skutta
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av skutta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | skutta | skuttas |
| Presens | skuttar | skuttas |
| Preteritum | skuttade | skuttades |
| Supinum | skuttat | skuttats |
| Imperativ | skutta | – |
| Particip | ||
| Presens | skuttande, skuttandes | |
| Perfekt | skuttad | |
skutta
- göra ett eller flera hopp, hoppa; förflytta sig på ett hoppande sätt; springa fram, skjuta i väg; (förr) springa eller löpa, särskilt med långa steg eller raskt
- 1835: "Samlade Skrifter", Carl Michael Bellman:
- Jag skuttar fyra mil.
- Jag skuttar fyra mil.
- Haren skuttade omkring och lekte bland bladen och buskarna.
- Besläktade ord: skutt, skuttare, skutteri
- 1835: "Samlade Skrifter", Carl Michael Bellman: