plagen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för plagen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv plagen
Presensparticip plagend
Perfektparticip geplagt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich plage  du plagst  er, sie, es plagt 
Plural wir plagen  ihr plagt  sie plagen 
Preteritum Singular ich plagte  du plagtest  er, sie, es plagte 
Plural wir plagten  ihr plagtet  sie plagten 
Imperativ
Singular - plage ! -
Plural - plagt ! plagen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich plage  du plagest  er, sie, es plage 
Plural wir plagen  ihr plaget  sie plagen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich plagte  du plagtest  er, sie, es plagte 
Plural wir plagten  ihr plagtet  sie plagten 

plagen

  1. plåga
    Mein Gewissen plagt mich.
    Mitt samvete plågar mig.