ära

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Faktakoll: Är ordet verkligen räknebart? Se diskussion.
Böjningar av ära  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ära äran äror ärorna
Genitiv äras ärans ärors ärornas

ära

  1. heder, berömmelse, stolthet
    Ärans och hjältarnas språk - vad Esaias Tegnér kallade svenska språket.
    2018 (5 okt): Bo Kaspers Orkester i Nästan unplugged: ”Då vi spelar är det som att leka med en boll” (Svenska Yle):
    Slutsålda turnéer avlöser varandra och i augusti i år förärades de en av de största ärorna för svenska artister, en helkväll på Skansen i Allsångsscenen är din.
    Antonymer: vanära
    Etymologi: Av fornsvenska ǣra, av medellågtyska ere, av urgermanska *aizō.
    Sammansättningar: ärelös, äreport, ärevördig, ärofull, ärorik
    Fraser: har den äran

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av ära  Aktiv Passiv
Infinitiv ära äras
Presens ärar äras
Preteritum ärade ärades
Supinum ärat ärats
Imperativ ära
Particip
Presens ärande, ärandes
Perfekt ärad

ära

  1. hedra, gratulera, berömma
    äras den, som äras bör
    ärade gäster, mina damer och herrar, vi har samlats här idag för att...
    Fraser: ära den som äras bör

Översättningar

[redigera]

Älvdalska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

ära n (1) f (2)

  1. öra
    Etymologi: Av fornnordiska eyra.
  2. ära

Verb

[redigera]

ära

  1. höra
    Etymologi: Av fornnordiska heyra.