begegnen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för begegnen 

Hjälpverb: sein

Infinitiv begegnen
Presensparticip begegnend
Perfektparticip begegnet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich begegne  du begegnest  er, sie, es begegnet 
Plural wir begegnen  ihr begegnet  sie begegnen 
Preteritum Singular ich begegnete  du begegnetest  er, sie, es begegnete 
Plural wir begegneten  ihr begegnetet  sie begegneten 
Imperativ
Singular - begegne ! -
Plural - begegnet ! begegnen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich begegne  du begegnest  er, sie, es begegne 
Plural wir begegnen  ihr begegnet  sie begegnen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich begegnete  du begegnetest  er, sie, es begegnete 
Plural wir begegneten  ihr begegnetet  sie begegneten 

begegnen

  1. möta, stöta på
  2. (reflexivt: sich begegnen) råkas
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Begegnung