vånda

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även vända.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av vånda  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vånda våndan våndor våndorna
Genitiv våndas våndans våndors våndornas

vånda

  1. ångest; svår plåga av kroppslig eller (ofta) själslig natur
    Synonymer: lidande, pina, ve
    Mannens beslut togs under stor vånda.
    1917: "Bibeln, Apostlagärningarna 2:24":
    Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Vanliga konstruktioner: vånda inför ngt, vara en vånda för ngn, göra ngt med/under vånda, göra ngt (inte) utan vånda
Fraser: (konkreta) fyllas/gripas av vånda, vålla en vånda
Sammansättningar: födslovånda
Besläktade ord: våndas

Översättningar

[redigera]