став

став

1. bliven, vorden ; preteritumgerundium av стать
2. stående, ställande sig, trädande fram/upp

   1877, 1917: Apostlagärningarna 1:15 (ru, sv):

   И в те дни Петр, став посреди учеников, сказал:

   En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna; han sade:

   1877, 1917: Apostlagärningarna 2:14 (ru, sv):

   Петр же, став с одиннадцатью, возвысил голос свой и возгласил им:

   Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem:

   1877, 1917: Apostlagärningarna 5:20 (ru, sv):

   идите и, став в храме, говорите народу все сии слова жизни.

   Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.

став

1. böjningsform av стати