[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

kauen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för kauen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv kauen
Presensparticip kauend
Perfektparticip gekaut
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich kaue  du kaust  er, sie, es kaut 
Plural wir kauen  ihr kaut  sie kauen 
Preteritum Singular ich kaute  du kautest  er, sie, es kaute 
Plural wir kauten  ihr kautet  sie kauten 
Imperativ
Singular - kaue ! -
Plural - kaut ! kauen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich kaue  du kauest  er, sie, es kaue 
Plural wir kauen  ihr kauet  sie kauen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich kaute  du kautest  er, sie, es kaute 
Plural wir kauten  ihr kautet  sie kauten 

kauen

  1. tugga
    Der Mann kaute auf einem Halm.
    Mannen tuggade på ett strå.
  2. bita
  3. greppa, ta tag i