äng

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av äng  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ äng ängen ängar ängarna
Genitiv ängs ängens ängars ängarnas

äng u

  1. fält där vilda örter och gräs växer
    Etymologi: Av fornsvenska æng,[1] av fornnordiska eng, engi, av urgermanska *angijō.
    Sammansättningar: fuktäng, kärräng, strandäng, torräng, ängsblomma, ängskärr

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "äng"