-ko

Se även -kö, ko och kö.

-ko (i ord med vokaler a, o och/eller u)

1. tillfogas till första ordet i en sats för att göra den till en fråga (oftast ja/nej-fråga); ordet till vilket -ko fogas blir föremål för frågan

   Tuletko mukaan?

   Följer du med?

   Eikö hän ole täällä?

   Är inte han/hon här?

   –Onko hän kotona? –On. / –Ei ole.

   –Är han/hon hemma? –Ja. / –Nej.

   Paljonko se maksaa?

   Hur mycket kostar det?

   Saanko tämän lelun? / Minäkö saan tämän lelun?

   Får jag den här leksaken? / Är det (verkligen) jag som får den här leksaken?

   En tiedä pääsenkö ensi viikolla.

   Jag vet inte om jag kommer nästa vecka.

   Varianter: -kö (i ord utan a, o och u), -ks (talspråk)

   Jämför: -kohan/-köhän