fyr

Wikipedia har en artikel om:
fyr

fyr

1. (sjöfart, optik) tornliknande sjömärke avsett för att avge ljussignaler för sjöfarten, och i flygplanets tidiga historia även optisk markering av luftleder, med hjälp av stora strålkastare

   Besläktade ord: farologi

   Sammansättningar: angöringsfyr, ensfyr, fiskefyr, flygfyr, fyrapparat, fyrbyggnad, fyrkaraktär, fyrpanna, fyrskepp, fyrtorn, hamnfyr, kustfyr, ledfyr, radiofyr, sektorfyr, varningsfyr

2. (i uttryck) eld; flamma; eldslåga, låga; brasa; brand; eldsvåda; även avfyrande

   Okända män satte fyr på kaféet.

   Vanliga konstruktioner: sätta fyr på, få fyr i (spisen), göra upp (en) fyr, ge fyr

   Sammansättningar: fyrverkeri

   Besläktade ord: avfyra, avfyrande, fyra, fyrande

3. (vardagligt) glad man

   Steffe var en glad fyr och en god vitsmakare.

4. (runor) benämning av runan ᚠ i den medeltida runraden

   Synonymer: fä

   Etymologi: Av fornsvenska fyr (”eld, låga, flamma”) i samma betydelse, belagd av Olaus Petri 1535. I fornvästnordiskan (fornisländska, fornnorska) istället benämnd fä.

   Varianter: stungen fyr

Etymologi: Av fornsvenska fyr (”eld, låga, flamma”). Kognat med engelska fire.

fyr

1. (oftast i ramsor) kortform av fyra

   Ett, två, tre, fyr...

   Sammansättningar: fyrbarnsfamilj, fyrdörrars, fyrgradig, fyrhjulig, fyrhjuling, fyrhjulsdrift, fyrhjulsdriven, fyrmannalag, fyrspann, fyrspår, fyrtakt, fyrtio

fyr u

1. kille; pojkvän
2. (träd) tall, fura

   Sammansättningar: fyrrekogle, fyrrenål, fyrreskov

3. (material) furu
4. fyr; sjömärke
5. värmepanna
6. eld

   Synonymer: ild

fyr

1. böjningsform av fyre

fyr

1. fyr, eld, låga, flamma
2. (runor) benämning av runan ᚠ i den medeltida runraden

   Etymologi: Döpt efter fyr (flamma), belagd av Olaus Petri 1535. I fornvästnordiskan (fornisländska, fornnorska) istället benämnd fä.

   Varianter: stungen fyr