ur

Se även úr, ur- och -ur.

ur

1. (ISO 639-1) kod för språket urdu

Böjningar av ur 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ur	uret	ur	uren
Genitiv	urs	urets	urs	urens

Böjningar av ur 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ur	uren	urar	urarna
Genitiv	urs	urens	urars	urarnas

Böjningar av ur 3, 4	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ur	uren, uret	urar	urarna
Genitiv	urs	urens, urets	urars	urarnas

ur

1. mekanisk klocka; speciellt en bärbar

   Hyponymer: armbandsur, digitalt ur, fickur, fickrova, golvur, gökur, pendelur, radiostyrt ur, solur, väggur, urverk

   Hyperonymer: klocka

2. (ålderdomligt) arten uroxe (Bos primigenius), ett utdött oxdjur som nuvarande tamboskap härstammar från

   Sammansättningar: uroxe

   Etymologi: Av fornnordiska úrr i samma betydelse. Kognat med fornengelska ūr samt engelska aurochs, fornhögtyska ūr, ūro, medelhögtyska ūr, ūre, medellågtyska ūr, ūrosse samt tyska auerochse.

3. (meteorologi, mindre brukligt) (ymnig) nederbörd (även särskilt snöfall, snöglopp) i förening med (stark) blåst; diagonalt fallande nederbörd, även allmännare: oväder, stormande nederbörd

   Vanliga konstruktioner: i ur och skur

   Varianter: yr

   Sammansättningar: urväder, yrväder

   Etymologi: Av fornnordiska úr i liknande betydelse, från en urgermanska *ūrą, möjligen kognat med urin, fornengelska ēar (”våg, hav”), från ett äldre urgermanskt ord börjat på w som i urnordiskan fallit bort, jämför fornsvenska stavningensvarianten vur, möjligen kognat med var (sårvätska), fornengelska wær (”sjö”), till en rot hörande vatten.

   Besläktade ord: yra, yrande

4. (runor) benämning av runan ᚢ i den yngre futharken

   Etymologi: Av fornnordiska úr i samma betydelse, avseende vädret.

ur

1. ut från ett avgränsat utrymme

   Trollkarlen drog två kaniner ur hatten

ur

1. så att något frigörs ur infästning eller liknande

   Dra ur antennsladden är du snäll.

2. så att något blir tomt

   Kan du tömma ur badkaret?

   Kocken gröpte först ur två apelsinhalvor.

   Vrid ur disktrasan ordentligt!

• ur-
• ut
• från

Böjningar av ur	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ur	uret	ure	urene
Genitiv	urs	urets	ures	urenes

ur n

1. klocka, ur

   Sammansättningar: bornholmerur, digitalur, kukur, lodur, lommeur, standur, stueur, verdensur, vægur, vækkeur

   Användning: Äldre stavningsform (före 1892?) är uhr.

ur

1. (chattspråk) sammandragsförkortning av you och are
2. (chattspråk) förkortning av your

Se även: r, u, urs

Böjningar av ur	Singular	Plural
Maskulinum	ur	urs

ur m

1. uroxe

ur

1. hur