halka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av halka  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ halka halkan
Genitiv halkas halkans

halka

  1. en vädersituation där det finns isvägbanorna varvid de är halare än annars
    SMHI varnar för halka och snörök på måndagskvällen.
    Besläktade ord: hal, halkig
    Sammansättningar: blixthalka, halkbekämpning, halkkörning, halkolycka, halkrisk, ishalka, svarthalka
  2. (slang) senap
    Men när han hade smetat halka på sin sista slang, han tänkte efter om han hade någon ny talang.

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av halka  Aktiv Passiv
Infinitiv halka halkas
Presens halkar halkas
Preteritum halkade halkades
Supinum halkat halkats
Imperativ halka
Particip
Presens halkande, halkandes
Perfekt

halka

  1. tappa fotfästet på grund av att underlaget är halt
    Besläktade ord: halkning
    Sammansättningar: halkrisk, halkskydd
    Fraser: halka efter, halka in på

Översättningar

[redigera]

Polska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

halka f

  1. underkjol