Adolfs klagan

Adolfs klagan.

Hör hur Adolf klagar
I stilla höstenatt:
»Var äro glädjens dagar?
Hur sorgen fått mig fatt!

Smärtans hand mig trycker
Tungt i denna stund,
Och dödens ängel rycker
Nu fram i denna lund.

Snart skall pulsen stanna,
Som nu ännu slår,
Snart får jag råka Anna
I himlens sköna vår.»