bortgång

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bortgång  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bortgång bortgången bortgångar bortgångarna
Genitiv bortgångs bortgångens bortgångars bortgångarnas

bortgång u

  1. händelsen att någon dör (en naturlig död)
    Synonymer: död, frånfälle

Översättningar

[redigera]