här nedanföre, som skedde i Wår Residence-Stad Stockholm den Tionde dagen i Februari månad Året efter Wår Herres och Frälsares Jesu Christi Börd det Ettusende Åttahundrade och på det Tionde.