skäll
Se även skäl.
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av skäll | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | skäll | skället | skäll | skällen |
| Genitiv | skälls | skällets | skälls | skällens |
skäll
- det ljud en hund frambringar via munnen, hundskall
- (vardagligt, överfört) (uppfostrande) drastisk verbal tillrättavisning (av barn som gjort fel)
- Synonymer: (ut)skällning, tillrättavisning, åthutning, bannor
- Vanliga konstruktioner: (någon) får skäll (för något), (någon) ger (någon) skäll
- Jag fick skäll för att jag smällde i dörren så att pappa vaknade.
- Fick du skäll?
- Besläktade ord: skälla
Översättningar
[redigera]ljud från hund
tillrättavisning
- polska: bura (pl) f, reprymenda (pl) f
Adjektiv
[redigera]| Böjningar av skäll | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | skäll | skällare | |
| Neutrum | skällt | |||
| Bestämd singular |
Maskulinum | – | – | – |
| Alla | skälla | skällare | skällaste | |
| Plural | skälla | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | skäll | skällare | skällast |
| Neutrum | skällt | |||
| Plural | skälla | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | (skällt)? | |||
skäll
- maträtt (soppa) eller dryck med föga näring; som är vattnig eller tunn
- 1854: Georg Bogislaus Stael v. Holstein, Sophie Bolander:
- Men lite bränvin får jag väl hälla i ölsoppan, för att sätta smak och kraft i den skälla födan.
- Men lite bränvin får jag väl hälla i ölsoppan, för att sätta smak och kraft i den skälla födan.
- 1854: Georg Bogislaus Stael v. Holstein, Sophie Bolander:
Verb
[redigera]skäll
- böjningsform av skälla